Inlägg

Upplösning kontra storlek är helt relativt till avståndet till skärmen. Om du tex är nöjd med en 23-tums 1920x1080-skärm men skulle vilja ha mer plats mellan skärmen och bordskanten så lär en 27-tummare i samma upplösning passa bättre.

Sen kan jag tycka att du resonerade lite underligt i det andra inlägget när du resonerade kring bredare i ditt 16:9-exempel, där det gissningsvis snarare innebär att 16:10 skulle vara like brett fast högre.

Ja det där är intressant eftersom jag mycket väl kan tänka mig att folk kan missuppfatta artikeln. Det står ju att 24-tums 16:9 var upp till 45% mer produktivt än 18-tums 4:3!

För att åtegå till ämnet.
Att använda argument som "då bör vi alltså gå tillbaka till 5:4" för att 16:9 är bättre än 16:10 leder antagligen till tankefel eftersom de flesta troligtvis då tänker sig en smalare skärm än vad de är vana vid.
Personligen kan jag mycket väl tänka mig att tex 5:4 är mer optimalt än 16:9 för plana skärmar när de börjar ta upp en relativt stor del av synfältet, även om man bortser från vad som bäst passar det generella synfältet och enbart baserar det på de skeva bild som uppstår med plana skärmar. Med andra ord tack vare avståndsskillnaderna som uppstår på grund av de så kallade betraktningsvinklarna.

Det han citerade från wikipedia motsäger dock inte det fetade, dags att gå igenom vad som står eftersom många verkar missförstå.

"The human eye and its brain interface, the human visual system, can process 10 to 12 separate images per second, perceiving them individually."
Det mänskliga synsystemet kan behandla 10 till 12 bilder per sekund på ett sådant sätt att de kan uppfattas som individuella bilder.

"The visual cortex holds onto one image for about one-fifteenth of a second, so if another image is received during that period an illusion of continuity is created, allowing a sequence of still images to give the impression of motion."
Hjärnans syncentrum håller kvar en bild i ungefär en femtondels sekund. Så om det kommer en ny bild inom den tidsramen så uppstår en illusion av kontinuitet som gör att sekvensen av stillbilder upplevs som rörelse.

Med andra ord: Enligt wikipediacitatet kan människan uppfatta 10 till 12 individuella bilder per sekund och det upplevs som rörliga bilder över ungefär 15 stillbilder per sekund.

Skulle vara kul att testa, har själv 3 19-tummare undanstoppade.

Om det där med färgbyten, ett bra sätt att beskriva kanske är att "klara" bilder blinkar på en CRT medans LCD lyser och glider från färg till färg . Man brukar som du säger kalla tiden det tar för LCD-pixlar att byta färg för responstid. Vad tillverkarna skriver om responstid i reklamen bör man nog oftast ta med en nypa salt, det tar olika lång tid beroende på mellan vilka färger det byts mellan osv.
Senast jag testade CRT bredvid LCD(jag kör 2 datorer ungefär som en del kör med två skärmar med en dator) för några år sedan så tyckte jag min VA-LCD såg ospelbart grusigt ut när jag provade att snurra runt i "first person shooter"-spel och jag tycker inte den skärmen är direkt vansinnigt grummlig jämfört med andra LCD-skärmar vid snabba rörelser, jag har dock givetvis inte testat i närheten av alla skärmar. Men det är definitivt skillnad mellan olika LCD-skärmar och det verkar bli bättre och bättre även om man kan tycka att det gått långsamt.

Ja där ser man, ännu mer mångfaceterat. Skulle inte kallat mig för ordentligt insatt för 15 år sedan heller och får erkänna att det mesta du skrev definitivt inte fanns i mitt aktiva minne.

Tror jag mest försökte få till en lättförstålig liknelse men det du skriver är nog en tydligare formulering för hur det fungerar.

Finns en del problem med en del varianter av dessa vanliga jämförelser(hoppas du inte tar illa upp). Kan att nämna att jag är gammal som fan så jag har spenderat många år med spelande på CRT-skärmar och jag håller med, det är en jäkla skillnad jämfört med LCD.

Det största problemet med CRT/LCD jämförelsen: CRT-skärmar byter färg på pixlarna otroligt mycket snabbare än LCD. Att det inte ser "lcd-grusigt" ut vid snabba rörelser på en CRT har absolut ingenting att göra med CRTns uppdateringsfrekvens. Det beror helt på att färgförändringarna går väldigt mycket snabbare. LCD pixlar är skitsega så det är lite som att jämföra de klassiska äpplena och päronen, det är kort sagt lätt att komma fram till dåliga slutsatser.

