Hur fungerade piratkopieringen förr?

Satt själv och knackade kod från papper till vic20 det blev rymdspel tillslut phuh!!

Vilka minen de väckte till liv av att läsa den här tråden Tyvärr är jag ett par år för ung själv för att gjort såhär men minns när min bror lånade spel och kopierade osv. Har säkert en 2000 spel liggandes i en låda, (vill minnas han sa så) måste verkligen ta fram och spela lite, synd jag inte heller mins vad spelen jag då brukade spela heter... Vill minnas man kunde beställa spel över telefon och få hemskickat iaf, både pirat och äkta.

Minns dock tiden när man kopierade kassetter, både vhs och musik. Bandade också in filmer och musik som spelades på radion. Minns speciellt en låt som jag försökte få inspelade men misslyckades allt som oftast med att få hela. Så när jag väl lyckades timma starten rätt så spelade radiokanalen upp ett ljud och jag blev ju helt förkrossad.Tror tom min syster ringde upp och tänkte säga nått åt dem. Att kopiera från kompisar på flera disketter var också vanligt.

Sen kom tiden med modem och DC. Limewire fanns de nått som hete vill jag också minnas. Var ett jäkla liv på föräldrarna om man använde för mycket så brukade passa på när de satt i bastun, hördes ju tydligt när modemet ringde upp annars... Oftast fick man nöja sig med att tanka ner demot och sen köpa spelet om de var riktigt bra. Quake 2 lirades rätt friskt ett tag efter de kom ut. Sen minns jag ett spel som hete Jazz Jackrabbit 2. Även Pandemonium spelades de många timmar på. Första spelen i Commandos serien lades också allt för många timmar ner på.
Nu finns ju många av de här spelen till mobilen men minns då att vissa spel var allt för krävande för datorn så fick ställa ner grafiken för att kunna köra dem.
Nu däremot, fiberlina nästans ända hem och de mesta ett par klick och några minuter bort... Allt var kanske inte bättre förr, heller ?

Nan av kusinerna hade en diskettstations som pluggades i SNESet (NES?) sa man kunde lagga in ett spel fran kassetten till diskett. Han lanade alla mina och mina kompisars spel, sen hyrdes det spel ratt friskt som kopierades.

I samma veva lanades det disketter i skolorna som kopierades hemma innan dom skickades vidare. Nar CD keys borjade dyka upp hade ju internet kommit ocksa sa da var det enkelt att leta upp nagra dar. Man lanade varandras spel, jag kommer ihag att jag var ratt sur att Starcraft inte gick att kopiera skivan pa hur som utan man behovde specialprogram for att branna det. Fran sent 90 tal daremot har jag ett antal spel pa kopierade cd skivor, nagra fa bara behover cd key sa det var bara att installera.

Helvete vad skön musik, kollade upp lite fler gamla c64 intron osv, sjukt nice.

Vet inte om denna postats innan i tråden men kul läsning från gruppen Fairlight, Computer Sweden har intervjuat dom nu ett par år efteråt, mysig nostalgisk läsning helt enkelt. Då fattade man ju inte ens var en piratkopia var, vi hade "originalspel" och "turbospel" (behövde turboloader) i mitt hem när jag var liten...

"Berättelsen om hur piratgruppen Fairlight från Malmö erövrade världen är en av It-Sveriges mest mytomspunna. Nyligen firade gruppen sitt 25-årsjubileum i Stockholm. CS var där."
http://computersweden.idg.se/2.2683/1.444383/vi-ma-vara-gubba...

Hon har väl dock knarkat/supit upp sina pengar

Härlig tråd!

Själv är man ju för ung för att varit med om BBS-tiden, och datakasetter. Men minns när man åkte till den lokala datorhandlaren och frågade om han ville kopiera en CD åt en, eftersom han var den enda man kände till med CD-brännare. Ett och annat spel kom väl på diskett, men då var jag inte gammal. Crackarna spreds dock friskt med disketter. Och de gånger man inte fick dem på diskett var det bara att be farsan om lov att vara uppkopplad en stund för att tanka hem en crack. Megagames.com tror jag det var som gällde.

Sen fick päronens vänner bredband... Deras ledningar tillhörde någon test-station för ADSL, riktigt fett. Först Napster, sen DC och Kazaa. När familjen var och hälsade på dem, hängde man ju alltid med och plockade med sig några tomma CD-skivor som skulle brännas. Många dåliga mp3or...

Måste bara flika in att C64:an knappast var en avancerad musikmaskin jämfört med Atari ST:n, som hade inbyggt MIDI-interface med en extrem precision och användes (och används än idag) i professionella sammanhang, musikstudios mm ST:ns inbyggda musikchip (YM2149) var väl inte lika imponerande och populärt som SID dock, men det har ju också sin charm! En schysst ST-tune:

Jag var med på amiga tiden med.
Men något jag minns mer är för ca 12 år sedan.
Det var innan torrents. Då brukade kompisar och bekanta dela med sig via lan.
Då uppkopplingen var plågsamt långsam.
Jag var chockad då jag kom till en arbetsplats där en gubbe brukade ta med sig listor på allt han hade. Sedan tog han sonika betalt för det folk ville ha kopierat till cd.
I min värld var det max cd kostnaden som gällde. Om ens det då man kunnde skaffa maxipack som gjorde det hela billigare.
Det var fler som ville göra pengar av det hela då. Än nu.
Fast vi hade jäkligt kul med. Jag var i början av mitt yrkesliv. Och där satt "gubbar" i mina ögon som man kunnde lira Quake med när man kom hem

Har på mitt jobb fått höra om när man med de första "uppkopplade" datorerna skulle göra beräkningar fick knappa in en mängd variabler, sedan ringa upp med modem till en "stordator" och föra över dessa. Sedan var det bara att hålla tummarna att man inte skrivit någon variabel fel, för då skulle pappersbunten med resultat, vilka levererades i ett brunt kuvertet på posten efter ett par dagar enbart vara fyllda med "error".

