Tågchaufförer på SweC?

Man hinner väl inte börja räkna matte vid en nödinbromsning?:D

En polare kör godståg, är som folk redan skrivit, tjänar ganska bra men får ligga borta en del och skiftande arbetstider.

Jag gick "KY-utbildningen" på TCC i Mjölby 2005-2006 och då var inte matte något viktigt. Det kanske har ändrats idag?

Var den enda som inte hade någon som helst anknytning till järnvägen... resten på utbildningen var antingen renodlade tågnördar eller hade en bekant som jobbade inom yrket. Som jag förstått det så krävs det en speciell typ av personlighet för att passa in som tågförare.

Hur som så stod jag ut i två år hos Transdev (dåvarande Veolia) innan jag bytte yrke. Tyckte helt enkelt det var ett för tråkigt yrke för att vilja fortsätta. Sitta ensam i en hytt på ett tåg för att ta sig ifrån A->B... ibland via en del omvägar och annat strul är inte det roligaste man kan ägna sin tid till. Lägg även till obekväm arbetstid och överliggningar.

Jag ansökte, och failade precis att komma in på lokförarutbildning till våren. Onlinetesterna var de klart svåraste, där var det lite högskoleprov blandat med IQ-test, typ, för att sålla bort de som inte kan svenska. Prov på plats var typ de lättare uppgifterna från onlinedelen.

Därefter är det psykolog, och i det ledet blev jag meddelad att "det finns sökande som är bättre lämpade." Förmodligen pushade jag inte hårt nog för min vana att köra bil 100-150mil i sträck eller något, eller så var det precis som fredofrans skriver, att jag har en ganska varierad bakgrund och det var lite av en varningsflagg för att man kan vara understimulerad och tappa intresset.

Förmodligen hade han väl rätt, men jag hade utan tvekan varit beredd att bokstavligt hoppa på tåget och spendera resten av livet på ett hjärndött jobb med bra pröjs. Variation kan man ju få via arbetstider, liksom.

Vad finns det att räkna ut? Man bromsar fullt och hoppas på det bästa.

First up, det heter lokförare, inte tågchaufför

Jag utbildade mig i somras och har jobbat ett par månader som lokförare nu.
För att påbörja en YH-utbildning som lokförare krävs det att du har gjort gymnasiel utbildning eller motsvarande med godkänt i matte, svenska och engelska. Ganska små krav med andra ord.
Det som många faller på är däremot det psygologiska testerna. Du ska helst vara lugn och sansad, inte ta risker osv.
Ta testerna som görs som exempel, där är det viktigare att du har kontinuerlig rätt i dina svar och bara gör halva provet än att du svarar på alla frågor och har vissa fel. Hellre tåget kommer fram sent än inte alls liksom.
Och så är det en läkarundersökning på det, inget konstig egentligen. Men förvånansvärt många faller på färgseendet.

Om utbildningen är svår? Det är en fråga som nästan alla frågar. Direkt svårt är det väl inte, men det är mycket som ska läsas och pluggas. Men skolorna tar ju in det bästa. Min skola hade över 400 sökande till 30 platser, och andra år över 1000.

Lönen är bra. Många företag anställer fast direkt, tex Green Cargo (gods) och SJ (snabbtåg). Ingångslönen ligger oftast runt 27-29.000kr. Vissa företag anställer till en början med visstids anställning, eller timanställning.
Det är lätt att få jobb, alla i min klass hade jobb innan examen, likaså året före det, och året före det. Det är väldigt många förare som är över 60 och ganska snart behöver bytas ut. Branschen behöver fler förare nya förare om året än vad som utbildas.

Vad gör man? Ptja man gasar och bromsar. Svarar i telefon om trafikklareraren ringer och så. Växlar lite på bangården vid avgång/ankomst. Sätter ihop tågsätt.

Jag provade att köra gods under utbildningen, det passade mig inte alls. Man kör typ 4 timmar i ett svep utan stopp. Oftast går godstågen på natten. Godstågen går ju långsammare och hindrar framfarten för det snabbare resandetågen.
Jag valde att jobba med resandetåg istället, och dessutom pendeltåg. Då stannar man varje 5-10 minuter så händer det lite mer iaf.

Arbetstiderna är oerhört varierande, har man barnfamilj är det bäst att den andra parten har 7-16 jobb och kan se till barnomsorg och så.

Har du fler frågor? Shoot!

Nej, spritexpessen har jag aldrig kört, men jag minns med glädje den dagen jag körde Stockholm - Eindhoven på 14h inklusive två färjeöverfarter. Sedan skulle man ju hem också. Och plötsliga infall som "äh, vad fan, jag kör till Dijon och mappar om bilen, kan väl köra hem via alperna, Italien, Schweiz, Liechtenstein, Österrike och Tyskland".

Får nog erkänna att det var mer variation på de resorna än från ett tåglok, men ändå - jag är rätt bra på att sitta still och koncentrera mig under längre perioder.

Tuffa på efter Malmbanan vore mys. Norrut givetvis. När det är under -20C, full vinter, klart väder och noll måne.

Haha, världen är allt bra liten. Satt och ögnade igenom tråden här och såg ditt inlägg... Såg även att du skrivit ditt namn.. Så nu vet jag vem du är!

Mvh Sussis man Christoffer..

Det läggs väl stora krav på lokförarens psykiska tillstånd. Vad jag har hört så är alla former av neurofunktionsnedsättning ett automatiskt diskvalificerande, t.om. dom som är högfungerande t.ex. vissa med Asperger och dylikt? Eller har dom lättat på det kravet i dagsläget?

Då måste jag som förare av resandetåg av nyfikenhet passa på att fråga en sak.
Stämmer det att elbromsen alstrar så mycket ström när man åker nerför berget med full last, att det går jämt ut med strömmen som går för att köra upp för berget tom?