Fd gymkille (tränade ca 5 dagar vecka i +15 år) här som gått ifrån att vara rätt så fitt och stark till att vara rätt så ofitt och tjock pga livet och alla dess svängningar (läs barn och sjukdomar, jobb, separation och tidsperiod om kanske 5 år med tråkigheter)
I julas så fick jag nog. Ett BMI på 32 och en ledsen syn som mötte en i spegeln, även rätt stora ryggproblem och mycket migrän anfall ... kul värre var det. Slutade helt med godis, kvälls mackor, stora portioner mat, chips osv. Nu gått ner till BMI 26 med två hål in i skärpet och möts av en mindre trist syn i spegeln, sover lite bättre och inte alls lika mycket migrän anfall även om de är kvar. BMI 26 är inte mitt mål men tar det lugnt och tanken är att börja gymma igen för att det är lika bra för sinnet som för kroppen.
Till er som kämpar eller som funderar på att om det alls är värt det säger jag bara KÖR! Det är motigt i början men det är så värt det och du kommer att känna dig oändligt mycket bättre på alla plan.
