Inlägg

Inlägg som Ecarion har skrivit i forumet
Av Ecarion
Skrivet av Petterk:

Nu har ju inte jag erfarenhet att som 18-årig avhoppad söka försörjningsstöd, men självklart kan en vuxen person som inte omfattas av försörjningsskyldighet få socialbidrag oavsett hur han bor. Det behöver däremot inte beviljas i sin helhet. Det är exempelvis inga problem för en hemmaboende 19-20-åring som nyss slutat gymnasiet att få bistånd enligt riksnorm i min kommun. Hyra går utanför riksnorm. Försörjningsskyldigheten gäller till och med 21 års ålder om personen fortfarande går i gymnasiet och slutar tidigast vid 18 år. Det är svårt att hänvisa till att en arbetslös 24-åring som söker arbete, lämnar in jobbsökarlistor osv inte planerat nog och inte har rätt till ersättning enligt SoL bara för att han inte har eget boende och bor på en soffa eller hos föräldrarna och inte ska få pengar till mat. Däremot kan de neka om en sådan ungdom tecknat hyresavtal trotts att den saknat medel, men det kan vi nästan utgå från att trådskaparen inte har gjort. Det skulle alla kommuner neka. Kan trådskaparens föräldrar inte bidra så är det socialtjänsten han ska vända sig till, du kan liksom inte leva på 48 kr om dagen. Jag nämnde folkhögskola som ett alternativ för trådskaparen, men det kräver att föräldrarna betalar mat och rum då han inte kan få studiemedel som täcker kostnaden pga sin ålder, samt att han såklart kan börja ungdomsgymnasiet igen. Socialtjänsten betalar inte för att biståndstagaren går på gymnasiala studier. Då får han vänta tills han blir tillräckligt gammal för att söka studiemedel från CSN. Kontaktar han socialtjänsten inser han förhoppningsvis att han i princip måste studera och inser allvaret i situationen, gör han inget alls är det mindre troligt.

Normalt sett kan man få stöd för sånt som glasögon utanför riksnorm, eller sånt som sjukvårdskostnader, det räknas in som livsföring i övrigt. Det är givetvis helt upp till varje kommun då det är utanför riksnorm, men jag har inte sett att någon grannkommun skulle ha regler om att de inte beviljar sånt alls. Skulder är det nog ingen kommun som skulle få för sig att betala däremot. Anmärk på att jag uttalat skrev att det inte finns något garanterat skyddsnät i Sverige, försörjningsstöd utgör just inget sådant då folk nekas även om de har ett genuint behov och inga andra möjligheter.

Mycket av det du skriver är korrekt i det stora hela, men det finns problem i ditt resonemang. Din fiktiva 19-20-åring som nyss slutat gymnasiet är enligt det du skriver fortfarande hemmaboende, och räknas således in i föräldrarnas familjebild. Familjebilden bestäms inte utifrån klientens ålder eller av försörjningsskyldigheten, utan var vederbörande är boende samt vilka man är boende med. Räknas man på grund av boendesituationen in i föräldrarnas familjebild, och föräldrarna inte uppbär någon rätt till försörjningsstöd har jag väldigt svårt att se en positiv bedömning för utbetalning av försörjningsstöd. Försörjningsstöd ska utgå ifrån en bedömning av individens behov. Om individen har tak över huvudet och uppehälle, vilket man som hemmaboende oftast har, då anses behovet av socialförvaltningen som tillgodosett. Vi får med jämna mellanrum in ansökningar kring just detta, om barn eller unga vuxna som ansöker om FS utifrån att man vill bidra till hyran, eller matkostnader i hemmet. Dessa ansökningar avslås alltid. (hos oss)

Skulle föräldrarna å andra sidan känna att man inte längre har medel för att försörja barnet längre, ja, då är det de som ska komma till socialförvaltningen och göra en ansökan, då de är registerledare för familjebilden i fråga.

Försörjningsstöd söks alltså utifrån ett hushåll eller en familjebild. Det behöver faktiskt inte vara en biologisk familj som är en familjebild. Hos oss har vi idag vänner som delar lägenhet och som bildar en familjebild berättigad till försörjningsstöd. Vi har två familjer som delar ett hus som också bildar en familjebild som berättigas försörjningsstöd. Men skulle någon i dessa familjebilder ha förvärvsinkomst, ja då fallerar ofta försörjningsstödet för samtliga, just för att det bedöms utifrån en familjebild. Glasögon betalas också endast av socialförvaltningen om det i familjen finns en tydlig brist på pengar - det handlar här inte om individens brist på pengar, utan familjenbildens.

