Tolkande av anställningsavtal (Tjänstgöringsområde)

Själva frågan bottnar ju dock i att den där paragrafen de hänvisar till bara förklarar hur man ska skriva ett tydligt tjänstgöringsområde i anställningsavtalet, och att det tjänstgöringsområde man skriver i ett anställningsavtal inte bör innebära mer än 75 km resväg.
Det säger ju ingenting om vad TS tjänstgöringsområde faktiskt är.... så det är ju om det finns någon separat uppgörelse eller på annat vis etablerad tolkning av det de skrivit i anställningsavtalet som innebär mer än orden som står där.

Rent konkret gällande vad som är skrivet så känns det mest som att de fumlat till det ordentligt, och inte alls följt hur det står i den där paragrafen att man ska göra.

MEN som andra varit inne på blir det ju även en fråga om att ha något slags genomtänkt mål för vad man vill uppnå och sannolikt även kompromissvilja för att nå dit.
För även om du skulle lyckas driva igenom att du har rätt gällande vad som är skrivet i avtalet så finns ju en risk att de då istället konstaterar att isf inte har någon större användning för dig... det är förmodligen inte önskat utfall heller.

Du får tänka igenom din situation noga innan du svarar. Några frågor att tänka på:
Är uppdraget med resa under en begränsad tid?
Hur beroende är du av att ha ett jobb?
Om du inte är beredd att resa, är det läge att skaffa ett nytt jobb för att få ihop livspusslet?
Är det bättre sluta på god fot och ha en bra referens? Eller bli uppsagt på grund av arbetsbrist när det egentligen finns jobb inom högst rimlig radie.
Kan du ha en lucka i ditt CV eller måste du ha med en före detta arbetsgivare som är en mindre bra referens.

Mitt tips är att du tar uppdraget och söker något nytt arbete om du inte gillar läget. Om det är en långtida lösning att skickas på uppdrag utanför din bekvämlighetszon så är det ohållbart att du upprepade gånger tackar nej.
Om du bestämt dig för att lämna företaget kan du berätta för dem på ett konstruktivt sätt utan detaljer att du inte får ihop livspusslet och att du aktivt söker nytt jobb. Förtydliga och visa att du naturligtvis tar uppdrag inom 75 om det krävs men det vore oerhört tacksam för närmare uppdrag. Samtidigt ber du om att någon att ha som referens och rimligtvis kommer denna vara en god referens.

Det känns ju lite som att någon kan ha tyckt att om man hänvisar till aktuellt moment så blir det automatiskt 75 km, men det känns för mig som en rätt kreativ tolkning givet vad som står där. Ska man vara cynisk så kan man hålla sig med misstanken att de har skrivit så för att kunna ha en "flexibel" tolkning av vad som avses och samtidigt hålla den anställde lyckligt ovetande tills behov uppstår. Alternativt har någon helt enkelt bara varit klantig, men det är svårt att veta vilket om man inte vet om det finns någon systematik eller inte.

Sedan kan man förstås inte gärna påstå att det skulle vara ett onormalt pendlingsavtånd att ta sig mellan Norrköping och Linköping. Det är längs både motorväg och stambana och nästan nere på halva avståndet mellan Uppsala och Stockholm, eller i storleksordningen Stockholm till Arlanda, så det handlar ju knappast om att det skulle vara orimligt att ha ett avtal där arbetstagaren får pallra sig iväg till Linköping. Skänninge-platsen är väl kanske lite mer på gränsen och är ju faktiskt några hundra meter över 75 km från deras kontorsadress vägledes.

När jag var nybakad och ung ut i arbetslivet ambulerade jag runt som IT-support. Det var inga konstigheter att exempelvis ta sig Örebro - Flen (10 mil) för att jobba. Jag tröttnade efter några år och bytte jobb. Tackade inte nej till ett enda uppdrag under tiden och visst ibland kände man sig utnyttjad, men cheferna uppskattade väl att man "köttade på" så fick många bra chanser och utbildning etc vilket gjorde att det var enklare att landa nästa jobb.

Jag tycker att det är rätt så tydligt i avtalet. Det enda jag skulle vilja ha förtydligat är hur dom räknar dessa 75km. Är det fågelvägen eller bilvägen från deras kontor i Norrköping?

Vill man inte pendla så skulle man inte ha tagit detta jobb från första början, då det väldigt tydligt innebär arbete på olika platser som man kommer behöva ta sig till. Gillar man inte att pendla, ja då får man säga upp sig och försöka hitta ett annat jobb som inte innebär pendling.

Jag förstår att det är surt att lägga egna pengar + tid på att ta sig till/från jobbet, men det borde man ha tänkt på innan man skrev på anställningsavtalet.

Mitt tips är att gå med i facket och be dom om hjälp att tolka avtalet och förhandla med arbetsgivaren. Går det inte att få till något där så är det bara att byta jobb. Att tacka nej till jobb och hellre vara hemma bara för att det är långt att pendla till ett visst ställe (som kanske ändå ingår i ens arbetsområde) ser inte alls bra ut. Hade jag varit arbetsgivare så hade jag inte viljat ha sådana anställda, för hur ska jag kunna lita på att jag kan få ut folk till rätt plats i rätt tid om vissa säger nej för att det är för jobbigt att ta sig till jobbet?

Jag kanske låter hård nu, men det är för ditt eget bästa. Min sambo satt i en liknande situation. Hon tog ett jobb 5 mil bort från där vi bor. I normala fall så är det en bilresa på ca 40 minuter, motorväg typ 95% av resan. Men det blev många mil varje månad (bränsle, slitage på bilen, ökad försäkringskostnad) och dessutom tog det ofta mer än 40 minuter. Vintertid kunde det hända att det tog 3-4 timmar att komma hem om det var dåligt väder. Det slutade med att hon sade upp sig och tog 45 dagars avstängning från A-kassan. Hon ångrade sig inte en sekund och mådde mycket bättre efteråt. Nu har hon istället fått ett jobb 5 minuter hemifrån och trivs mycket bättre. Visst, lönen är sämre, men hon sparar tusenlappar varje månad på att inte behöva åka så långt till jobbet och hon sparar väldigt många timmar varje vecka också.

Sedan finns det sådana som min far. Han pendlade 11 mil enkel väg till jobbet i ca tio år innan vi flyttade. Han åkte 6 på morgonen och kom hem 6 på kvällen, 5 dagar i veckan. Ibland var han tvungen att jobba över lite så han kom hem 7 eller 8 på kvällen istället. Det funkade bra för honom och han trivdes ändå.

Vi får ju göra reseavdrag men det finns ju de som inte räknar korrekt och att sjukskriva sig som du beskriver är faktisk brottsligt och inte bara förkastligt.

Apropå att resa för 180kr om dagen i biljetter så brukar man ju inte lösa kollektivtrafikbiljetter på det viset om det är arbetsresor utan man skaffar periodkort av någon typ och de brukar vara avsevärt billigare.
Jag kan tex väja en dygnsbiljett för 115kr eller en 30 dagars för 835kr (Västtrafik) så använder jag biljetten i en vecka så är det billigare med "månadskort" och har man månadskort så är det nog inte heller osannolikt att biljetten/kollektivtrafiken används mer än bara för till och från arbete eftersom det är bekvämt och "gratis" om man inte behöver hålla på köpa separata biljetter för de resorna.
Det behövs nog i praktiken inte många "säkra arbetsdagar" innan man verkligen bör fundera över sitt biljettval om man inte har nån typ av periodkort eller "flexbiljett".