Var det roligare med datorer förr i tiden?

Första minnet var nog en 8088(?) med 5,25" floppy... Där dunkade man in gamla goda spel som Sokoban och nåt gammalt bilspel... Åka på copypartyn fick jag inte för morsan, men jag hängde med polarna och kollade på.
Blev nästan lite tårögd nu... nästan.

Kunde inte ha sagt det bättre själv, toppen artikel!

Men jag saknar en sak... inte ett ord om BBSer!?
Det var ju där man fick tag på all "hemlig" info om hur man skulle överklocka genom att flytta lite jumpers etc innan internet fanns. Det var även där de första riktiga multiplayer spelen fanns där man faktiskt spelade med främlingar och inte bästa polaren via nollmodemskabel efter 5hs kånkande + ihopkopplande och inställande av grejorna vid ett av dåtidens LAN, tror man meckade mer än man spelade på den tiden.
Spelen var oftast turbaserade och man kunde bara göra en "turn" per dag vanligtvis. Spelade nått RPG som hette Usurper tror jag, man gjorde sina grejer och kunde "pvpa" folk, trots att man då spelade mot en datorspelande version av den andra spelarens karaktär.
Var även nått grymt kul rymdspel på Ironic BBS där man åkte runt från planet till planet, spöade "motspelarens" skepp (även där, en datorspelande version av deras skepp) och tog över planeter, eller om man var lite fredligare av sig så kunde man frakta runt gods istället och tjäna rätt bra på det, så länge man inte vart anfallen av pirater!
Fanns även nått strategispel, Fairies and Dragons eller nått, även på Ironic BBS tror jag då man byggde upp sin lilla värld och kunde anfalla andra. Tänk Civilization men mindre avancerat och bara en turn/dag.

I och med att man bara kunde göra en viss mängd saker (typ 10 fights i RPGet, åka mellan 2 planeter i rymdliret eller en fight + bygga en sak i strategiet) så vart det ofta att man satt uppe till midnatt till 00:01 då man kunde köra nästa dags vända, men då hade man ju inget att göra dan efter! Inte lätt inte.
Och allt detta var såklart textbaserat så enda grafiken var ANSI/ASCII

Ahhh.. gamla goda tiden som sagt

Första datorn jag satt på (tror jag) var en 386:a. Bärbar, med svartvit skärm.
Spelade Wolf 3D, Duke Nukem 1 (eller var det 2?), Commander Keen och Stunts. Även nåt F1-spel (GP-nånting).

Sen skaffade farsan en stationär 386:a, dock var en sån ganska gammal redan då.

Efter det blev det en P2:a, 200MHz. Satte senare in ett voodoo 2 12MB.
Och köpte till en sticka 64MB RAM för 800 kr...

Sen blev det nyare grejer, Celeron 700MHz osv..

Wahooo Min första dator jag satt vid var en Vic 20 som jag spelade bland annat Ailien attacks på. Lärde mig att programmera i basic med den satt och gjorde programm som tyvärr ofta blev för stora.

Efter detta fick jag en 8088 av min morbror med turbo version som man ökade genom att trycka in exempelvis Ctrl + t som gav en hastighet på runt 9.xx Mhz. Satt och spelade en del Pools of radians som var ruskigt kul. Å sedan när det kom Eye of the beholder i CGA grafiskt läge eftersom det interna grafikkortet inte kunda använda fler färger. ...

Första datorn var en Commodore kreation, en 80386SX på saftiga 25mhz som jag pumpade upp till 33mhz, har jag för mig. Saftigt med tanke på att jag inte kan ha vart gammal då... gick väl typ i andra eller tredje klass då, så vad, 9-10 år gammal?