Du skriver att man inte kan leva på 48 kronor om dagen - varför skulle detta vara ett problem, om man har tak över huvudet och får matbehovet tillgodosett av föräldrarna? Vilka poster i sitt dagliga liv - med mat/uppehälle och boende ordnat är det som inte täcks av 48 kronor om dagen? Skulle jag få ett sådant resonemang på bordet av någon illusionerad 20-åring skulle det bli ett långt, lungt samtal kring egenansvar .

Försörjningsstöd är, med några få extrema undantag (rekvisitioner, matpengar) det absolut yttersta skyddsnät för individer i behovssituation, och det är absolut inte menat för skoltrötta ungdomar som förlorat orken, eller icke-motiverade individer som inte lyfter ett finger för sin egen situation, eller för den delen för nyss-fyllda unga vuxna som behöver ett tillskott i kassan för att inte bidrag X har kommit igång och man inte har råd att tanka volvon. Nyckelbegreppet här är akuta behov, inte "jag har inte som mycket pengar som jag vill ha". Söker man försörjningsstöd görs en bedömning. Får du detta beviljat får du även en arbetsplan som ska följas för att du ska vara berättigad försörjningsstödet.

Vill du får du gärna PM'a din hemkommun till mig - görs det sådana bedömningar där har nog en handläggare eller två misstolkat SoL ganska grovt och kan behöva den senaste luntan på skrivbordet. Inte för att det är ovanligt, tyvärr. Hur vissa småkommuner bedömer/tänker kring FS, som jag har hört, har ofta gjort mig lite mörkrädd!

Sorry för hijackingen här. Ett tips jag kan ge är att trådskaparen tar kontakt med socialförvaltningens praktiksamordnare, som oftast kan hjälpa till med både det ena och andra :).

Av Ecarion
Skrivet av Petterk:

Är du 18 år och inte går i skolan så är inte föräldrarna försörjningsskyldiga, du kan alltså få socialbidrag eller ekonomiskt bistånd som det egentligen heter från kommunen om du är arbetssökande.

Mjae. Lite svårare än så är det tyvärr i de flesta kommuner, även om det är många som är lite i det oklara kring vad som gäller.

Alla har rätt att ansöka om försörjningsstöd, men i fall där den ansökande är under 25 års ålder gör de flesta socialförvaltningar en väldigt individuell prövning - med det menar jag att det oftast i sådana fall blir ett avslag, då vi från Socialförvaltningen anser att klienten inte planerat gott nog för att bidra till sin egen försörjning om denne försatt sig i en situation där han har en lägenhet, men ingen fast inkomst med vilken hen kan betala hyran.

För att tydliggöra det hela, du som 18-åring är endast berättigad försörjningsstöd om du vid 18 års ålder har ett eget boende. Hemmavarande ungdomar berättigas inte försörjningsstöd då man räknas in i föräldrarnas/familjens familjebild, och då är det i sådant fall föräldrarna som ska ansöka om försörjningsstöd. Detta prövas sedan mot deras inkomster.

Vi får varje sommar in ansökningar från ungdomar som fyllt 18 och ansöker om FS, eller i vissa fall med skriver att de vill ha "eget boende". Det är ju väldigt trevligt, men det är inte socialförvaltningens ansvar att ordna boende åt en ungdom med en sådan bakgrund. Trots att det enligt 7 kap 1 § i FB tydligt skrivs att försörjningsskyldigheten upphör vid 18 års ålder betyder detta inte att föräldrarna inte längre innehar ett försörjningsansvar (dubbeltydigt, eller hur?). För att en individ ska kunna komma till oss och ansöka om försörjningsstöd krävs utöver 18 års ålder ett eget boende, annars hänvisas du tillbaka till föräldrarna, och detta gäller i de flesta kommuner som jag arbetat i fram till 25 års ålder.

Det du skriver att man söker medel till "vissa andra saker" - du kan ansöka om ekonomiskt stöd/socialbidrag till vad du vill. Däremot har alla kommuner ganska specifika listor på poster som beviljas respektive avslås, och jag har aldrig hört talas om kommuner som skulle bevilja någon form eller mängd av försörjningsstöd till någon som fortfarande bor hemma hos föräldrarna. Som du skriver själv, försörjningsstöd är behovsprövat, och något behov föreligger i sådana fall ej.

Ontopic, ha tålamod kring 3-månadersperioden. Detta är någonting som alla går igenom, som även jag gick igenom när jag var 18. Studier kan vara en annan möjlighet.

