Analogtråden

Sitter och jämför lite mellan Tri-X 400 11 min Hasselblad 120 mot tantens bilder på TMax 400 8 el. 9 min Minolta SRT101 28mm.

Tycker att TMax verkar lite ... grumliga?
Eller har jag framkallat fel?

// A

Nej, om jag var otydlig så skriver jag om:

Bilder från 135 film, TMax 400 ser grumliga ut. Nästa som om de har varit kraftigt underexponerade och att man försökt rätta till detta.
Detta upplever jag inte från Tri-X - vilket jag använder på min Hasselblad.

Poängen var om Tri-X har bättre dynamik / skärpa än TMax?

// A

I min värld finns allmän syn på saker och ting. Den biten frågade jag efter - om du missade detta.
Vad jag har för utrustning är helt irrelevant i frågan. Jag upplever en skillnad - jag frågar efter en allmän syn på det hela.

Varför köper man TMax? Varför köper man Tri-X? Uppenbarligen ger den ena filmen något den andra inte ger.
Och exakt i det jag nyss skrev finns det ett svar på vad jag upplevt, t.ex att Tri-X HAR just bättre dittan och dattan.

En generell check överallt ger ungefär samma svar åt bägge hållen - dvs, inget bra svar.

Mvh
Anders

Edit: Tog bort dravel.

Så du kunde alltså inte svara på frågan - varför bemödade du dig ens att dra upp det mest uppenbara?
Jag frågade inte efter fakta. Då hade jag kunnat göra jobbet själv för att få bästa svar.

Geez, att jag ens orkar lägga tid på sånt här!

// A

Menar du att din TMax ser grumlig ut, oberoende av vad du jämför den med, eller att den ser grumlig ut jämfört med din Tri-X från Hasselbladarn? Om det är det senare så är svaret nog att det är negativskillnaden som spelar in här. Om inte så kan det vara en uppsjö av olika saker, svårt att säga med den info du har givit oss.

Här är ett negativ som är scannad i 1200 dpi. Det var bra ljus när bilden togs. TMax 400.

Ser spontant underexponerat ut, som om scannern har försökt att lyfta skuggorna och i samband med detta introducerat en hel del digitalt brus. Sen kommer ju småbild alltid se mycket grynigare ut än mellanformat.

Men det är väldigt svårt att avgöra från en scan, scannar du introducerar du flertalet variabler, t.ex. modell på scanner, inställningar när du scannade (mer än bara DPI, t.ex. styrka på scannerlampan, infrarödfilter, blackpoint osv).

Om du har möjlighet att göra en silvergelatinkopia från negget så är det lättare att troubleshoota.

T-Max 100/400 vs Plus-x/Tri-X finns det miltals med text skrivet om. Ingen säger samma. De flesta ser ingen skillnad, du kan lätt kopiera/redigera kurvor så du får samma look från båda i princip. Ingen av dem är en dålig film med kassa egenskaper, dessa beror på handhavandefel.

Men! Det där ser ut som dålig scanning framför allt, den har inte ens kommit i närheten av filmens korn. Mycket möjligt att det är lite underexponerat också. Framkallningstider är ju som sagt högst subjektiva, och i ett scannerbaserat arbetsflöde kommer man undan med mycket som hade märkts snabbt i mörkrum.

Jag finner T-max 400 oerhört flexibel när det kommer till både över- och underexponering (jag använder D76), men folk brukar säga att framkallningstiderna är desto petigare. Så mycket möjligt att det ligger något där också. Sedan kan man ju misstänka att du och frugan mäter lite olika när ni exponerar.

Exponera för skuggorna, framkalla för högdragerna är ju en gammal regel (från bladfilmstiden). Men vad den innebär är att justerad framkallningstid främst påverkar högdragar. Muggiga skuggor är alltså sparsam exponering som sedan scannern försöker gräva ut. I mörkrummet hade du nog inte haft så mycket detaljer där utan en mer homogen mörk yta.

