Är du ofta nedstämd?

Röstade ofta.

Hösten äro tung, många bördor bär man på, vissa onödiga andra oundvikliga. Men man kämpar på ändå!

Allt är skit och det blir bara värre!
Nejrå, men det händer. Men man får tänka på något som piggar upp en.

Okej jo kunde tänka mig att det finns massa olika sorter och att man måste prova sig fram, verkar iofs lite jobbigt men kommer säkert vara värt det. Lugnande låter inte helt fel heller, jag kan få riktiga ångestattacker och det är inte roligt när det händer. Men jag är lite nyfiken på vad för biverkningar du fått, inget allvarligt väl?

Aja får tuta ner till vårdcentralen nån dag och ta upp detta med en doktor. Pallar inte att försöka klara ut det själv längre, har gjort det i 1-2 år nu så det börjar kännas som man behöver lite hjälp. Det som nästan tär på mig mest är att det ofta går upp och ner, vissa perioder kan man vara väldigt optimistisk och allmänt munter över saker och ting men sen nästa dag, utan att något speciellt hänt så är det ridå ner och all optimism är helt plötsligt borta. Och sen när ångestattackerna slår in... Kan vara hyffsat störande, ibland är man beredd att kuta upp till sjukhuset (bor nära ett) och palla några morfinsprutor :S

Men jag är påväg att få lite ordning på mitt liv nu så förhoppningsvis kan jag med hjälp av piller få en lite lugnare tillvaro. Det vore så jäkla nice

jag kan nog säga att jag är nedstämd hela tin. har snackat me några psykologer å så men dom snackar bara om att ta medicin och de kommer jag inte prova. de är bara knoga på och göra de bästa av de

de är bara nån dag om året "i feel good about anything"

Tycker det är oroande att så många här är nedstämda så ofta, vore intressant att veta hur genomsnittet i landet är.

två flugar i en smäll för du beskriv mig på samma gång, skrämmande likt. hur stark är din sociala fobi ? jag kan få ångest å gruvar mig för att bara gå på stan när jag vart hemma själv en helg

väldigt lätt att bli som utfryst. eller man fryser ut sig själv, man ser väl lite olika på de. men folk/samhället har inte tålamod för en som lider av socialfobi. när folk väl ser på en som tyst, för sig själv, enstöring eller va de nu folk kallar de så är man som fast där oftas

dom flesta människorna jag möter så låser de sig. jag kan itne öppna mig för dom och dom för mig. dedär första stadiet lära känna/bekanta sig är de viktigaste. om man då känner en sån där "flyyy" känsla som jag också gör är man rätt så körd, viktigt att ge när folk väl är intresserad av en. efter en tyst dag är dom flesta inte de

valet av miljö är nog avgörande för vilka känslor man har. min värsta är typ att träffa en tjej på en resturang och snacka om mitt liv när de sprutar me folk överallt som lyssnar och tittar. är nog lättare att undvika flykänslan i en miljö där sinnet känner ro, som hemmet för min del

Väldigt sällan nu men det var värre åldern 19-21 typ. Hade depression, förlorad kärlek, visste inte vad jag skulle göra med mitt liv, drev runt. Som några nämt, jag var offer för i-landsproblemet.

Nu är jag 23 och har pluggat ett år, tagit upp massa gamla intressen och tycker den vakna tiden inte räcker till för allt man vill göra. Bor med i en etta med flickvän så man har inte "rum" att sitta å deppa heller.

Det jag vill säga är väl att komma igång med nåt man vill satsa på är riktigt skönt, tex en utbildning. Då får man ett mer stabilt yttre liv, kanske en flytt till ny stad och "nystart" för de som känner att de behöver. Sen kan man jobba med sina inre problem därifrån.

Avstängd från övriga ämnen i 1 månad, höhöhö.

Det där var fan dagens sanning!

EDIT: Oj såg datumet på tråden :P...Men för mig blev det dagens

Dagens sanning för två år sen ja

Samt dagens återuppväckning-av-gammal-tråd.

HAHA:D Emoclockers ja... hehe ganska roligt.

håller med det är ju absolut inget speciellt direkt med att sluta gymnasiet och jobba! det klurigaste är väll till att få ork att försöka få ett jobb...

men jag är ofta nedstämd säkert varje dag ibland. samma här också upskattar sällan nåt....

Har farit i en svacka just nu, tjejen dumpade mig för typ 3 veckor sen å jag har som inte riktigt fattat det än, vad det var som hände å jag har varit i dessa svackor tidigare å jag vet att jag INTE vill tillbaka dit. Förra gången så tappade jag typ 1 år av mitt liv pågrund utav att man grubblade för mycket, fick magsår å spydde blod å fick fara in akut på akuten å så hann jag tappa runt 20 kg, det sista var väll den enda som kanske var possitivt om man ska se nått possitivt. Men jag känner redan nu att jag är påväg dit sakta igen, knappt så man orkar gå på jobbet, ligger just nu å har kramp i magen å vill bara spy för man mår så djälva skit, orka knappt äta. Som tur är så jobbar man skift så det hinner ju bli bättre (hoppas jag) innan man ska på jobbet

Hösten suger pung, men annars är det lugna fisken, eller fina fisken heter det nog. Har inget att klaga på i mitt liv när jag tänker efter. Förutom att jag måste jobba för att få lön -.-

Enilgt minmening så lever vi i ett land där folk klagar PÅ TOK FÖR MYCKET!
Va fan, istället för att bara gå och gräva ner sig på hur dåligt man mår, och vad man har för problem.
Tänk på hur det kunde ha vart! du bor i en av europas finaste länder, du kan utan problem få met, och du har (förhoppningsvis) inte förlorat dina föräldrar i något inbördeskrig.
Tänk istället på vad som faktist är bra med ditt liv. och kommer du inte på nått, så gå och gör något åt saken!
Att sitta och klaga utan att göra något, är som att gnälla på att fel parti har blivit valt, utan att du själv har röstat

Simma lugnt.
/jonis

Kan inte mer än hålla med dig till fullo