Lycka till!

/30-årig Soc-"Gubbe"

Av Ecarion

Helt vettig kostnad för den typen av arbete tyvärr. Skaffa lite polare med kunskap! Då är det material och en pizza för sådana småjobb ;).

Av Ecarion

699€. Nej.

Hade accepterat upp till 4000-4500 spänn, men 7000? Inte för att jag saknar pengar, men det är i överkant.

Väntar på att pröva någon annans när de kommer ut :).

Av Ecarion

YES! Kom igen!

Av Ecarion

Jag vill passa på att ge beröm för hanteringen av ett ärende.

Returnerade ett nätagg till er i högre prisklassen för reparation enligt garanti. Det har nu gått strax över 7 veckor jag hörde någonting. Jag ringde upp supporten, berättade ärendet. Berättade att jag naturligtvis nu köpt ett nytt nätagg varpå N i supporten sa att han fixar en omedelbar återbetalning av köpsumman, utan diskussion eller någonting annat.

Jag har hört mycket dåligt/försämrat kring Dustin de senaste månaderna/senaste året, men mina ärenden har fortsatt att köra smort som smör, trots att jag "bara" är privatkund.

Tack Dustin!

Av Ecarion

Sitter kvar på 7:an och kommer göra detta tills meningfullt stöd slutar. Finns ingen anledning att uppgradera :).

Av Ecarion

Denna idé skulle aldrig ens lämnat ritbordet.

Av Ecarion
Skrivet av Infinite Wisdom:

Hur upplevde du att antalet sökta/beviljade försörjningsstöd påverkades av förändringarna inom sjukförsäkringssystemet under alliansen?

Det måste jag säga är en jättebra fråga!

Snabbt svar: Antalet försörjningsstödsärenden ökade.

Långt svar:

När vi fick nya regler för sjukförsäkringssystemet resulterade det i ganska stora förändringar i antalet FS-ärenden. Jag jobbade på den tiden i en större kommun, dock inte med FS, men satt och fikade med kollegorna som arbetade med FS. Det var på den tiden många kommentarer kring hur FS-ärenden hade ökat, och hur många av de som sökte FS var väldigt frustrerade över förändringarna.

FS är ju ganska speciellt. Har du tillgångar, som exempelvis bostäder, aktier eller andra saker av värde, ska detta avyttras innan Försörjningsstöd kan bli aktuellt. Det finns inte heller mycket spelrum vad gäller uträkningarna av FS - detta sker enligt en ganska statisk formel där vi bara anger inkomster, bidrag och utgifter. Många sökanden tror att socialsekreterare har mer makt än de faktiskt har, men faktum är att jag skulle säga att FS är det område där socialsekreterare har minst individuella bedömningar att göra. Nästan alla kommuner i Sverige har väldigt tydliga riktlinjer för FS, vilket i princip betyder att följer du inte dessa till punkt och pricka får du ett avslag på riksnormen.

Ganska brutalt.

Många av de som kom och blev tvungna att söka FS i och med reformen hade ju aldrig tidigare haft erfarenhet av att söka FS, och visste inte hur man skulle förhålla sig. Det kan bli väldigt sjuka saker som händer om man inte tänker sig för.

Låt mig ta ett exempel.

Du söker Försörjningsstöd, och börjar portionera upp pengarna för att ha bättre koll på din ekonomi. För att göra detta överför du pengarna som klumpsummor till ett sparkonto som du äger, för att sedan föra tillbaka pengarna till ditt reguljära konto när du behöver dem. Du kommer på försörjningsstödssamtal och visar öppet upp dina kontoutdrag och även sparkontot.

Vad är problemet?

Socialförvaltningen har som rutin och regel att alla insättningar på ett konto måste tas med som inkomster i riksnormsberäkningen. Som resultat har du plötsligt inkomster på 7600 kronor, trots att det bara är dina egna pengar från FS som det är tal om. Din riksnormsberäkning hamnar därför på ett överskott och du får inte ut dina pengar. En av mina f.d. kollegor hade ett sådant ärende och försökte (till slut nästan gråtfärdig) argumentera för detta, att man ju kunde se hur pengarna överförts och att inte klienten hade försökt lura/ljuga för socialförvaltningen. Men icke - rules are rules. Kollegans argument slogs ned av dåvarande Socialchefen och trebarnsmamman fick ett avslag.