Därför jokeers råd om att skjuta samma kamera, objektiv och plats/ljus. Med samma fotograf. Då har du "bara" två variabler - har resultatet du gillar (mellantonsmässigt) utblåsta högdragar så ska du minska framkallningstiden och vice versa. Är du missnöjd med skuggteckning ska du öka exponering (och ev minska framkallning, men gör ett första experiment med endast ändrad exponering). Det är ett slitjobb, men det är det enda sättet att få fram en framkallningstid som verkigen fungerar optimalt för just dig. Gör testet under förhållanden som är normala för dig (normalt ljus, kontraster, motiv) så har du en bra bastid sedan.

Ett förslag (lite nedbantat för scannerbruk):
Ta fem bilder av samma motiv. Exponera en som EI 100, en som 200, en som 320 en som 400, och en som 500/640.
Framkalla, scanna.
Vilken bild ger dig bra mellanregister?
Vad har den för högdragar och skuggor? Vill du ändra på de? Se ovan.
Samma motiv igen, exponera tre bilder. Ditt föredragna Ei och en lite över och en lite under.
Framkalla, scanna, våndas.
Vilken ser bra ut nu? Samma EI? Najs, nu har du personligt EI och framkallningstid.

Visst kommer det bilder med mindre bra tider, men nu är du ju missnöjd och jag skulle tro att du har en del att vinna på dessa tester. Snöa inte in på hela grejen med tid x för dessa motiv och tid y för dessa, etablera en som fungerar för normalbruk. Du har ju en hel rulle med bilder, ofta under så pass skiftande ljus att småjusteringar för en bild påverkar en annan åt fel håll. Undantaget om du nu skjuter en hel rulle i extrema förhållanden, då kan du ju etablera en ny tid och EI för dessa!

Sånna här råd är inte alltid populära, men det är faktiskt viktigt att kunna sin film innan man hoppar på nästa för att den första hade brister. Mycket ligger i exponering och scanning/kopiering.

Du som verkar ha så mycket energi till foto borde ta det som en ursäkt att nörda ned dig under en söndagseftermiddag. Fan, gör två tester paralellt, en Tri-X och en T-max. Kör samma kamera bara.

Och för att kasta bensin på elden, jag kör HP5+ för att jag ogillar hur Tri-X torkar och jag är lite tveksam till mellantonerna i T-max (troligen hade jag kunnat jobba bort det, men jag stödjer gärna Ilford).

Ja, jag tycker det också, just att scannern har försökt lyfta det trots att jag vet att det var bra ljus och om jag instruerat frugan korrekt
hur hon exponerar med kameran så borde det inte sett ut sådär.

Anledningen till att jag sade 1200dpi var för att poängtera att jag inte sitter och scannar i en massa interpolerade upplösningar
Scannern är en Canon 9000F mk2 och jag har sett riktigt bra inscannade 135negativ från just en sådan.

Börjar få för mig att jag inte är helt nöjd med scannermjukvaran, trots att den skulle vara så bra. Kör med vuescan.

// A

Tack för ett väldigt informativt inlägg.
Jag läser mycket gott om Illford men jag har sedan barnsben vuxit upp med Tri-X på s/v.
Jag satt en hel del och grejjade igår och börjar komma fram till att det verkar ligga något i en slags automatisk förbättringsprocess i vuescan trots
att jag har slagit av detta. Jag har kikat på negativet i stereolupp och jag kan inte bedömma dess kvalité med den förstoring jag har.
Jag måste prova att scanna ett par pappersark för att förstå om det är scannern som har problem eller jag. Jag försöker montera negativen i dess hållare
men dessa lämnar en del i övrigt att önska. Tidigare scanners har jag monterat negativet dikt mot glasskivan vilket med dessa hållare inte sker.

