Nordea flyr från Sverige.

Lite som när alliansregeringen öppnade dörren för privata skolor (vilket i och för sig inte är fel i sig) och sedan blev helt paffa att det fanns folk som fifflade med pengar ihop om extrema vinster påkostade på elevers utbildningar. Ena sekunden var skolan igång... dagen efter lades den ned utan en enda tanke på att elever skulle få avsluta sin termin. Hade en praktik för ett par år sedan på en privat skola och denna skola ansåg att det var för dyrt att ha en skolsköterska och en syo. De ansåg att eleverna allt skulle klara sig utan dessa "onödiga saker". Året efter jag tog examen så stängde denna skola ned mitt i en termin.

Detta är resultatet av en privatisering av en sektor utan att samtidigt se över om reglerna måste förändras för att möjliggöra en så bra utbildning för eleverna som möjligt. För det ska inte vara så att vinst ska ligga i förgrunden.. då har man inget i utbildningsväsendet att göra.

Samtidigt finns det även ganska stora underlag där en högerstyrd stat utan en etablerad vänsteropposition blivit en katastrof. Ta USA t.ex. där det inte finns någon etablerad vänster. Där systemet är utformat efter att folk ska ha pengar och de som inte har det blir utslängda på gatan. Däremot håller jag med dig om att privatisering i sig inte är ett problem så länge det sköts på rätt sätt. Vilket det inte har i detta land där privatisering införts och sedan har regeringen skitit i att granska hur den egentligen gått till.

Med det argumentet är det lika omoraliskt att använda sig av det som finansieras av dessa skatter. Alltså ska du visa dig vara konstruktiv och skita i att sända dina barn till skattefinansierad skola? Helt skippa extremt subventionerad sjukvård? Det är väldigt enkelt att påstå att skatter är omoraliskt men det är betydligt svårare att sätta sig in i ett samhälle där skattefinansierad struktur är icke existerande.

Nu tog aldrig Reinfeldt makten. Han fick den.. via val.. det är grunden för systemet som kallas representativ demokrati aka parlamentarism. Med andra ord så representerade han de väljare som valt honom. Bara för att du inte håller med honom så betyder det inte att han tog makt.

Jag använde begreppet "objektiv moral" eftersom du försökte påstå att det jag beskrev var "subjektiv moral".
Men det jag beskriver är den samhälleliga moral som vår svenska lag och vårt svenska samhälle vilar på - den är absolut inte subjektiv, som du försöker antyda.
Du kan tycka att det är ok att skattefuska men det gör garanterat inte den överväldigande majoriteten av den svenska befolkningen och det är den moralen vår lagstiftning ger uttryck för.

Jag ser att du försöker blanda bort korten genom att kasta ur dig en massa andra hypotetiska resonemang men de har inget med saken att göra. I Sverige gäller svensk lag alla och den är baserad på vår samhälleliga moral - alldeles oavsett vad du tycker om den saken personligen.

Försök bullshita en domstol med dina resonemang om hur svensk skattelagstiftning är baserad på "subjektiv moral" och se hur imponerade de skulle bli.

Jodå, du har förespråkat och påstått allt det där här:

Vilket inte bara betyder att du hävdar att det är moraliskt försvarbart att försöka kringgå lagen för att tjäna mer pengar - enligt samma logik är det precis lika moraliskt försvarbart att sälja utgången köttfärs eller förfalska uppgifter om bränsleförbrukningen på bilar du säljer, bara så länge du tjäna pengar på det.
För det är ju enligt dig det överordnande uppdraget varenda företag har.

Jag drar bara de logiska konsekvenserna av dina egna ord. Att du inte vill erkänna de logiska konsekvenserna av dina egna ord förvånar inte - det är så det brukar låta från de som försvarar skattefusk.

Du menar ju bara att det är ok att fuska ibland, när du inte tror att det drabbar dig eller nån du bryr dig om, så klart.

Och så kommer jag och är jobbig och påpekar att det du säger ju inte hänger ihop alls och att samhället skulle kollapsa om alla tänkte och agerade så.