Mitt råd till dig som behöver ta FS: Prata med din Socialsekreterare om vad som gäller. De flesta socialsekreterare är inte rövhål. Vi är inte elaka. Men vi är gräsrotsbyråkrater som arbetar i organisationer där det ofta är högt tryck från ledningen att vara ekonomiska. Vi är förpliktigade att söka efter anledningar till varför inte folk sköter sig. Det värsta du kan göra inför en socialsekreterare - i min mening - är att skrika, gorma och hota. Jag har haft många av dessa samtal, och förstår inte varför folk tror att detta gör att jag ändrar min bedömning. Är du missnöjd kan du be att ta ärendet med min chef - detta gör jag gärna. Alla har dessutom rätt att överklaga ett beslut - men ingen får ett avslag av mig/av vår socialförvaltning utan en bra anledning, som vi gärna berättar, och som även framgår väldigt tydligt av ditt beslut i posten.

Sorry, långt utlägg där

Men ja - antalet FS-ärenden ökade. Sedan dess har de minskat något (runt 8%) igen.

Av Ecarion

Cusah,

Allteftersom Socialförvaltningar och kommuner i Sverige får mer och mer ansvar för arbetslösa har även Socialförvaltningar fler och fler åtgärder och möjligheter för arbetslösa och långtidsarbetslösa. De flesta kommuner har idag någon form av praktiksamordnare på socialförvaltningen som har kontakt med lokala arbetsgivare som kan tänka sig ta in folk på praktik.

Ring upp socialförvaltningen och säg att du vill träffa praktiksamordnaren. Då du är 24 ska du befinna dig i åldersspannet där man arbetar med detta, och denne kan hjälpa dig hitta en lämplig praktikplats, som i ett senare skede förhoppningsvis leder till en fast anställning. Praktikverksamhet skiljer sig åt mellan olika förvaltningar, men jag hoppas att din kommun också har någon som är lämplig och kan sitt jobb ;).

Av Ecarion
Skrivet av iKenn1i:

Dottern bor hos pappan och är inte adopterad av mig Just nu är vårdnaden delad, dock så har min sambo bara umgänge 2 gånger i månaden med sin dotter. Då över helgen bara.

Hej Darkstormz!

Jag besvarade precis din fråga i din tråd. Du kan ignorera den första informationen jag gav, då jag utgick ifrån att ni inte hade några gemensamma barn. Jag saxar in det jag skrev i denna tråd för tydlighetens skull.

Då ni har en gemensam son kan du enligt 7 kap 5 § I FB bli försörjningsskyldig. Dock gäller endast detta om ni är "varaktigt sammanboende", och jag bedömer att 5 månader inte räcker för att uppfylla detta krav. Det är det viktigt att du vet att du kan och troligtvis kommer bli försörjningsskyldig då ni har gemensamma barn.

Dock ska denna typ av frågor I första hand lösas av barnets (dotterns) vårdnadshavare - det faktum förändras inte -, något du inte är. Från ett familjerättsperspektiv skulle jag argumentera att umgänge med barnets biologiska föräldrar inte alltid ingår I försörjningsplikten i din situation, framför allt om inte din ekonomi tillåter detta. Detta kan, med tanke på omständigheterna, bli ett fall för din lokala socialförvaltning och jag föreslår att du vänder dig dit om ni inte lyckas lösa detta. Förvaltningen kommer isåfall att göra en bedömning utifrån deras rutiner och praxis, och det kan hända att man där du bor har som rutin att erbjuda ekonomisk ersättning i umgängesfrågor (dock erbjuder inte vi detta).

Hör gärna av dig vid andra frågor!

--Benjamin

Av Ecarion
Skrivet av iKenn1i:

@deginho: Det finns så mycket som spelar in, självklart vill jag se förändring. Men krav på förändring innebär med största sannolikhet att hon faller tillbaka och tappar motivationen till allt. Jag vet att detta låter konstigt, men vi har varit tillsammans i 5år och flyttade för några månader sedan ihop och blev sambos.

Vi har en gemensam son som också kommer in i bilden. Jag vill att vi ska hålla ihop, att vi ska kämpa tillsammans genom detta elände.
Jag vill dock undvika att hamna i en ohållbar ekonomisk situation pga hennes umgängesresor med dottern, som på så vis påverkar hela vår familj.

Det kommer bli kaos ikväll kan jag lova, och jag brukar alltid försöka undvika konflikter då jag själv har lite problem med diverse personlighetsstörningar. Men det är dags att ta tjuren vid hornen, visa vart skåpet ska stå. Jag kommer nog få höra en hel del saker om mig själv ikväll

Då får jag allt korrigera mig lite här. Missuppfattade familjekonstellationen (borde ha lusläst inlägget lite bättre ). Då ni har en gemensam son kan du enligt 7 kap 5 § I FB bli försörjningsskyldig. Dock gäller endast detta om ni är "varaktigt sammanboende", och jag bedömer att 5 månader inte räcker för att uppfylla detta krav. Det är det viktigt att du vet att du kan och troligtvis kommer bli försörjningsskyldig då ni har gemensamma barn.