Hade en grymt bra bok som hade massa info om jumpers och sånt som jag lärde mig genom. Bästa kompisen var även han datanörd så när han lärde sig nått så lärde jag mig det per automatik så att säga, samma när jag kom på nått nytt.
Spenderade sjukt mycket tid på att trimma autoexec.bat och config.sys precis som artikelförfattaren, minns lite senare när Windows 98 kom och man vart så förbannad för den fuckade upp mina autoexec.bat och config.sys hela tiden

Första egna spelet var Civilization, sen hade man ju inte råd att köpa spel stup i kvarten men en databutik (kan ha vart en bokhandel tillomed, minns inte riktigt) i "byn" hade en bra deal på demodisketter för typ 10kr eller nått, och när man var i den åldern så fattade man inte skillnaden direkt så det var ju perfekt. När morsan hade ärenden så hängde man med och smet in där så fort man kunde.

Bästa minnet med första datorn: Den hade en röd turbo knapp på sidan! Visst, den gjorde inte ett piss men satan va den imponerade på polarna

Kommer aldrig förlåta morsan för att hon slängde bort min sötnos när jag flyttade hemifrån, hon hade ju källare men inte jag! :/
Tanken av att den ligger och ruttnar längst ner i nån sopptipp just nu är svår att hantera hehe

Från http://slashdot.org/comments.pl?sid=159051&cid=13321834 :

Hahahaha, den va bra

Var alltid lite så när sysop började prata med en, man vart alltid lika chockad (på den tiden fanns ju inte chat direkt, fanns nån slags messageboard oftast på BBSer men när Sysop vaknade så var det så verkligt att man fick en mini-freakout varje gång. Sen vart man ju lite paranoid i och med att Sysop kunde se allt man gjorde.

Kom på en sak som jag verkligen inte saknar med BBS:er, väntetiderna! Det gick ju bara att sitta en person åt gången på en BBS så när spelabstinensen kickade in så satt man där och banka skallen i väggen medans "connection is busy" och fick alltid en liten mini-orgasm när man ÄNTLIGEN kom in
En polare slog hål i väggen efter att han kom in på en väldigt populär BBS efter typ 2 timmars väntan och började tanka ner lite saker men morsan lyfte på luren och så var det tillbaks på ruta 1 igen

Så visst, det var bättre förr men det finns även saker man verkligen inte saknar dessutom.

Datorn som underhållningsmaskin var verkligen inte bättre förr. Möjligheterna att roa sig med en modern PC med ett modernt OS är betydligt större än möjligheterna att roa sig med en gammal burk från tidigt 90-tal.

Jag tycker inte heller att spel förr i tiden generellt var bättre än vad spel är nu.
Jag har alltid kunnat roa mig med ett datorspel, men nu för tiden är underhållningen i ett spel baserat på fler nivåer än förr. Nu handlar det om (utöver grafiken) ljud/musik, story, röstskådespeleri osv.
För mig ger ett modernt datorspel samma känsla som att koppla av med en film.
jag blickar framåt..

Jag började med en IBM 8086 med en hårddisk på 20mb som jag partionerade till två tior, en för spel och en för nyttoprogram. Det är verkligen makalöst att dagens program behöver vara så satans stora.
Jag minns även när internet till största del var grått med svart text, men å andra sidan var allt gratis och det mesta var ren fakta. Nu för tiden är ju 99,9% av nätets innehåll skräp och sajterna drivs av giriga företag.

Men trots allt så tycker jag inte datorer var roligare förr, saknar inte DOS, monocroma skärmar och matrisskrivare.

Kommer ihåg första datorn jag satt vid:) 66mhz och turboknapp som gav 100mhz.

Det är alltid trevligt att botanisera i backspegeln med jämna mellanrum.

Jag är född i början på 60-talet. Fick min första kontakt med datorvärlden" när en kompis hade fått låna en HP-räknare några veckor. Han gillade lösa matematiska problem med egna Basic-program. Sedan kom ABC80 eran men jag hade inte råd att köpa.

Jag var helt fascinerad av programmering. När jag gick min ingengörsutbildning så läste jag extrakurser för programmering i Pascal och satt hundratals timmar med skolans IBM PC:s (Intel 8086; 3.8 MHz; ingen HD men två 5,25" diskettstationer). Vaktmästaren brukade "slänga ut" mig innan han stängde skolan. Kommer väl ihåg när jag skrev min första "databashanterare" i Turbo Pascal (den hade faktiskt musstöd; Windows var inte ens tilltänkt då).

