SD är inte så dyra idag, men de är ömtåliga både för elektrisk misshandel (som att ta ut kort mitt under formatering) och upprepande omprogrammering/skrivningar.
Krasst sagt kan man säga att flash-chippen som inte duger till SSD, ratad även av de billigaste SSD-tillverkare som köper minne på spotmarknad, hamnar här eller i USB-pinnar.
Tittar man i denna artikel https://www.bunniestudios.com/blog/?p=3554 och länkar vidare
så kan man ana vilket dret det är i SD-minnen och USB-minnen som skickas ut till konsumenter i massupplagor för att försörja den mer lönsammare SSD-tillverkningen... i princip inga minneschip skrotas från minnesfabrikerna utan allt säljs, i många led - även väldigt defekta chip till olika förpackare varav en del piratar på mer kända namn som sandisk etc.
Dagens SD-minne har sjangserat i kvalitet och är inte alls lika säkra som vid tiden när SD definierades och minnesrymden var typ 256 MB för en stor SD-minne.
Kort sagt SD är inget säkert media och kan spotta ut data som är korrupt utan att någon hårdvara i SD-interface och efter detta reagera och datasäkerheten är lägre än tom. floppydiskar som åtminstonen hade en CRC-summa på varje sektor som gjorde att avläsningen stannade (på hårdvarunivå av själva avkodningskretsen för datat för floppyn) och meddelade läsfel istället för att läsa felaktig data och skicka vidare som om datat var korrekt, som det gör när man läser SD-kort i allt för många fall.
SD-kort har ingen sådan felindikering i sitt gränssnitt (som jag hittat i alla fall) då de som definierade SD förutsatte att minnet i denna alltid var 'perfekt' och inte kunde gå fel, och det bästa man kan hoppas på när fel ändå inträffar är att chipet låser sig, då det är enda sättet i SD-intefacet att tala om att något inte är bra - inte vad eller vilken sektor som krånglar eller så (och kan hoppas över), det är för avancerat...
---
Felbeteende kan också vara väldigt olika beroende på vilken liten 8051 eller ARM och dess firmware som sitter som interface mellan själva minneschipet och SD-gränssnittet - det är också denna lilla chip som håller reda på vilka minnesblock som anses dugliga eller icke dugliga på den större minneschipet - och detta kan förstås manipuleras av mindre nogräknade 'förpackare'
Modernare minnechip har felrättning med kapacitet typ 12 bitfel per 1024 bitar och algoritmer som hamming-cod, RS-kod eller nu idag viterbi eller LDPC-felrättning och utmärkande för de sistnämnda är att algoritmen kan 'rädda' data med flera cyklingsvarv i avkodningen innan godkänd data levereras vid mer osäker indata som vid MLC och TLC-minnesceller vilket innebär att det går långsammare i avläsning ju osäkrare datat är i cellerna.
När SSD börja upplevas långsam så beror det på att LDPC-felrättningen jobbar allt fler varv per levererad datablock pga. osäkrare data i flashcellerna och när de har snurrat mer än enstaka varv behöver blocket skrivas om då när man når 20 varv så är förbättringspotentialen mycket liten per varv efter detta och stor risk att man inte kan läsa korrekt data längre oavsett hur länge man provar.
problemet att även om själva minneschipen har en del intelligens i sig på chipet så kommer inte den informationen ut via SD-gränssnittet utan det hanteras på enklaste sättet i custom 8051/Arm-chipet som sitter mellan minneschipet och SD-interfacet