Dock ska denna typ av frågor I första hand lösas av barnets (dotterns) vårdnadshavare - det faktum förändras inte -, något du inte är. Från ett familjerättsperspektiv skulle jag argumentera att umgänge med barnets biologiska föräldrar inte nödvändigtvis ingår I försörjningsplikten, framför allt om inte din ekonomi tillåter detta. Detta kan, med tanke på omständigheterna, bli ett fall för socialförvaltningen och jag föreslår att du vänder dig dit om ni inte lyckas lösa detta.

Ber om ursäkt för missen här - jag låter infon stå kvar ifall någon annan är nyfiken ;).

Av Ecarion
Skrivet av iKenn1i:

Tack för era råd och synpunkter, det är som sagt jobbigt att bli det svarta fåret så fort jag inte gör som hon vill. Då är man inte ens värd vatten...

Jag ska konfrontera henne ikväll, för det ska bokas resa ganska snart inför kommande helg. Och jag har ärligt talat ingen möjlighet ekonomiskt att lösa det. Mitt samvete spökar, men jag måste försöka göra det som är rätt. Min prioritet är min familj som jag bor med (sambon + sonen). Att vi ska ha tak över huvudet, mat på bordet, betala löpande räkningar. Efter det finns inget utrymme för att göra några umgängesresor.

Som någon som jobbar på SoC är min bedömning att du har ett helt korrekt förhållningssätt och prioriteringar. Eventuella umgängesresor och umgängesfrågor ska lösas mellan vårdnadshavare, vilket du inte är. Du kan I egenskap av styvförälder gå in och hjälpa till om du vill, om din ekonomi tillåter detta och om du anser att det är "rätt", men du har Inga skyldigheter att göra detta.

Av Ecarion
Skrivet av anon42512:

Tyvärr stämmer ju inte detta? Om man går efter ekonomiskt bistånd via socialförvaltningen så är man ju försörjningspliktig mot sin sambo, det borde innefatta kostnader för barnet (kostnader som sambon förväntas betala då förstås)?

TS: Har du verkligen så pass hög lön att sambon inte kan få ekonomiskt bistånd?
Här kan man göra en provberäkning: http://www.socialstyrelsen.se/hittarattmyndighet/ekonomisktbi...
Dock finns inte umgängesresor med där, men det kanske inte gör nån större skillnad i det stora hela.

Frågan TS ställde var huruvida man I ett samboförhållande har ekonomiska skyldigheter gentemot sina styvbarn. Detta har man enligt rådande lagstiftning inte, såvida man inte är gift eller har barn med vederbörande.

Du verkar blanda ihop Sambolagen och Äktenskapsbalken. Gifta par har försörjningsskyldighet gentemot varandra enligt ÄB 6:1. Men Samboförhållanden regleras istället av Sambolagen, och denne innehåller vare sig bestämmelser om försörjningsplikt eller underhållsskyldighet. Det är väldigt viktigt att skilja på detta, och det finns mycket missuppfattningar kring denna lagstiftning, även på myndighetsnivå, trots att lagen och familjerätten är relativt solklar. Mellan Sambos existerar ingen lagstagdad försörjnings- eller underhållsskyldighet.

Edit: Anledningen till förvirring verkar vara FS (Försörjningsstöd). Låt mit tydliggöra det hela lite. Försörjningsstöd är en verksamhet/åtgärd där olika socialförvaltningar och kommuner kan skilja sig åt väldigt mycket. Vår socialförvaltning tillåter en hel del saker inom försörjningsstöd som andra förvaltningar som Nacka, Partille eller Mölndal inte tillåter. Lagstiftning kring FS tillåter kommuner och förvaltningar att göra fler individuella bedömningar, och jag tror säkert att andra socialsekreterare skulle bli överraskade att få se våra anteckningar rörande vad våra klienter får göra/får inom FS.

