LFC är ett begrepp som kommer från AMD-håll. Vad det går ut på är att grafikkortet repeterar en bildruta dubbelt (eller tripplar etc.) när antal FPS kliver under gränsen för skärmens synkintervall. Så har du 30 FPS på en skärm som synkar 48–144 Hz kommer grafikkortet skicka 60 Hz med samma bildruta repeterad en extra gång. Detta så att skärmen och panelen inte kliver under 48 Hz eftersom det kan medföra nackdelar likt flimmer och hack. LFC har inget med FPS:n i spelet att göra, utan genomförs för att undvika problem med skärmen.
LFC är alltså en funktion hos grafikkortet, inte hos skärmen. Men för att LFC ska fungera måste skärmen ha ett synkspann med omfång som är minst än x2,5, dvs 48–144 Hz (x3) men inte 70–120 Hz (x1,7) som det kan vara på vissa lägen i Samsung-skärmar.
Den ursprungliga G-Syncmodulen har alltid gjort detta. Freesync-lösningen när den först kom från AMD kunde däremot inte göra detta, utan LFC dök upp senare med någon tech brief runt en Radeon-drivrutin för kanske fyra år sedan om jag minns rätt. Med åren har dock LFC-begreppet svällt till att få någon slags nästan profetisk innebörd det aldrig förtjänat. "Skärmen måste ha LFC!!!! Annars är det kört!"
Nvidia gör "LFC" med VESA Adaptive också. Samma typ av dubblering för att undvika problem med hack och flimmer hos skärmen har alltid funnits där. Nvidia gör det dessutom bättre än AMD:s grafikkort på flera skärmar jag testat vilket ger mindre hack och mindre flimmer vid låga frekvenser. Men Nvidia använder inte begreppet ”LFC” eftersom det kommer från AMD:s håll. Utan funktionen har alltid finns där med Nvidia-kort utan att kallas för något särskilt.
"Freesync Premium/Pro" etc. är en certifiering eller "certifiering" som går ut på att AMD intygar att funktionen för LFC finns där. Här finns det en utbredd missuppfattning att endast skärmar med Freesync Premium har LFC-funktionen. Detta stämmer inte alls. Det räcker med att skärmen har tillräckligt stort synkspann så fungerar det med alla grafikkort som fattar att de kan repetera bildrutor på det här sättet. Sedan är det förstås fortfarande en öppen fråga hur bra skärmen fungerar.
För HDR och Freesync Premium Pro finns det en teknisk finess som går ut på att tone mappingen görs av AMD-grafikkortet istället för skärmens egna kretsar. Från början blev Freesync Premium Pro HDR (eller Freesync 2 HDR som det kallades då) istället en försämrad HDR-bild jämfört med att låta skärmen själv sköta tonemapping. Bland annat klippte skärmen mycket mer mot vitt.
Nu är det bättre. Freesync HDR är möjligtvis en marginell fördel som ger dig ett annat alternativ ifall skärmen skulle göra ett sämre jobb på egen hand.