Usch, då blev det jobbigt så klart och så känns det bättre att stoppa fingrarna i öronen och börja rabbla en massa hypotetiska resonemang för att slippa hålla sig till själva sakfrågan.

Men det spelar ingen roll hur mycket annat du än pratar om - att försöka kringgå lagstiftningen är fortfarande omoraliskt, och blir olagligt när du åker dit för det.

Ta ditt exempel på räntesnurror tex - principen bakom dem är ju som vid all skatteplanering att kringgå lagstiftningen för att mygla undan skattepengar. Det har alltid varit omoralisk men det är ju först när nån ekonom utan moralisk kompass listar ut ett sätt att kringgå lagstiftningen på det sättet som det finns ett behov att täppa till det hålet som han hittade.

Bara för att hålet fanns där var det ju inte moraliskt att utnyttja det - men det är ju precis vad skatteplanering, som du försvarar, handlar om.

Det kommer alltid finnas hål i all lagstiftning så länge vi vill leva i en rättsstat - men det innebär inte att det blir moraliskt försvarbart att utnyttja såna kryphålen för att kringgå lagstiftningen.

På samma sätt har du idag tillverkare av syntetiska droger som förändrar en molekyl i den kemiska sammansättningen och hey presto så är en "ny" laglig drog född.
Den är visserligen minst lika skadlig som den redan olagliga den är en variant av, men på månaderna innan lagstiftningen hinner ifatt och förbjuder den nya formeln också så hinner drogtillverkare tjäna grova pengar på att korkade kids knarkar ihjäl sig på den senaste partydrogen.

Skitbra affärer enligt din logik - helt lagligt tills det inte är det längre och så länge man tjänar pengar är ju allt ok.

Jag vet inte om du bara har en väldigt naiv inställning till skatteplanering eller om du uttrycker dig klumpigt?

Ingen som skatteplanerar gör det ju iaf för att slippa beskattas så hårt "just då". Kan de komma undan skatt så gör de naturligtvis det så länge de kan och helst för alltid.
Eller menar du på allvar att du tror att de som skattefuskat undan sina pengar till utländska konton tex sen snällt anmäler sina tillgångar året efter till Skatteverket, med förklaringen att de bara inte ville betala skatt "just då" men gärna gör det nu?

Det är iaf inte så det funkar i praktiken, kan jag ju berätta.

Du blandar ihop olika saker här.
Svenska banker har historiskt haft utlåningsbegränsningar till privathushåll, ja, men att investera i eller låna ut till företag är en helt annan sak och där känner jag inte till att det nånsin funnits några utlåningstak.

Det här vet jag inte hur du får ihop? Ökat risktagande får du i bankerna när du avreglerar och USA:s banksektor är ju mer avreglerad än Sveriges - men du vill ha mindre risktagande men mer Amerikanska banker? Huh?

Det är väldigt lätt att skjuta över ansvaret på enskilda konsumenter (som naturligtvis bär ett personligt ansvar - helt klart) - men vi skall också komma ihåg att folk tvingas agera efter de förutsättningar de har.
Dagens unga har ju sinnessjukt höga bostadslån inte för att de tycker det är så jävla häftigt med stora skulder utan för att all måste ha nånstans att bo.
Du får ju inte ens en städskrubb under miljonen ens i förorten utanför Stockholm idag och bostadskö kan du ju stå i tills du blir pensionär i princip.

Sen finns det ju helt klart de som är idioter också och lånar mycket mer än de behöver för att de vill bo finare än de har råd med, men som bostadsmarknaden ser ut idag så kan många inte undvika att låna långt mycket mer än de egentligen har råd med om de skall få en bostad alls.

90-talskrisen var ju det direkta resultatet av slopandet av bankernas utlåningstak för privathushåll - det utlåningstak du kritiserade tidigare.

Plötsligt kunde alla låna mycket mer och då chockhöjdes ju villapriserna när mäklarna visste att de kunde pressa mer pengar ur köparna eftersom bankerna stod i kö att låna ut pengar.