Fördelen med lagstiftningen I denna fråga vad gäller sambo/styvbarnsförhållanden är däremot att lagen är solklar, vid en strikt tolkning. Du använder ett ord som "försörjningspliktig" I fel kontext. Visst vill vi på SoC att klienter som är sambos försörjer varandra och respektive barn, men det existerar ingen plikt I lagens mening kring detta. Faktum är att om en socialförvaltning med detta som anledning/motivation nekar en klient riksnorm eller insats tror jag att klienten överklaga detta - och få rätt. Det kan tyckas vara väldigt hjärtlöst att någon som är sambo med någon och är styvförälder inte har några ansvar (Och antagligen även därför det I visa förvaltningar finns felbedömningar/missuppfattningar), men lagen I sig är väldigt tydlig.

Ställ gärna fler frågor om du undrar :).

Av Ecarion

Min tråd kommer att öppnas igen så småningom där man kan ställa frågor till någon som jobbar med frågor som rör socialtjänsten, men tills dess kan jag svara här .

Jag kan bekräfta det som tidigare medlemmar har skrivit. Du som sambo till någon har ingen försörjningsplikt gentemot sambons barn. Försörjningsplikt och för den delen även försörjningsskyldighet beräknas/avgörs utifrån ett föräldraansvarsperspektiv. Du kan inte ha ett föräldraansvar om du inte är vårdnadshavare för barnet i fråga, vilket jag tolkar ditt inlägg som att du inte är.

Som konsekvens har du inga ekonomiska skyldigheter gentemot barnet överhuvudtaget. Du har heller inga rättigheter, som exempelvis insyn i barnets liv. Den insynen finns endast i det omfång som din sambo tillåter/ger dig. Styvföräldrar har enligt rådande lagstiftning inga juridiska rättigheter gentemot barnet, såvida de inte adopteras. 7 kapitlet i FB (§ 5) är heller inte relevant i ditt fall, då du inte är gift eller har barn med din sambo (än).

Naturligtvis är det mer komplicerat. Sådana här frågor kan förstöra harmonin i en familj, särskild nybildade familjekonstellationer, men du ska inte skuldsätta dig eller nämnvärt påverka din personliga ekonomi på ett negativt sätt för ett barn du inte är vårdnadshavare för.

Hör gärna av dig om du har fler frågor!

Av Ecarion

Hej!

Då jag fått denna fråga via PM, tänkte jag att jag uttrycker det här också.

Om ni av någon anledning inte vill ställa en fråga här i tråden eller har ett personligt ärende ni vill ha åsikter kring från någon som jobbar med denna typ av ärende så kan ni skicka det via PM. Jag skulle däremot be att om ni skickar mig ett PM att ni gör eventuella namn (även förnamn) anonyma genom att använda initialer (Exempelvis A.A för Annika Andersson), eller inte använder namn alls.

--Benjamin

Av Ecarion
Skrivet av Grönahunden:

Varför försöker vissa "Soctanter" handläggare dra en rövare, slarva bort överklagnings papper om SL-kort.
säga att man inte får något månadskort fast man har rätt till det
(på den tiden man hade praktik det tog 7månader av överklagan)
Smita ut bakvägen och åker hem när man har avtalat möte?
Glömma betala in Hyran i 30dagar till min värd så ja nästan blir vräkt.

Bli sur när man Klagar hos hennes Chefer i på Kungsholmen,

skulle kunna rada upp en massa saker varför ja har svårt lita på dom.
dom ska ha allt på papper men vill man ha nånting skriftligt tillbaka så får man frågan varför då..?

Hej!

Herregud, det låter som om Stockholms stad inte har superbra medarbetare i alla ärenden. Här är mina tips för att "slå" oss socialsekreterare om detta behövs.

* Kopiera eventuella överklagningshandlingar och datera dem. Ring dem och bekräfta att din överklagan har inkommit till kontoret.
* Ta reda på lagstiftning vad gäller pendel/transportkostnader och citera detta vid eventuella frågor. Vi socialsekreterare ska följa lagar och bestämmelser gällande försörjningsstöd (jag antar att detta gäller FS), och arbetsresor är en post vi beviljar vid riksnorm. Om du inte missköter din arbetsplan har du rätt till arbetsresekostnader (Där ingår SL-kort).
* Överklaga alla beslut du inte är nöjd med till relevant rättsinstans inom angiven tid.

Överklagan till socialförvaltningar ska lämnas till kommuner som skickar vidare det till Förvaltningsrätten, men om du vill vara säker kan du skicka två ex, varav ett till Förvaltningsrätten. Då kommer detta att reflektera kommunens socialförvaltning mycket negativt om de skulle slarva bort detta.