Däremot har jag hört att uppdateringsfrekvensen kanske kan påverka upplevelsen av LCD på ett annat sätt. Även om pixlarna inte byter färg tillräckligt snabbt för att tex 120hz kanske framstår meningsfult så verkar det som det kan uppfattas som mindre grusigt, eventuellt relaterat till hur hjärnan tolkar de snabbare "hacken"(även om LCD normalt kanske bäst beskrivs som motsatsen till hackigt i jämförelse med CRT). Någon som är mer insatt kanske kan förklara bättre eller mer korrekt eftersom jag har ganska dålig koll på den biten.

Sen har vi det andra logiska misstaget(bör påpekas att den citerade personen inte gör misstaget) som verkar vara relativt vanligt, hur tex ett spels "fps" kan påverka spelkänslan för det specefika spelet - kontra skärmens uppdateringsfrekvens. Om man tänker efter lite borde det vara ganska uppenbart att när det råkar vara så att ett spels fps påverkar den mekaniska känslan i spelet, så är det inte på något som helst sätt relaterat till skärmens uppdateringsfrekvens

Som jag redan skrivit borde det vara självbesvarande om karteller kan fungera eller inte. Om du anser ett fenoment kan uppstå i den verklighet som för tillfället existerar så är väl en fortsatt diskussion om det ganska meningslös vilket för mig in på det som du i huvudsak verkar argumentera för, att förutsättningen för kartellers existens är någon form av regler. Följdfrågan borde då rimligen vara, vilka regler krävs för att en kartell ska fungera?

Det krävs givetvis ett antal förutsättningar som inte per automatik behöver vara relaterade till några speciella regler, till exempel att existerande aktörer väljer att ingå i kartellen och att det inte är kostnadsfritt att bli en aktör på den aktuella marknaden. Men spontant kan jag tänka mig att regler som upphovsrätt och äganderätt i vissa sammanhang kan ha betydelse för eventuell kartellbildning men du kanske hade andra regler i åtanke.

Visst, tror inte att jag göra annat än att hålla med. Men problemet med resonemanget är att det som jag ser det inte är relaterat till det klassiska startsmenyträdets funktion.

Säg att vi har ett program med 500 funktioner och inställningar, 50 av dessa avänds i princip hela tiden eller relativt ofta. Skulle en windowsliknande sökfunktion vara ett bra sätt att komma åt resterande 450? Eller kanske tangentbordsgenvägar? Båda verisionerna är förmodligen ypperliga lösningar om 1) användarna faktiskt alltid komer åt det de vill på någon sekund och 2) om ingen bryr sig om möjligeten att göra detta med musen.

Jag tror jag vågar påstå att en gigantisk majoritet skulla tycka av vårt program var otroligt dåligt designat om vi valde en de ovanstående lösningarna så jag går vidare till mer realistiska lösningar.

-Klassiska gardiner. Fungerar ganska bra beroende på hur det är organiserat, speciellt om man är tvingen att använda sig av gardinerna relativt ofta, tex i snitt var femte minut. Nackdelen är givetvis att det tar plats vilket är onödigt om systemet används relativt sällan, tex i snitt ett par gånger om dagen.

-En knapp som öppnar en sida som öppnar en sida som öppnar en sida.. Vi kan kalla den "Övrigtknappen". Övrigtknappen fungerar även den helt okej i vissa sammangang, i bland kanske det duger att knappen bara kan nås genom en tangentbordstryckning som i många spel. Det kan fungera bra men den huvudsakliga anledningen till att välja övrigtknapp borde vara om man nödvändigtvis behöver en dold lösning, alternativt att programet/etc har relativt få funktioner.

-Icke-dynamisk "startknapp". Kan svälja en ofantlig mängd funktioner. Inget som inte är helt dolt kan ta mindre plats. Förmodligen helt överlägset den mest pedagogiska/användarnänliga principen, och så vidare. Den mest upperbara nackdelen borde vara att det inte är det snabbaste sättet att komma år något, speciellt om det ligger under väldigt många underrubriker. En annan nackdel borde vara att det förmodligen lämpar sig betydligt bättre för mus än "touchscreen".

Alla normala alternativ kan ju kombineras med tangentgenvägar och sökfunktioner utan att det tillkommer några egentliga nackdelar, så varför skulle en någorlunda vetting människa välja att inte ha en välorganiserad "startknapp" i något så komplext som dagens windows? Tja, platsbrist borde vara svårt att använda som argument när det till och med skulle spara plats på det flesta moderna telefoner.
Det bästa argumentet jag kan komma på är att det är bökigare att använda i ett touchinterface. Det är å andra sidan ett ickeargument för system som inte använder ett sådant interface så då kanske förklaringen helt enkelt är att man av någon anledning vill att det ska se exakt likadant ut på alla system?