Min första dator var en 80286 på 8 MHz som jag köpte billigt från en konkursbo. Operativsystemet var DOS 3. Köpte sedan till en 80287 (separat matteprocessor) för att snabba upp AutoCad för 2500 kr; ouch.

Därefter har jag byggt mina stationära datorer själv. Min första AMD processor var en 80286 på 16 MHz (Intels snabbaste var då på 12 MHz; AMD licenstillverkade Intel-processorer tom 80486). Jag kommer fortfarande ihåg när jag ärvde lite pengar och köpte ett moderkort, en 80486 och 8 MB RAM för 12000 kr. Blev snabbt känd som tokstollen i skolan. Ingen kunde begripa vad man skulle använda en så kraftfull dator till. Operativsystemet var Dos 3.3 och PCTools med musstöd användes flitigt som "programhanterare".

Första erfarenheten av grafiskt användargränssnitt var när jag gick en C-kurs som skulle använda skolans absolut splitternya OS2-burkar. Läraren visade olika kodexempel men lyckades nästan aldrig kompilera koden. Efter en vecka flyttades undervisningen till en annan sal där vi körde Borland C på Dos.

Första kontakten med "Windows" (version 2) var när jag hittade ett program som hette Win.com i en av skoldatorerna. Jag körde igång det och fick fram ett fönster med några ikoner. Jag begrep absolut ingenting; varför skulle man vilja starta ett program via en grafisk bild när man snabbare gör det via DOS-prompten? Helt obegripligt!

Redan då lärde sig Big Billy att det är smartast att låta andra betala för fiolerna och själv kamma hem vinsten. OS2 började som ett samarbetsprojekt mellan Microsoft och IBM. Plötsligt hoppade de av samarbetet och lanserade Windows 3.0; Efter att de största bristerna åtgärdades i Windows 3.1 så var också jag såld. Windows har sannerligen blivit en fantastisk framgång.

Min första kontakt med 3D spel var DOS-spelet Wolfenstein 3D. När sedan Doom lanserades med möjlighet att använda Novells IPX protokoll för LAN-spel var jag såld. Det blev otaliga kvällar (och ibland nätter) med bland annat Doom, Heretic, Quake, Duke Nukem 3D, Unreal, you name it. Sedan 3dfx lanserade Voodoo som ett extrakort och Internet kom in i bilden var det bara naturligt att uppgradera eller bygga en ny dator minst 2 gånger per år.

Numera spelar jag inte längre så mycket. Jag kan dock inte låta bli att tänka på allt detta med en viss vemod. Visst har saker blivit bättre sedan dess, men det känns mera som att marknaden domineras numera av några få företag som är mera intresserade av sina marknadsandelar än innovationer. Tacka vet jag AMD på hårdvarusidan och Linux-gemenskapen på mjukvarusidan som fortfarande verkar åtminstone orka försöka. Hur väl de lyckas låter jag vara osagt.

Jag hoppas någongång få återuppleva känslan i maggropen när jag hade spelat Doom ganska länge och fick för första gången se Doom i en burk med ett Voodoo kort? Ett mera självklart köp får man leta efter.

Hare/PeSi

kommer ihåg när ja fick settlers till amigan 93 , man bara satt å kolla i evigheter när gubbarna högg ner träd å sånt det är nog den bästa känslan jag känt i ett dataprogram/spel.

Mest tragiska är väl att dagens generation aldrig lärt sig hur en sådan här datamaskin fungerar. Går ju inte att få tag på folk som klarar annat än att klicka i windows / klarar av att skriva configure/make med ett par parametrar.

Värdelöst.

"CITAT"
Förr i tiden kunde man spela, och framför allt ha roligt, med ett tangentbord utan några som helst finesser. Tangentborden på den tiden var dessutom otroligt mycket hållbarare, men vad kan man vänta sig av ett tangentbord som var uppbyggt på en flera millimeter tjock stålplatta och vägde mer än vad en bärbar dator gör idag?

