Sluta gymnasiet och tjäna pengar på programmering

Även att hoppa av för 100kr/h låter som en extremt dålig idé. Visst kanske man kan försöka leva på det, men det är ju inte direkt kul.
Plugga vidare och gör det på fritiden isf är mitt råd.

@Olegh: Att föra ett logiskt resonemang, som i detta fall är högst filosofiskt, behöver knappast någon form av bevisföring i varje inlägg, det är min åsikt, grundat på min subjektiva uppfattning färgad av erfarenheter och böcker som jag har läst, om du inte gillar det så behöver du inte hålla med, eller ens läsa det.

Har inget med kasinoreklam osv att göra, förstår ej varför du blandar in det : )

Mvh

Var skolan skolan hård? Vad kommer då arbetslivet bli?

Mja, livet ÄR tufft. Tycker det jag skrev var tillräckligt generellt applicerbart men det är svårt att ge råd och samtidigt vara ödmjuk, jag vet. Det finns ju en liten chans att "köpa lotten" att hoppa av gymnasiet leder TS precis i den riktningen han behöver. Jag tror verkligen inte det. Men samtidigt vet jag ju inte.

@Trnqt: Varför är den inte OK? Enligt vem, dig? Det är högst subjektivt.

Alla människor passar inte i skolan, TS låter som en kreativ intelligent individ, det är motsatsen till vad skolan söker, kreativa människor kontrolleras extremt hårt i den miljön, även på universitet. Det finns utbildningar som har intagningskrav på 0,1 på HP, dvs vemsomhelst kan skaffa sig en examen.

Mvh

Skola kan självklart ta upp mycket tid. Men ens förmåga att slutföra en sådan sak är ju något (förutom själva kunskapen man faktiskt får) som arbetsgivare och andra kan titta på. Det verkar ju inte som att du egentligen inte har tid, du planerar bara din tid på ett sätt som du inte är nöjd med.

-"Jag lär mig jättemycket användbara saker (bl.a om programmering o entreprenörskap) på fritiden och pushar mig alltid för att lära mig så mycket jag kan om saker som faktiskt har betydelse för mig."

Så uppenbarligen har du fritid då du inte behöver plugga som du skulle kunna fylla med andra saker. Du behöver inte ge upp de intressen du har, men kanske hitta en balans där du även gör annat som du tycker om som du idag tycks sakna.

Om du har koncentrationssvårigheter osv så finns det ju hjälp att få och istället för att hoppa av skolan så borde du be om detta. Att hoppa av nu och sedan om 5 år komma på att det var en dålig idé kan kosta dig mycket mer tid än du tror dig missa nu. Så jag hade undersökt alla möjligheter noga innan jag tog ett sådant här beslut.

Din önskan att bygga upp något behöver inte stå i konflikt med att gå i skolan. Man kan börja smått vid sidan om och man kan även, i tex högskola senare, välja att plugga sådant man har nytta av i sin önskan att driva något. Man får också där och då möjligheten att knyta kontakter med andra i samma tankar som man kan dra nytta av senare, något man kan missa om man inte är där till att börja med.

Önskar dig lycka till i ditt beslut. Men mitt konkreta förslag, som förälder och som initialt självlärd utvecklare sedan 7-års ålder är, hoppa inte av skolan

Skitbra att du har driv och sånt. Troligen kommer gymnasiet vara under din driv-nivå, om man kan säga så. Men det spelar ingen roll, just do it. Fattar att det kanske finns fem hackerstudios i hela världen där man äter pizza och sitter framför en skärm, men de flesta tänkbara jobb för dig kommer att vilja kolla på ett CV. Där ska det stå att du har gymnasiebetyg. Det ska bara det.

Använd tiden i skolan för att plocka upp annat, som du inte redan har, som kan inspirera dig i din programmering och ge dig andra perspektiv. Kan du plugga med fokus på programmering, kanske ett it-gymnasium, kommer du få värdefulla kontakter och kanske fylla en del kunskapsluckor. Också en hel del kunskap om allt möjligt som kanske eller kanske inte hjälper dig i programmerandet, men definitivt i livet. Gå gymnasiet och lägg mycket tid vid sidan om på att fortsätta som du gör, nörda loss. Jag är övertygad om att det kommer gå bra för dig.

Stay strong! Gå gymnasiet.

Är det onödigt hårt? Oj... Vissa personer är verkligen lättstötta. Måste vara jobbigt att gå runt och ta illa upp konstant dagarna i ända - vilket man lär göra om man tycker det är "onödigt hårt".

Högskola är inte direkt nödvändigt för programmering, men skulle inte säga att det är speciellt smart att hoppa av gymnasiet. Däremot är det absolut skit smart att göra lite små jobb åt andra företag etc för att bygga upp en portfolio inom webbutveckling exempelvis. Sånt kan man jobba med under sommaren och fritiden. Tror knappast du är så upptagen med skolan att du inte har någon tid över alls?

Jag befann mig i en snarlik situation i din ålder. Då jag inte vill att du ska göra som jag gjorde bara för att "om det funkade för mig måste det funka för dig", så pratar jag mer generellt utan att fokusera på detaljer. Inlägget blev även på tok för långt så har kortat ner en hel del, så finns det kontinuitetsfel eller (indirekta) referenser till något som inte finns så är det därför.