Resten av dina kommentarer verkar vara talande för en verksamhet som inte fungerar som den ska. Där kan jag tyvärr inte hjälpa särskilt mycket, annat än att säga att det är synd att du inte är min klient . Du har rätt till skriftlig information, och du har alltid rätt att klaga hos min chef om du anser att jag gjort fel. Jag uppmuntrar mina klienter att göra detta om de känner sig felbehandlade och jag skulle aldrig bli arg om någon gjort detta, ens om de kallat mig för "rövhål" för att ha avslagit dem riksnorm .

-Benjamin

Av Ecarion
Skrivet av iKenn1i:

En fråga angående umgänesresor för bonusbarn.

Ska jag som bonusförälder behöva betala för min sambos umgängesresor för att hon ska hämta hit sin dotter 2 gånger i månaden? Det rör sig om ganska mycket pengar...

Hej!

För att besvara din fråga behöver jag veta om du på något sätt adopterat din sambos dotter, eller om din sambo har ensam vårdnad/delar vårdnaden med dotterns biologiska pappa.

--Benjamin

Av Ecarion
Skrivet av -=Mr_B=-:

Hur ser du på det faktumet att det finns "företag" som ställer upp med "vårdplatser" åt ensamkommande flyktingbarn, där man betalar familjen där "barnet" placeras 22.000:- / månaden, och "företaget" skummar av 38.000:- för att nå sitt pris mot socialtjänsten, som är 60.000:- per månad & barn?
Varför tar inte socialförvaltningen tag i saken, och erbjuder familjerna en direktplacering, för 30.000:- i stället? Det hade varit en enorm netto-besparing.

Som en av de säkert minst 100.000 ungdomar som växt upp inom socialtjänstens väggar, kan jag ju bara säga att er uppföljning, redan när det begav sig, var helt värdelös. Hur tänker ni kvalitetssäkra alla dessa hastigt nytillkomna HVB-hem som nu poppar upp överallt?

I samma anda, vad har du får åsikt om att många socialförvaltningar nästan helt har gått över till personal som levereras av bemanningsföretag, där den anställda många gånger är samma som innan man anställde via bemanningsföretaget, denna har gått upp några tusenlappar i lön, men kostnaderna för socialförvaltningen har dubblats...

B!

22 000 i månaden låter som en väldigt generös arvodes/omkostnadsersättning för en Familjehemsplacering enligt SoL 11:1. Naturligtvis är jag medveten om de groteska priser som vissa konsulter och verksamheter begär för sina tjänster, och detta är ett av mina dagliga irritationsmoment när jag får fakturorna från mina konsulentstödda verksamheter. Ibland kan man bli ganska arg :/.

Däremot kan jag förklara varför inte kommuner gör fler direktplaceringar. Detta är i grund och botten en resursfråga. Socialförvaltningarna har helt enkelt oftast varken tid eller personal för att själva söka upp intresserade familjehem som är beredda att ta emot placeringar och göra en familjehemsutredning. Detta tar tid, som våra chefer anser att vi kan använda till uppföljningsarbete, andra ärenden, eller för att stötta kollegor. Om vi skulle anställa fler socialsekreterare för att göra denna typen av utredningar är detta en fråga som måste upp till politisk nivå - just för att anställa nytt folk. Privata vårdgivare har alltså helt enkelt tiden att leta efter dessa familjer och göra dessa utredningar. Jag anser denna modell vara fel, och därför försöker jag i min verksamhet direktplacera där jag kan. Tyvärr har bara arbetsdagen 8 timmar. Familjehem får via konsulentstödda verksamheter också ett "säkerhetsnät" som kommunen inte kan erbjuda , ett ställe dit de kan vända sig 24/7 vid problem eller frågor.

Detta är anledingen till varför man ser så många konsulentstödda verksamheter idag. Hoppas att det var ett någorlunda bra svar! Jag ska också tillägga att det skiljer sig åt mellan kommuner. Jag tror säkert det finns platser där man nästan aldrig använder sig av konsulentstödda familjehem.

Att kvalitetssäkra HVB-hem är däremot enklare och snabbare än man kan tro på grund av följande: Socialförvaltningar samarbetar. Vi arbetar inte i ett vakuum. Alla socialförvaltningar i ett län har kontakt med varandra genom nätverksförbund, och alla "delverksamheter" samarbetar. I mina nätverk ingår det nästan 35 kommuner!

När jag externplacerar ett barn i en verksamhet som jag inte känner till, eller som är nystartad, kontaktar jag kommunen där verksamheten befinner sig samt alla mina nätverkskollegor (socialsekreterare som jobbar med samma saker i länet, exempelvis Jönköpings län). Innan dagen är slut har jag ett 20-tal mail antingen med referenser eller varningar rörande föreståndare och/eller verksamheten i fråga.

