Spel kopplas till bättre kognitiva förmågor hos barn

Känns rimligt för mig att om man tränar på reflexer blir man bättre på att reagera, tränar man på problemlösning blir man bättre på att lösa problem och om man tränar på lagarbete blir man bättre på att jobba med andra. Alla dessa element finns inom spelande. Vet många vars enda sociala liv var online under uppväxten

Det sagt så är 3h dagligt spelande i den åldern ganska mycket

Denna undersökning var ganska tunn och som också framgår av texten själv:

-"Samtidigt kan studien inte fastställa huruvida spelarnas egenskaper tränats av spelandet, eller om barn som redan besitter dessa egenskaper helt enkelt är mer intresserade av spelande. "

Av ovanstående känner vetenskapsmannen i mej väldigt tveksam till rubriksättningen.

Detta har forskats i omgångar, en som jag kommer ihåg, några år sedan dock men läsvärda reflektioner och slutsatser:
https://www.science.org/content/article/neuroscientists-speak...

Tyvärr så hamnar detta ämne som så ofta i populär_forsknings_genren. Författaren T Eriksson tex. som sålt massor men som kritiseras av många för att slira rejält med det vetenskapliga och fakta baserade.

Ensam bakom en skärm förlora alla gånger mot interaktionen med kompisarna på gatan eller i skogens lek.

Jag tror man ska vara försiktig med tolkningen av sådana studier. Jag jobbar själv inom området och det finns så många felkällor när det gäller psykologisk forskning.

För att inte tala om hur Rå-Datan har en tendens att bli tolkad efter individens egna Ideologi.

Med det sagt så råder det en viss koncensus idag att "Gaming" Generellt ger mer än vad det tar från den spelande.

Spel som World of Warcraft Fram till Mists of Pandaria/Warlords of Draenor (Jag tittar på dig Looking for Group/Raid) Gav många en mööjlighet att lära sig Socialt Samarbete, Problemlösning i Sociala Sammanghang och även en tidigare omöjlig nivå av Språk-Utveckling av ditt andra/tredje Språk.

För att inte tala om alla Svärord.

Låt mig gissa; dataspel är farligt och passiviserande för barn, men hjärndött sträckkollande på TV-serier med lådvin fem dagar i veckan har inga negativa effekter för vuxna?

I mitt fall har datorer och mobiler förstört arbetsminnet och särskilt koncentrationsförmågan. Önskar att smartphones aldrig uppfanns och det kommer från mig som hade dem innan de uppfanns i form av handdator + 3G-delning via bluetooth från mobilen.

Jag är född i mitten av 80-talet och spelade mycket tvspel (nintendo 8bit) och datorspel under så gott som hela 90-talet.
Jag har övervägande spelat FPS (HL, CS, UT) och senare MMORGP (AO, WoW) och det jag kan känna att spelen har gett mig är reaktionsförmåga (av FPS) och bättre lokalsinne/"rumsvisualisering" (FPS delvis men mest av MMORGP).

Dock hade jag inte den viktiga livsbalansen, blev i retrospekt på tok för mycket spel och på tok för lite fysisk aktivitet. Idag är rollerna nästan omvända. Försöker få in lite spel någon gång ibland när jobb/familj/hushållsaktivteter/träning tillåter.

TL;DR:
Som sagt tidigare i tråden, balansen är det viktiga. Alla erfarenheter lär, även spel.

För att det som är bra för en är dåligt för den andra.
En ungdom sitter och spelar 6 timmar om dag och blir superbra på att skriva på tangentbordet som i sin tur ökar finmotorik och muskelminne.

En annan ungdom (med Trombos sjukdom) satt och spelade en vacker lördag i 12 timmar och dog pga en tromb som bildades i någon arterie i hans ben. Denna kille skulle klara sig om han hade gjort någon bensträcka då och då under dagen, men han satt i ett raid och tänkte inte göra någon paus.

Att spela lagom är bäst.