Bankerna lånade ut snart sagt hur mycket som helst till vem som helst utan säkerhet och pumpade ut reklam där de uppmanade folk att inte bara bolåna utan även låna till konsumtion - förblindade av drömmar om de gigantiska räntorna de såg sig inkassera i decennier framöver.

Istället blåste de upp en gigantisk lånebubbla och så sprack ju hela skiten så klart - varpå bankarna gick och tiggde skattepengar för att överleva sina egna vansinniga affärer.

Finns en utmärkt dokumentär av Dan Josefsson som förklarar allt det där - väl värt att se för den som vill lära sig mer om 90-talskrisen:

https://www.oppetarkiv.se/video/1600350/novemberrevolutionen

Dan Josefsson är ju annars numera mest känd som journalisten som sen skrev den hyllade "Mannen som slutade ljuga" om hur en lite sektliknande grupp kring Thomas Quick övertygade sig själva och honom om att han var seriemördare och fick honom att erkänna över 30 mord som han aldrig begått.

Jag har inte sagt ett negativt ord om att bankerna gör vinst och jag har aldrig uttryckt nån vilja att se den gå ner.
Vad jag sagt är att trots att bankerna nu gjort rekordvinter i flera år, gråter de ändå ständigt floder av krokodiltårar över hur hemskt hårt och orättvist allt är för dem och de måste absolut få en massa skattelättnader och andra fördelar - annars kommer de gå omkull vilken dag som helst eller alla tvingas fly det här hemska landet.

Jag har inget problem med att bankerna gör vinster. Mitt problem med dem är att de alltid försöker framställa sig som stackars fattiga småföretag som alltid måste få ännu fler fördelar för att överhuvudtaget kunna överleva - samtidigt som de skyfflar in miljarder i vinst.

Det där är en halmgubbe. Jag vet ingen seriös kritiker av Svenskt Näringsliv och storföretagen som påstår att ALLA företag skulle vara "elaka".
De allra flesta företag är en- eller fåmansföretag och de allra flesta av dem skulle aldrig drömma om att bete sig som en del av svinen i storföretagen.
Det finns naturligtvis bättre och sämre människor överallt, men den traditionella befordringsvägen för toppchefer i storföretagen innebär att de allra sämsta egenskaperna samlas där i toppen.
Som jag skrev i en tidigare kommentar är det inte på något sätt en nyhet att psykologisk forskning visat att en skrämmande andel av de där toppcheferna är totalt empatistörda psykopater som gått över lik för att komma dit de är och som är fullständigt förblindade av girighet.

Det är ju som sagt därför de glatt kan klubba 158 babiljoner i lön till sig själva, sparka halva personalstyrkan och ändå fuska till sig några miljoner i lyxrenovering av sin privata våning på bolagets konto - trots att de har mer pengar än de vet vad de skall göra av med.

Vi som är kritiska till Svenskt Näringsliv och den inavlade karusell av toppchefer som byter stolar med varandra i de här storbolagen bedömer och dömer de personerna på ett helt annat sätt än den absoluta majoriteten av företagare - för vi vet att de är helt andra personer.

Men de som vill skydda den här lilla klicken av högdjur försöker alltid gömma dem bakom helt vanliga och hederliga småföretagare och låtsas som om kritik mot bankchefer med babiljoner i gyllene fallskärmar är detsamma som att angripa ALLA företag och ALLA företagare.
Men det är det naturligtvis inte.

Nu är det ju då så att vänstern styrt Sverige i över 70 av de strax 100 åren sen vi fick demokrati och rösträtt i det här landet, så vill du jämföra facit för deras ekonomiska politik så får du gå tillbaka till 30-talet när de kom till makten och jämföra därifrån med idag.
Och vill du göra en ärlig jämförelse med andra länder så får du jämföra alla andra parametrar och förutsättningar också - inte bara plocka ett enda ekonomiskt nyckeltal och tro att de säger allt om ett land.