Din fråga verkar vara självbesvarande. Med andra ord brukar det(alternativt brukar det alltid) komma in andra aktörer, eller om man vänder på det brukar kartellbildning fungera?

Försäljningsförbuden påverkar säkert men jag tror jag vågar påstå att Ipads relativa framgång till största del beror på marknadsföring kombinerat med en skaplig produkt.

Trist att operativsystemen har blivit så otroligt viktiga, i brist på bättre ord. Även om det är förståligt.

Om man utgår från dagens normalanvändares perspektiv, vad är PC-operativsystemets roll?
Spontant tänker jag:
-Mjukvarugrund som får hårdvaran att fungera.
-Mjukvarugrund för generell mjukvara som program(eller "apps" som vissa kallar det nu för tiden)
-Grafiska användargränssnitt, tex skrivbordsmiljö.

Man kan väl säga att operativsystemets roll är att möjliggöra användandet av program. Man surfar inte med linux, man surfar med webbläsare. Man spelar inte med windows, man spelar med spel. Man redigerar inte foto med operativsystemet, man redigerar bilder med bildredigeringsprogram, osv.

Det är som sagt förståligt att det blivit som det blivit och det är resultat av många faktorer. Men speldelen har givetvis haft en stor påverkan och man kan ju spekulera i hur det sett ut om bla EU och USA hade fokuserat på directx när webbläsarfrågan var aktuell.

Hört att en del saker i vissa spel är länkade till bildfrekvensen i stället för en klocka, det verkar som det nämns en del exempel på det i tråden. Finns det möjligen någon kunnig på området som kan förtydliga?
Om det är spel med ovanstående problematik man utgår från så fungerar det givetvis inte att applicera logiken på spel som fungerar på andra sätt, så vore kul om det kunde redas ut.

För övrigt blir bilder per sekund ett dåligt universellt mått för "flyt" om gapet mellan bilderna varierar någorlunda kraftigt, vilket det till olika grad antagligen gör i många eller de flesta spel.

Kommer förhoppningsvis att driva på utvecklingen.

Största potentiella problemet kanske är marknadsföringsrelaterat med tanke på att de inte lär ha råd med några större kampanjer.
Å andra sidan borde Google vara ytterst intresserade av ett genomslag för androidbaserade "tvboxar" så de kan säkert räkna med stöd i någon form från Google, frågan är i vilken skala. Om det nu inte råkar vara så att Google redan har ett liknande projekt på gång, vilket de borde ha, åtminstone i idestadiet.

Visst men nu är det väl ändå så att det(så vitt jag vet) är Adobe som som gör dessa flashplugins till webbläsarna. Alltså att det är Adobe som "implementerar".

Tillverkningsprocessen är säkert mycket bättre nu än den var på de tidigare korten men hur det gestaltar sig för oss slutanvändare beror antagligen till stor del på hur tex AMD väljer att utnyttja det. AMD ville troligtvis ha ordentliga marginaler när de valde spänningar och klockfrekvenser för 7970 eftersom det var så tidigt på 28nm-processen, så att så många processorer som möjligt skulle gå att sälja.
Det är möjligt att eller troligt att nvidia valde snävare marginaler(tex lägre spänning, högre klockfrekvenser) med 680 pga den senare lanseringen men det är inte säkert att AMD nu har ännu tightare marginaler än nvidia. AMD kan ha valt lika stora eller större(relativt till tilvekningsprocessförbättringar) marginaler som vid 7970-lanseringen för att få ut så många "premiumkretsar" som möjligt från tillverkningen.

Är personligen mest förvånad över att de höjde spänningen. Nu verkar det inte som att det går att ändra spänning ännu men skulle vara intressant att se hur mycket den går att sänka, speciellt jämfört med tidiga 7970's. Om de kommit ner till säg 1,1 volt skulle kanske strömförbrukning/prestanda vara jämfärtbart med tex 680.

Misstänker ungefär samma som det fetade.

Med tanke på AMD's tidiga 28nm lansering så borde aggressiva marginaler av tex volt och klockfrekvenser vara ganska troligt för att få ut så många kort som möjligt på marknaden. Nvidia baserade gissningsvis 680 på ett snålare urval och bättre tillverkningsproccess än vad AMD gjorde eftersom både volymen och kvaliteten på produktionen vanligen förbättras snabbt i början.