Det som skiljer mest är dock att jag aldrig var ute efter en "fast" tjänst (läs: lön) inom programmering, jag lärde mig det som ett verktyg för att underlätta för mig själv. Jag blev mer av en allmän IT-nörd än en regelrätt expert, jack of all trades så att säga.

Efter gymnasiet pluggade jag inte vidare utan hoppade mellan många (många, många) olika arbeten inom en myriad av fält, mycket för att bredda min allmänkunskap och lära mig se saker från perspektiv jag aldrig visste existerade, då det är lätt att vara egocentrisk när vi är just egocentriska varelser. Trivs man i skolan trivs man på en arbetsplats, jag trivdes aldrig riktigt helt i någon av dom, mycket pga att jag kände att jag kunde erbjuda mer än jag fick möjlighet till. Att höra saker som "åh vad duktig du är" blir tröttsamt efter ett decennium.

Det tog många år innan jag började hittade rätt, och många misslyckade försök. Mycket av det som gjorde att jag till slut hittade rätt var just tack vare networking, oavsett hur mycket tid jag spenderade på att fördjupa mina egna kunskaper så var det i slutändan vem jag kände som avgjorde, inte vad jag kunde. Eller det är en sanning med modifikation; min kunskap gjorde mig redo, det var vem jag kände som gav mig möjligheten. Och det är själva poängen med skolan, den gör dig redo, arbetsgivare ger dig möjligheten. Skolan var dock inte min kopp te.

Skolan i min erfarenhet är att lära sig ämnen i ett klassrum där långsammaste barnet dikterar hastigheten. Där du läser saker som någon 50-årig gubbe bestämt årtionden innan, i böcker som inte var skrivna för dig, med ett perspektiv som bara din lärare bestämmer. Och på tal om lärare, där dina betyg inte är en reflektion på din kunskapsnivå eller attityd, utan hur läraren uppfattade dig. Där varje lärare tycker att deras ämne är den viktigaste, men aldrig klarar av att svara tillfredsställande på när i livet man kommer använda de kunskaperna, praktiskt.

Men skolan har en enorm fördel, och det är att lära känna dina klasskamrater bättre, och deras kompisar. För att få en umgängeskrets och expandera den. Hitta folk som är lika duktiga som dig fast inom andra områden, med liknande mål och planer i livet. Plus att den mängd olika ämnen du läser inte handlar så mycket om kunskaperna i sig utan att det öppnar upp dig för en större värld, och för ny information, nya perspektiv.

Jag tror 16 bast är för ungt för att gå sin egen väg. Inte pga åldern, utan pga bristen på erfarenhet från vuxenvärlden. Jag tror inte ens folk som är 18-22 i regel vet vad de sysslar med. Vill du vara entreprenör behöver du ett hum om vad som försiggår, vilka behov som finns och idéer på att tillgodose dom. Att kunna se problem och erbjuda lösningar. Hur kan man som en 16-åring göra detta när man saknar erfarenhet och kunskap om hur världen fungerar? När man till och med frågar på ett forum efter idéer?

Du är källan till din egen framgång, se till att det är en värdig källa. Du behöver erfarenheter, erfara nya perspektiv, gå i andras skor. Prata med människor, lär känna dom och deras liv, träna dig att hitta friktionen i deras liv och vad du kan göra för att lösa dom. Sen kan du givetvis ha chans att bli lite av en "one trick pony", det finns ju gott om exempel av unga personer som lyckats lösa ETT problem och lyckats göra karriär på det. Sett ur det stora hela är de försvinnande få, dock.

Att lyckas i livet är precis som lära sig programmera, du kan läsa hur många böcker om ämnet du vill men det är först efter du sätter dig ner och börjar knäcka kod du lär dig på riktigt.

Och så vill jag lägga till det här, att döma på ditt språk och vad du beskriver om dig och ditt liv vill jag också slänga ut en Asperger+ADHD notis. Läs upp lite på det och om det verkar stämma gör en utredning. Notera också att "om det verkar stämma" inte är synonymt med "om det är ett problem". För att parafrasera Sun Tzu ganska hårt; det är först när du känner dig själv och världen du lever i du kan lyckas. Det borde vara högst upp på din Att Göra-lista. Du kommer leva med dig resten av ditt liv, så... lär känna dig själv.

Gå klart gymnasiet. Finns sjukt många bra anledningar (egentligen är det ju fanimig ett krav för att kunna överleva idag). Det är så lätt för en 16-åring att säga "jag ska hoppa av och klara mig själv nu!" när man aldrig har tagit del av arbetslivet tidigare, men det funkar inte riktigt så. Oavsett hur duktig du är så kommer du inte kunna dra in några vettiga pengar innan du är 18 ändå, särskilt inom programmering.

Gymnasiet var den roligaste delen av mitt liv hittills, även fast jag inte uppskattade det så värst mycket just då. Samt att jag gick in i väggen (vilket bör säga nåt om hur kul arbetslivet är i jämförelse).