Jag har sett 70-talets Schweiz nämnas förr och jag förstår att det är nån moderatbloggare som suttit och letat upp precis det land, år och ekonomiska nyckeltal som hen tycker bäst bevisar hur jävla usla sossarna är.
Problemet med den sortens jämförelse är att den är helt godtycklig och uppenbart vald bara för att bevisa en förutbestämd uppfattning.

Men det bevisar ju inte på nåt sätt att Sverige varit ett bättre eller rikare land om högern fått styra.
På de senaste 8 åren de fick vid makten lyckades de ju tex göra Sveriges sämsta affär någonsin i köpet av Nuon.
Så skall vi gå på deras track-record kunde ju utfallet mycket väl varit sämre än det är idag också - men det vill ju ingen högermänniska ens erkänna, utan NATURLIGTVIS skulle ju allt bara vara oändligt mycket bättre om bara högern fått bestämma allt.

Vi hade ju visserligen inte haft fri sjukvård eller skola, betald barn- och sjukledighet, 4 veckors betald semester osv osv osv - allt sånt där som Moderaterna och deras föregångare alltid motsatt sig med näbbar och klor.

Men hey - det där enskilda ekonomiska nyckeltalet hade kanske varit bättre, och det är ju det enda som räknas i livet - eller hur?

Det här är ju rätt ordentligt OT och om en moderator vill rycka ín och rensa så förstår jag det, men jag kände ändå att jag bara helt kort vill kommentera det här:

Sverige är en representativ demokrati och väljarna blir nästan perfekt representerade i riksdagen av det parti de röstat på.
Så knappa 13% av väljarna, som SD fick stöd av i förra valet, ger knappa 13% av mandaten i riksdagen.

Vilket då i en demokrati ger ett parti exakt 0% i inflytande - om de inte kan hitta andra partier att samarbeta med.

Detta naturligtvis eftersom i en demokrati styr flertalet och 13% är praktiskt taget aldrig ett flertal - om det inte kan samarbeta med andra.

Och eftersom SD tillbringar de senaste decennierna med att anklaga alla andra partier i Sverige för att ingå i en hemlig konspiration tillsammans med media, kändiseliten, "homolobbyn" och alla andra SD tycker illa om, för att förstöra Sverige med "massinvandring" så är det kanske inte så konstigt att inget annat parti vill samarbeta med SD.

Eller för att göra en enkel liknelse:

SD är killen som går på hemmafest med typ 9 andra personer, förolämpar alla andra på festen, kräver att alla måste lyssna på hans tyska technoskivor bara han gillar, anklagar alla andra för att mobba honom bara för att de inte gillar hans musik och sen tillbringar resten av kvällen med att sura i ett hörn över att alla andra är odemokratiska idioter som inte gör som han vill.

Nej, det finns ingen hälft av övriga partier eller väljare som gillar SD eller deras politik.
Typ halva Moderaterna och KD skulle kanske kunna tänka sig att tolerera den för att få tillbaka makten, men andra hälften och de andra två borgerliga partierna kan inte ens tänka sig det.

Det är ju därför Moderaternas opinionssiffror störtdök när Kinberg Batra började vela om hon tyckte M skulle samarbeta med SD. Bara den otydligheten räckte för att 20% av M:s väljarkår skulle fly till Centern som profilerat sig som det tydligaste borgerliga alternativet som vägrar samarbeta med SD.

Försöker M under sin nya ledare samarbeta med SD spricker Alliansen, de M-väljare som vägrar SD går till de andra borgerliga partierna och då är de inte ett dugg närmare att återta makten från de röd-gröna iaf.

Det är precis som snajk skrev ovan: SD skapar sin egen isolering genom att förespråka en så extrem politik med en så extrem retorik att en överväldigande majoritet av svenska väljare och därmed svenska partier helt enkelt inte vill ha nåt med dem att göra.

Det spelar ingen roll att SD och SD:s väljare är aldrig så extremt övertygade om att de och endast de har den enda rätta och riktiga politiken - om de inte antingen kan locka till sig fler väljare eller övertyga nåt annat parti att samarbeta med dem får de fortsätta sitta där och sura.

För det är precis så demokrati fungerar - flertalet bestämmer.