Crackergrupperna bestod av folk med olika roller: högst i rang stod crackarna, som knäckte kopieringsskydden, tog bort animationer och annat "onödigt" ur spelen för att spara bandvidd/disketter, och la in bootloaders med musik och animationer. Mellanlagret bestod av folk som var nyttiga - t.ex. hade tillgång till en FTP server med hyfsad bandvidd (alla större grupper hade nån FTP server), drev en BBS, eller jobbade vid nån datortidning så de kunde få tag i spel innan release. I botten fanns "swappers", folk som spred spelen genom att posta band (i början, senare disketter) kors och tvärs över världen, eftersom tillgång till FTP i stort sett var begränsad till universitet och militär.

Pirateriet var mycket utbrett, en genomsnittlig Amiga eller C64-användare hade säkert ett par hundra spel.

De som tidigare i tråden har pratat om att det inte var pirateri, och att kvaliteten på crackningarna var så hög, snackar skit: det var vanligt att ta betalt för knäckta & piratade spel, och det var mycket vanligt att bootloaderna var buggiga och inte fungerade om man t.ex. hade mer än 512 KB minne (Amiga), och att spelen inte gick att spela igenom pga dåliga knäckningar eller bortplockat material. Virus fanns inte i början, så det var inte ett problem, men när de väl kom så spreds de med de knäckta spelen (första gången jag fick höra talas om virus var när min Amiga plötsligt meddelade att "your amiga is alive!").

Nära men inte riktigt korrekt. En typisk grupp kunde bestå av Crackers, Suppliers, Swappers, Sysops, Grafiker och Musiker även personer som inte crackade men agerade programmerare var vanligt. Det påstås alltid att den fanns en hierarki där crackers stod överst. Jag har varit med i flertalet stora grupper och aldrig känt att så skulle vara fallet - särskilt inte att swappers skulle finnas i någon form av bottenskikt. Alla roller bidrog med sin unika kompentens och för många grupper, särskilt när modemen slog igenom var det extremt viktigt att ha snabba swappers (som då oftare kom att kallas couriers).

Inte heller var det vanligt att man under Amiga tiden strippade spelen på något innehåll, det behövdes inte eftersom de flesta spel än fick plats på en eller flera disketter. Strippade spel blev vanligt först när CD skivan slog igenom om man ville spara bandbredd.

Mitt sista påpekande på ovan gäller FTP:er. FTP:er kom in ganska sent som distributionsmekanism. Mig veterligen skulle en korrekt tidslinje se ut ungefär som följande

C64 / ZX Spectrum - spel kopierades på kassetter via vanliga dubbeldäckare
C64 något senare så slog 1541 diskettstationen igenom och 5 1/4 disken blev det vanligaste sättet att sprida från hand till hand eller över posten
Amigan - i början skede spridningen uteslutande via sk. "Mail-swapping" dvs att man skickade disketter mellan sig och kors och tvärs över jorden
Amiga - något senare - när US Robotics lanserade HST modemen men 14400 överföring slog modem tradingen igenom på allvar, på extremt kort tid sattes det upp mängder av AmiExpress BBS:er dit folk ringde

Efter Amigan dog och PC:n tog över så kom både FTP och Telnet som onlinelösningar. Här hade ju också Internet kommit på allvar vilket förändrade saker.

Det mest positiva med den tid som flöt någon gång mellan 80-mitten 90-tal är alla duktiga människor som kom fram. Flertalet större företag idag, där det kanske mest kända exemplet är DiCE har bildats av folk skolade inom den s.k. scenen.

Jag vet att på amiga tiden så fanns det något som hette "copyparty" kopierings träffar där det mer eller mindre gick ut på att kopiera disketter med spel

Edit: såg nu att det inte hette copylan utan copy party

Copyparty handlade inte bara om att byta spel. Skulle säga att av copypartyn jag varit på har just detta moment varit underordnat. Det vi åkte dit för var att träffas IRL samt tävla i demotävlingar.

Det finns ju fortfarande demopartyn kvar för de som faktiskt vill lära sig något och göra mer med sin tid än LoL och Dota2

Jag iofs känna att jag under alla de år jag hade en amiga 1987-1995/6 i princip inte spelade ett enda spel utan i princip bara tittade på demon, satt i amiexpress och körde xcopy.

Men those where the days.... verkligen.

Kassettavgiften infördes just av denna anledning. Samma avgift vi idag får betala på hårddiskar...

Nu pratade jag om tiden innan cd-rom, med disketter
Jag vet mycket väl att många cd-spel är utan kopieringsskydd.
Anledningen till att man ofta behöver köra tidiga spel med skivan i är för att på den tidens hårddiskar fanns det helt enkelt inte plats att installera hela spel.