Jag var lycklig ägare till en hemdator av modell TI-99/4a när jag gick i mellanstadiet i början av 80-talet. Med 16kB RAM och, närmast unikt för tiden, en 16-bitarsprocessor var det en ren guldgruva för en teknikfrälst liten kille. Så småningom blev det Commodore och Amiga för min del, men någonstans måste man börja.
Programmen till denna generations hemdatorer skrev man helt själv i Basic, eller så köpte man engelskspråkiga tidningar där man skrivit ut hela källkoden i ren text till olika program. Man satte sig med den nya glassiga och dyra importtidningen och försökte gissa vilket program som skulle vara mödan värt att knappa in, sida upp och sida ner. Sedan sparade man sitt alster på kassettband för att kunna ladda in och använda fler gånger. Jag hade lärt mig av bittra erfarenheter att det kunde löna sig att spara ofta på kassettbandet - ibland hängde sig programmet vid testkörning och man fick starta om och börja från noll. Eller så fick man "hjälp" av lillasyrran att bryta inknappandet och programmet var förlorat igen.
Nåväl, en helg hade jag en nyköpt tidning med en jättelång källkodsutskrift till ett litet rymdspel som verkade spännande. Det var den längsta källkod jag hade sett i en tidning och jag har sparat den tills jag hade en hel dag på mig för att koda. Jag sparade noggrant på band inför varje paus. Backa kassetten, spara, toa, lunch och vätska. Timmarna gick och jag blev alltmer taggad för att få prova spelet ju längre dagen gick! Faktum är att fortfarande får fjärilar i magen vid tanke på spänningen i för att färdigställa jätteprogrammet!
Så var jag slutligen klar! De sista raden inskriven och allt var redo for testkörning. Men jag skulle förstås spara först: Jag spolade tillbaks kassetten hela vägen och spelade fram lite, förbi den första biten utan magnetremsa. Sedan tryckte jag på Rec+Play och körde igång Save på datorn. Kassetthjulen snurrade långsamt, pulsen pumpade och jag fingrade otåligt på bordskanten... Halva sparat... Då gick strömmen. Elavbrott i hela huset.
Det tog säkert 10 sekunders total tystnad i mörkret innan jag fullt ut förstod att jag inte bara tappat den sista lilla arbetsetappen, utan att jag också spelat över ungefär halva backupen av etappen före. Och inte nog med det - eftersom jag vid varje sparning backat kassetten hade jag inget äldre att gå tillbaks till heller. Jag hade förstört både aktuell sparning och den enda backupen.
Jag orkade aldrig knappa in det programmet igen. Mitt stackars mellanstadie-jag hade sådan hjärtesorg över ansträngningen jag lade ner och oturen att få ett totalt strömavbrott just när jag sparade - inte fem minuter innan eller fem minuter senare - att jag aldrig riktigt återhämtade mig med min TI-99/4A . Minnet gör mig tårfylld än idag, knappt 40 år senare. Jag vet fortfarande inte hur spelet skulle se ut, men i mina fantasier var det JÄTTEKUL! Mina nästkommande större projekt blev först på nästa dator, en Commodore 128D med inbyggd disk-drive, vilket gjorde täta backuper till en barnlek i jämförelse!