Om ovanstående gissningar stämmer så är väl den intressantaste frågan hur mycket bättre energiförbrukning/prestanda kan bli på nya revisioner med högre klockfrekvenser och/eller lägre volt. Personligen har jag inte superkoll på hur energiförbrukning/prestanda förhåller sig mellan 7970 och 680 men en endast nervoltad 7970 känns inte speciellt realistiskt om man antar att det fortfarande kommer en hel del kretsar med relativt högt strömläckage från 28nm-produktionen som de lär vilja göra "vanliga" 7970's av. Så högre klockade 7970's som matchar eller slår 680 med några procent men med något högre energiförbrukning än 680 kanske är det troligaste?

Det är iofs korrekt att det i teorin går åt mer bitdjup, tex om du har något som ligger långt under den slutgiltiga hörbarhetsgränsen som du sent i processen får för dig att kraftigt förstärka. Men dels är många sådana exempel inte hur man bör arbeta när "high fidelity" är högt prioriterat och dels är 16 bitars djup jäkligt mycket. Skulle gissa att de flesta skivorna skulle låta ungefär likadant som 24 i hela produktionen från någonstans runt 6-8 bitar.

Som sagt, det är ett i princip korrekt resonemang så vitt jag vet men det kan behövas lite balans så det inte slutar med att "Man måste köra 24 bitars om man jobbar med musik!" blir en internetsanning som gör att folk börjar felprioritera.

Det där med hur saker/parametrar i ljudkedjan kan tänkas avspegla sig i själva ljudet i slutändan är intressant. Av någon anledning tänker sig folk ofta att det ska låta "klarare", "renare", "mer dynamiskt", "bredare" och diverse liknande adjektiv. I verkligheten verkar det oftast vara mindre poetiskt. När bitdjupet blir skapligt hörbart lågt så känns inte tex "smalare soundstage" som en direkt bra beskrivning av oljudet.

Förklaringen kanske är att adjektiven är hur man hoppas att skillnaderna ska vara. Som en del nämnt så lär TS inte uppleva skillnader mellan DAC'ar som egentligen bör beskrivas med poetiska adjektiv. Om man är ute efter sådana skillnader så lönar det sig antagligen bäst för de allra flesta att fokusera på rummet och högtalarna(eller hörlurarna). Där är skillnadena både gigantiska och mer lämpade för hyggligt subjektiva adjektiv.

Tips för de som gillar att leta verkliga skillnader på enkla sätt: Om konverteraren även har analog ingång så koppla analog ut till en annan konverterare, kör igång någon låt som du lyssnat mycket på och spela in den via den andra konverteraren. Anledningen till att jag skrev "om konverteraren även har analog ingång" är för att det kan vara svårt att höra någon skillnad efter bara en digital till analog till digital konvertering. Så efter den första inspelningen, kör tillbaka ljudet och spela in via den första konverteraren, upprepa tills du tycker att du fått en godtagbar uppfattning av ljudkillnaden. Glöm inte att nivåreglera, speciellt om du ab-lyssnar.
Alternativ till ovan om man inte har analog ingång att använda inspelningen som källa för konverteraren man vill testa om och om igen. Det senare är bättre(kan dock vara betydligt omständigare beroende på situation) men folk verkar ha lättare att förstå principen med cirkelexemplet.
Nackdelen är givetvis att det inte är lätt att veta vilken av konverterarna som förändrar ljudet på vilket vis till man gjort det några gånger.

Mediaformatet i sig är dock inte direkt relaterat till hur musiken råkar vara mixad och mastrad.

Sen känns det värt att påpeka att om det blir hörbara skillnader mellan 48 och 192khz beror det oftast på problem med hur inspelnings/studioutrustningen hanterar de olika samplingsfrekvenserna.
Om du kan höra toner över 24khz så verkar det väldigt vetenskapligt intressant men det är tyvärr antagligen ingen direkt fördel i dessa sammanhang eftersom personerna som spelar in, mixar, mastrar osv inte hör något över, säg 18khz.

Tja, det är ju den typen av bevisning som man kan tänkas hänvisa till men det kanske tydligare borde framgå att kortet använts på vad som kan anses vara ett normalt sätt.

Det skulle vara intressant att se ett fall som trådskaparens i rätten eftersom det verkar vara svårt att tolka ett antal formuleringar. Av uppebara skäl finns det gissningsvis inga passande prejudicerande fall som reder ut oklarheterna men förarbetet till KKL kanske förtydligar.

För övrigt kan jag tycka att det är förståligt om butikerna ogärna vill anpassa sig till 3 års reklamation även om de bedömmer chansen som liten att vinna i rätten. Om det inte täcks i avtal med leverantören så butiken får ta kostnaden blir ju konkurrensen svedvriden så länge alla butiker inte gör likadant.