Dryg far, trådlöst internet?

Min pappa försökte detta en gång på mig för nått årsen när jag var 15... Intresserad av allt som hade med programmering och ruinera för allt och alla dvs: Hacking. Gjorde som så att jag blockerade mamma och pappa från routern

Gick inge vidare då jag fick dator förbud så dom knyckte den för mig... Som tur var hade jag sparat undan lite pengar och köpte en ny 2 dagar senare. Blockade dom igen och formaterade pappas dator. Vilket han blev pist över och tog den datorn med...

Fasen med skäll jag fick

Lånade en kompis reserv burk och upprepade skiten samtidigt som jag lyckades ruinera vår router(vill inte connecta längre tack vara att den inte tog imot något internet längre)

Gav min pappa ett ultimatum och skaffade en ny router. Och nu är det bara jag som har kontrollen över routern

Nu så står jag för allt här hemma som har med dator och göra då jag är mest kunnig.

Fast det där är ju individuellt. Jag spelade alltid långt förbi 00:00 men kom bara försent en enda gång. Jag hade dessutom 295 poäng (runt där, tror det var 295) när jag gick ut högsstadiet och då hade jag bara suttit med på lektionerna och helt ignorerat all form av läxor. Dit fram krävs ju knappast plugg.

Tvivlar inte en sekund på att i princip alla är kapabla att göra samma ska. Killen verkar ju knappast trög. Att det skulle vara på grund av minimalt datoranvändade skolan går bra är ju ganska lätt att motbevisa, men han ges ju inte chansen. Det osar lite Kim Jong över det.

När jag väl var nog gammal för att inte ha "läggningsdags" så hade min mor inga restriktioner på internet etc. Det funkade bra då min mor litade på mig. Jag satt uppe till 1-2 vissa skolnätter och lirade men sen fick man tiga sig iväg till skola lik förbannat trött som en åsna. Jag kan meddela att jag var en jävla latmask och otroligt ointresserad av skolan men lyckades hålla alla bollar i luften och gå ut med helt klart godkända betyg.

Sen tycker jag att det läggs alldeles för stor tyngd på gymnasiebetyg i dagens skola. Gymnasiet är en tid att HA KUL och LEKA. Det är sista åren innan det börjar på "allvar". I dagens Sverige är det otroligt få linjer som kräver absolut bästa betyg.

Det är visserligen sant att många kan klara både högstadium och gymnasium utan att göra läxor eller läsa i böckerna. Ett problem med det är att då lär man sig aldrig någon studieteknik och det förutsätts på universitetet att man har från dag 1. Man kan lätt tappa 1-2 år i början av sin högskoleutbildning bara på att man inte vet hur man läser en bok på ett sådant sätt att man får ut det som är viktigt. (med vad det innebär i ökade studielån samt besvär med csn när man inte tar sina poäng...). Jag vet inte om det hände just er men det hände för mig och jag vet flera andra, det kan lätt bli en chock då man först inte fattar vad som är fel när det gått så bra med skolan innan.

För mig var det svåra i början av högskolan att lära mig disponera min tid: dels acceptera att man måste lägga en (större) del av sin icke schemalagda tid till plugg, dels att ta mig i kragen och faktiskt plugga trots att provet inte är i morgon. Det är precis den typen av ansvarstagande som trådstartarens far verkar försöka lära ut, oavsett om man tycker att han gör det på ett bra sätt eller inte. Det handlar inte bara om framtida högskolestudier utan om förberedelse för vuxenlivet i allmänhet.

Till trådstartaren: Jag kan inte avgöra om det är du eller din far som har mest rätt i detta fallet. Men det rimliga vore att du måste visa både för din far och dig själv att du kan hantera en obegränsad tillgång till internet utan att det går ut över skola, sömn och familj. Om han inte låter eller har låtit dig försöka med det så är det han som är okonstruktiv.

Du skrev som om du läst mina tankar. Jag känner igen mig exakt i det du säger, sjukt!

Jag gled på en räkmacka igenom högstadiet och gymnasiet med vg/mvg 50/50 i alla ämnen, behövde inte lägga värst mycket tid på plugg för allt gick bra iaf, sen började jag högskolan och ja.... jag har lite att göra just nu kan jag säga, det kom som en 2 års lång chock hur jävla illa det går för mig i skolan just nu och det tar något fruktansvärt på krafterna både psykiskt och fysiskt att det är så tufft nu, det är fruktansvärt svårt att lägga i två högre växlar när man gått på kryssningsfart i 5-6 år....