Jag har - mer än en gång - avslutat en placering i ett nystartat HVB-hem och dragit hem den ensamkommande till en jourlägenhet i vår behandling och omsorgsverksamhet medan jag letar efter en ny plats. Detta med anledningen att personalen försummat barnet, att verksamhetens behandlingsmetodik var bristfällig eller att man nonchalerade den placerade. Utöver detta kan man lyssna på barnet, inspektera verksamheten utifrån våra grundkrav samt kolla in historiken för föreståndare.

Kvalitetssäkring av HVB-hem är inte ett problem som jag skulle säga att just vi har, men jag vet att de kommuner finns där detta är ett stort problem, och där kontrollen av verksamheter har försummats. Där kan jag bara säga att jag hoppas att socialsekreterarna skärper sig och att man kommer ihåg förvaltningens verksamhetsmål. Jag är ledsen att du haft negativa erfarenheter av socialtjänsten, även om jag vet att detta inte på något sätt är ovanligt.

Bemanningsföretag...ja, vad ska man säga? Positioner till socialsekreterare måste beläggas och folk måste anställas. Om ingen är intresserad av att söka tjänsterna har våra chefer inget val. Det är inte så att vi väljer mellan bemanningsföretag och "direktanställning" - det har blivit ett nödvändigt ont i många kommuner för att inte tjänster söks. Däremot anser jag att som vissa kommuner gör, att från början vända sig till bemanningsföretag, är ett systemfel. Det är resursslöseri och bör inte göras. Skulle det göras på vår förvaltning skulle jag gå och ha ett väldigt allvarligt samtal med min sektionschef.

Av Ecarion
Skrivet av Christley:

om det visar sig att ni har beslagtagit ett barn på fel grunder. hur går ni vidare då? riktar ni enbart kritik emot er själva eller blir det utbetalad ersättning för emotionell skada för förälder och barn?
minns nämligen att jag såg en dokumentär eller något sånt, som uppdrag granskning eller kalla fakta där något liknande hade hänt. men man fick aldrig veta vad utfallet var när allt stod rätt till igen

LVU är bland det svåraste och jobbigaste som en socialförvaltning kan tvingas göra, av flera anledningar. Ingen Socialförvaltning i Sverige är ute efter att tvångsomhänderta barn, om detta inte krävs av omständigheter eller lagstiftning. Varför?

* LVU kostar kommunen pengar. Miljonbelopp.
* LVU river upp familjer och bekanta, ofta permanent.
* LVU är väldigt stressigt för en socialförvaltning och dess medarbetare

Bara för att nämna några. Med det sagt, om vår socialförvaltning, trots övervägande och samråd, skulle komma till slutsatsen att vi gjort ett LVU på felaktiga grunder skulle resultatet av detta vara djupgående. Medarbetare skulle troligtvis Lex Sarah-anmäla verksamheten så att samma misstag inte upprepades - jag skulle göra detta om ett LVU hade gjorts på felaktiga grunder. Dessutom skulle troligtvis vederbörande klients föräldrar IVO-anmäla verksamheten. Socialtjänsten har däremot som praxis att inte utbetala "ersättning" för att vi gjort fel - detta är någonting som måste stämmas via domstol/rättsinstans, som var som helst. Men varken Socialförvaltning eller kommun är immuna från att behöva betala skadestånd.

Men det är viktigt att komma ihåg att personerna som tagit ett beslut om LVU är människor - om de som resultat av ett misslyckat LVU nästa gång i stället inte skulle göra ett tvångsomhändertagande, och som resultat av detta ett barn skulle avlida...ja. Inget trevligt scenario.

Detta hände ju bland annat i fallet Yara. Trots orosanmälningar till ansvarig socialförvaltning bestämde man sig för att inte göra ett LVU. Om detta berodde på beslut från chefsnivå, försumning från socialsekreterare eller systemfel kan jag bara spekulera i.

Allt jag vet är att när jag får en orosanmälan på mitt bord så går jag till botten med den - och slutar inte förrän jag tror mig veta med stor säkerhet, samt har diskuterat det med chef och minst 4 andra av mina kollegor, att barnet inte är i omedelbar fara. Första dagen på arbetet sade min dåvarande chef till mig att det viktigaste arbetet vi gör på Socialförvaltningen det är att se till att barn har det bra - mår bra, är trygga och säkra. Trots alla våra andra verksamheter så är det lite ledstjärnan i mitt arbete, och det är därför jag tycker om att jobba med exempelvis ensamkommande.