Detta vill jag verkligen hålla med om för jag o min lillebror testade att slå sönder ett sånt tangentbord som vi hade liggandes o ja det ända som hände va att kanske en knapp flög iväg o man fick förbenat ont i benet eftersom det va att man knaäade tangentbordet ....Märk väl gör man lika dant med sitt tangentbord idag så kan man verkligen inte hitta alla miljoner knappar som sprutar ut över hela golvet samt så har man troligast vis ett halvt tangenbord i vardera hand så ja det va bättre kvalitet förut ,men utgå ifrån att datorn kostade 10 gånger så mycket på den tiden. hehe

Ahh, "linka" (hette det väl?) Duke Nukem, Blood och Shadow Warrior genom nollmodemkabel, det var grejer det.

Personligen tror jag att man har blivit alltför insatt i hela datorvärlden för att till fullo uppskatta det på samma beundransvärt oskyldiga sätt som man gjorde för 10-15 år sedan. För mig känns det som att spelen var bättre förr, men kanske var det för att jag hade betydligt lägre förväntningar? Sen är man ju aningen mer lättroad som ung, det har nog sitt finger med i spelet. Och ju fler spel man testar desto mer "har jag inte gjort detta förr"-känsla får man, och det i sig är ju trist. Så jag tror på att följden av upplevelser satt sina spår, snarare än att pixelspelen förr var så mycket roligare.

Min 286a med 7 mhz och var likastor som jag som jag nötte spelet stugan på var en kärlek <3 och ett windows 2.nått som bara fanns en tidig version av paint och nån text editor på hehe

Det var det som gällde! iddqd idkfa räcker fint, det tredje vet jag inte vad det gör!

bra artikel

Jag summerar början på datoranvändandet med följande: Turbo 250

Underbar artikel, vilka flashbacks man fick =]

Elasto Mania (Elma) är ett jätteroligt spel! Jag spelar det flera gånger i veckan... Föregångaren hette Action Supercross (Across). Numera finns det ett onlinespel som heter Adrenaline Challenge som är ganska likt Elma. Det finns på min hemsida under Roliga saker -> Online-spel. Fast det har lite hårdare fjädring än Elma! HAHA!

Hehe, vet faktiskt inte om jag provat men behövs det? Nja, det håller ändå..

Kände bara att jag måste tillägga Heroes serien som ett av de roligaste spelen jag spelat.
Tror det var första gången jag kunde sitta uppe 24h i sträck med polarna o köra på en o samma datorn mot varandra.. Spec heroes 3.. Måste köra inte det igen tror ja.

Var väl lite för liten då hem-pc började komma utan kommer mer ihåg då man började använda datorerna för spelande.

Har precis som dom flesta andra och suttit och klämt ut minne ur config.sys osv..det var i sig nästan lika utmanande som spelet man startade te x Decent. Men om det var roligare för..nja det var roligt för det var nyt och man var liten, ta en liten kille idag på 6 år han vet inte om nått annat och tycker säkert datorer är minst lika spännande som när jag satt med c64 och kassetband nånstans runt -86. Det blir tråkigare med åren..skillnaden nu och då är att då startade man upp sin dator spelade och stängde av den..nu kretsar dom flestas liv runt det sk internet som min farsa för övrigt kallde "en fluga" i miten av 90-talet, jädra stor fluga blev det med
jag skulle vilja påstå att internet med allt det för med sig (mobbning på lunarstorm, porr etc etc ) är direkt skadiligt för barn..mot vad vi spelade på 80-talet stora röda pixlar som skulle föreställa blod i wolf3d det va inte bra för barnen sas det då..men fan vad skoj man hade med polarna vid datorn som liten

Gamla spel kan vara jätteroliga fast de har dålig grafik, som flera andra har sagt. Två gamla spel jag gillar är Elasto Mania (som sagt) och Jazz Jackrabbit 2!