Oavsett, med olika filmtyp, samma R09, dock olika tider, olika filmformat, samma scanner så förefaller skillnaden vara milslång. Jag köper såklart att mellanformat är bättre men det är inte det jag är ute efter. Precis som du skrev så ser jag inte ens kornet. Jag har, när jag pappersframkallade för många år sedan, dragit upp 35mm till A4 utan att eg. känna att kornet gav vika. Då borde en inscanning motsvarande ca 8Megapixel fixa biffen utan att
jag får de effekterna jag får.

Ska testa Canons egna mjukvara och försöka gå till botten med dessa inscanningar.
Det är lätt att bekylla filmen först eftersom jag eg. mest har scannat 120 Tri-X, Illford Delta 100 (120?) och inte direkt stött på dessa problem.

Naturligtvis borde man, som du skriver, köpa in ett par rullar och faktiskt testa av detta ordentligt men samtidigt känner jag att det är något jag skulle
gjort om jag jobbade professionellt med det alt. om jag tog typen av bilder där alla var tvugna att vara rätt. Nu är det hobby och lite fel hit och
dit är bara charmigt.

// A

Jag brukar montera 135-negativen upp och ned i 9000F:en, så emulsionen är nedåt. Det gör det enklare att få negativen flata i hållaren (särskilt krullig film som Tri-X). Du får spegelvända dem manuellt sen, men vafan..

Ett snabbprov tycker jag vore att be frugan ställa ljusmätaren på 320 eller 250, sen kortar du framkallningstiden med någon minut.

Jag fick mycket imponerande resultat med T-Max 400@200 (råkade exponera rullen så), jag kortade ned tiden två minuter eller så eftersom jag hann märka av misstaget innan framkallning.

Men nu för tiden blir jag mest sur när jag kollar bilder scannade med 9000F efter just skärpa eller korn, den klarar inte av att gräva ut det. Därmed inte sagt att den är värdelös, bilderna duger bra för rätt stor visning, men någon lupp håller de inte för.

En intressant film att testa är Ilford XP2, eftersom den har samma teknik som färgnegativ klarar den grotesk överexponering. Så där bör man kunna exponera efter skuggorna ännu mer utan att bränna ut saker.

Jag körde emulsionen uppåt, dvs, blanka nedåt.

Jag har köpt glasskivor jag ska testa för att se om det blir bättre. Jag har sett ytterst detaljerade scanningar med 9000F
som visat kornet och detta vill jag uppnå också. Är inte intresserad av att titta på det men att kunna.

Vad kör Ni för mjukvaror? Jag kör Vuescan och med resultaten jag ser mellanåt är jag skeptisk till mitt inköp.

// A

Kör också Vuescan, ganska knepigt att förstå sig på men får man väl till det så tycker jag att det är betydligt bättre än Epson scan.

Jag kan ju ha "överkonfat" min vuescan så som jag tycker låter bra och således fått ett sämre resultat.

Ska oavsett kika på Canons egna mest för att se om Canons ger bättre.

// A

Nu blir det kameraporr.

Ställer en fråga,kommer repor/smuts synas på bilderna,har nåt mög som sitter inne i gluggen bakom frontlinsen.,ser ut som man råkat skrapa på linsen eller så är det bara skit om man har tur.

Enda ställen jag har erfarit just sådant är mer i motljus. Dock verkar dessa i regel smyga obemärkt igenom.
Det är inte så att du kanske får ett streck på bilden utan snarare att du kanske får en konstig färg / brytning.

// A

Det är inte klokt hur äckligt selentoner luktar

Grattis till den nye!

Jag hade förresten lillebror till 500:an förut, Optima 200. Den fick jag aldrig rätt på, den var väldigt jobbig att ladda och när jag väl lyckades slet den upp perforeringarna på nolltid. Men ja, slipper man det problemet kan de nog vara roliga! Jag föredrar den sista generationen där namnen slutar på 35.

Passade på att ladda framkallningsdosan med två exponerade 35mm rullar,hade knappt övat mig på det men det gick ändå,nu är det bara kemin osv som ska fixas men det får bli tidigast imorron.