Intressant tråd.

Här kommer ett poängförslag: (1 P = 1 Tim)

Diska 1 dag (frukost, middag) : 1 P
Tvätta hänga: 1 P
Tvätta & Vaxa pappas bil: 2 P
Stryka alla kläder: 2 P
Handla mat: 1P
Dammsuga/torka golv: 1P
Betyg över E per termin: 12P per vecka
Påvisande av andra intressen (snickra, Sjunga i kör, e.t.c) 10P per vecka.

Kan bara konstatera att sålänge man själv inte har barn så är det nog väldigt svårt att förstå faderns handlande i detta fall. Men när ni väl själva ynglar av er och ungen gapar och skriker för att denne inte får.... ja vad det nu kommer vara i framtiden som barnen gör... så kommer ni att förstå att det är föräldrars ansvar att uppfostra sin avkomma. De bättre "lägger sig i" allt eftersom de är måna om barnen - finns inte en enda förälder som gör så "bara för att jävlas". Sen finns det självklart olika sätt att hantera situationer - lättaste är ju självklart att bara begränsa/förbjuda saker som man som förälder inte har ork/tid/lust att förstå för att livet är fullkomligt fullt med ansvarsområden och annat tjafs som man helst vill glömma när man är hemma och vill koppla av efter jobbet. När man befinner sig i "terror-åldern" 13-19 (beroende på mognad) så har man inte förmågan att förstå eller uppskatta det faktum att ens föräldrar faktiskt bara vill dig väl och vill förbereda dig för verkligheten. Ni som nu genast tänker "Min/mina föräldrar är helt sjuka i huvet" bekräftar bara det jag skriver ovan. Vänta några år så förstår ni nog bättre.

Det är visserligen sant att många kan klara både högstadium och gymnasium utan att göra läxor eller läsa i böckerna. Ett problem med det är att då lär man sig aldrig någon studieteknik och det förutsätts på universitetet att man har från dag 1. Man kan lätt tappa 1-2 år i början av sin högskoleutbildning bara på att man inte vet hur man läser en bok på ett sådant sätt att man får ut det som är viktigt. (med vad det innebär i ökade studielån samt besvär med csn när man inte tar sina poäng...). Jag vet inte om det hände just er men det hände för mig och jag vet flera andra, det kan lätt bli en chock då man först inte fattar vad som är fel när det gått så bra med skolan innan.

För mig var det svåra i början av högskolan att lära mig disponera min tid: dels acceptera att man måste lägga en (större) del av sin icke schemalagda tid till plugg, dels att ta mig i kragen och faktiskt plugga trots att provet inte är i morgon. Det är precis den typen av ansvarstagande som trådstartarens far verkar försöka lära ut, oavsett om man tycker att han gör det på ett bra sätt eller inte. Det handlar inte bara om framtida högskolestudier utan om förberedelse för vuxenlivet i allmänhet.

Till trådstartaren: Jag kan inte avgöra om det är du eller din far som har mest rätt i detta fallet. Men det rimliga vore att du måste visa både för din far och dig själv att du kan hantera en obegränsad tillgång till internet utan att det går ut över skola, sömn och familj. Om han inte låter eller har låtit dig försöka med det så är det han som är okonstruktiv.

Kul att kunna utbyta erfarenheter. En tröst är att det fixar sig efter en tid bara man inte ger upp direkt (detta är 14-15 år sedan för mig nu). Men den tiden det tar att komma på problemet och lära sig studietekniken och självkontrollen hade man kunnat använda bättre på högskolan än till det. Om man dessutom som jag börjar plugga direkt efter gymnasiet så har man varken haft tid att reflektera över sin studieteknik eller mogna särskilt mycket jämfört med ett år innan.

Internet är inte någon rättighet som man automatiskt har bara för att man är född. Förstår helt klart att far din vill att du ska lära dig att man måste förtjäna saker här i världen och inte bara tro att man ska ha allt utan att lyfta ett finger. Tror nog att du skulle komma "längre" ifall du kanske började ta ansvar för saker i hemmet. Skitsaker som att gå ute med soporna utan att någon ber dig att göra det, diska (plocka ur/i diskmaskin) utan att du är ombedd - ja du hajjar? Testa göra lite "extra" saker utan att du blir ombedd så ska du nog se att det lossnar.