Allt beror på stället i sig.
Vad jag förstått så är ju barn och föräldraledighet "olagligt" att diskriminera på. Har själv märkt nu när jag är ute och söker jobb, att många är riktigt oroade/besvärade över att fråga om ens privata/sociala situation.
Eftersom jag varken har barn, eller barn på G, så har jag inga problem att öppna upp själv och berätta om det, då det bara ligger till min fördel.
Dock så är det ett problem. Jag är ledsen att säga det, men företag ANSTÄLLER ju för att dom har ett BEHOV att få arbetsuppgifter utförda.
Nu får ni kalla mig vilka ord ni vill, men det går inte att komma ifrån att det inte finns en enda arbetsgivare som inte skulle tycka att det är problematiskt om en nyanställd relativt fort ska ut i föräldraledighet.
Det blir ju då läge för arbetsplatsen att mer eller mindre börja leta vikarie eller liknande så fort den nyanställda är på plats, säger väl sig självt att det inte är riktigt vad man är ute efter?
På min förra arbetsplats så var alla med barn .. vad ska vi kalla det? Mindre uppskattade?. Men det berodde ju även på hur arbetsplatsen valde att "rulla".
Så dom den arbetsplatsen "rullade" var följande:
När folk gick på föräldraledighet så var det vi övriga som fick täcka upp. Fanns ingen chans på att få in vikarier eller konsulter.
Så visst, funkade väl bra för alla med barn eftersom dom ömsom själva fick nyttja att vara hemma.
Men alla vi andra som konstant tyngdes av övertid för att leverera ikapp det kollegorna inte gjorde, det var inte kul.
Utöver det så var det ju knappast slut efter föräldraledigheten. Det var allt från VABB till "dagis är stängt för planeringsdag", till "påskfirande 14.00" och det värsta, alla jävlar som sparade så sjukt mkt föräldradagar som sen gjorde att dom hade 7-10 veckors semester per år.
Så som nån tidigare sa, tror ni att det talades väl om dessa "underpresterande deltidare"?
Så som sagt:
Det beror helt och hållet på stället i sig. Är det ett välmående företag som har rutiner för det hela så kan det nog gå helt okej.
Dock så måste man ju ändå förstå att ett företag anställer pga att dom har ett behov, och någon som ska hem och vara ledig i nått år innan dom knappt hunnit bli varma i kläderna är tyvärr inte employee of the year.
Återigen, ni får bli hur förbannade ni vill på mig, allt ovan är avspeglar inte det jag själv tycker & anser, utan det är en berättelse av hur det var på en arbetsplats där man inte hade "bra" rutiner kring föräldraledighet. Tyvärr är detta samma vad jag hör från många av mina vänner och bekanta inom arbetslivet.
Skrivet av Tea42BBS:
som chef kan jag säga att det är bäst / enklast att höra detta tidigt - för då kan man planera för det. Med extra resurser och kanske ändrade tid-leveransdatum. Alla normala företag/chefer vet att detta är en del av livet
Med vänlig hälsning Lazze
Ja, så är det i ett "normalfall" med en redan anställd. Men hur kul är det att få veta detta redan innan personen ska anställas?
Jag är ledsen, men se mitt inlägg ovan. Jag och alla med mig hade i det tysta röstat "nej" på att anställa någon som redan inom ett år skulle bort. Det löser ju inte direkt bemanningsfrågan, utan hade bara skapat ett jäkla problem. Först 3-6 månader för att den nyanställde ska in i gängorna. Sen hinner dom på sin höjd "leverera" i 3-6 månader. Sen ska dom vara borta i typ 9-12 månader och man måste då göra om processen med en vikarie.
Säger ju sig självt att det inte är en optimal lösning
Föräldraledighet kan vara yttest svårt. Har en bekant som var ledig i runt 14 månader tror jag. När hen kommer tillbaka får hen veta att vikarien fått ta över ungefär den rollen hen hade. Hen erbjuds omplacering, till nått betydligt sämre.
Facket kopplas in och efter mycket bråk slutar det hela i att hen blir "utköpt".
Men jag förstår företaget. Dom har haft en vikarie i 14 månader som nu är 100% inkörd i rollen och day-to-day business.
Att då byta ut en person som funkar kanon i rollen för att den som varit borta ska jobba ikapp dessa 14 månaders erfarenheter, klart som fasen att det inte är nått man vill.
