Citat:
Ursprungligen inskrivet av Damodred
Som du förstår delar jag inte din åsikt i ämnet. I dag är faktiskt då jag äntligen bytte ut mina Socket 939- system. Två av tre, det tredje blir i januari. De har varit med från första Socket 939- processorn till den sista - det enda som har hängt kvar är mina moderkort från DFI. Visst gjorde prestandaökningen en större märkbar skillnad för fyra år sedan men jag vill ändå hävda att i7 kommer överleva C2D med några år och jag utgår från att dagens moderkort kommer klara av morgondagens processorbehov. Vi kan ta ett exempel som att haka på DDR3- trenden, allt från 1gb upp till 12gb finns eller kommer finnas. Visserligen är det mycket minne men dagens behov styr ju inte morgondagens. För egen del har behovet av att gå från DDR till DDRII och Socket 939 till C2D inte varit värd kostnaden att byta ut allt eftersom jag ansett att det varit för lite prestanda för kronan (bör noteras att systemen hade en överklockning på 50% respektive 60% och borde därför matcha de äldre C2D- processorerna). Det är först nu när grafikkorten kan nyttja mer än bandbredden i PCI-E 1.1 som jag känt att det har varit läge att byta och då känns det fel att lägga pengar på en plattform som inom en viss framtid inte längre kommer utvecklas. Bättre då att försöka vara med från början.
Likaså, är man tidig nu så är det kanske en rimlig tanke att inför nästkommande vår byta processor igen. Du vet säkerligen mer än jag om vad Intel har för planer för framtiden men att vid ett möjligt behov byta ut en 25% överklockad processor av dagens värstingmodell till något ännu snabbare vid nästnästa vår är något jag kan finna berättigat - vare sig socket eller byte av minnestyp lär ha skett vid det laget, om ens annonserats ut.
Visst finns det prestanda att hämta, men till vilket pris? Vad gör du med processorn du byter ut?
Sälja den går ju knappt, har man datorer nog att kunna flytta processorerna till nästa burk, och den burken till datorn därpå osv. så visst, men det hör nog till undandagen även om man har många datorer.
Visst kommer i7 överleva C2D, men vad spelar det för roll att man sitter på en död plattform? Visst, går nåt sönder är det jobbigt - men hur ofta händer det? (och då kan man ofta köpa något begagnat för en lunchkupong om man kollar runt lite)
Om du är en early adopter och köper en sprillans processor och moderkort med ny sockel. Känns det vettigt att året eller två år därpå byta ut processorn och köra vidare på samma gamla prylar? Moderkorten har mognat rejält så även om du köpt ett fint överklockningsmoderkort så *måste* man ju byta ut det för att kunna överklocka något med nya processorn, och gamla processorn som fortfarande är väldigt bra har du ingen burk att sätta den i heller eftersom du hakade på nya trenden, så den är bara att kasta?
Den tiden då det var dyrt med datorer känndes det bättre att uppgradera, men får man 8 GB ram för dryga tusenlappen och moderkort plus nätagg för under 2000 kr så känns det lite inte värt det att bara köpa ny processor för att spara pengar (särskilt inte om man samlar på sig lite datorer som man kan plocka delar ifrån).
Om du byter ut alla datorer ungefär samtidigt så är det ju en sak och då är det ju lite skillnad, men jag tror nog att de flesta (av de som uppgraderar och bygger datorer själva) har en form av hierarki. Speldatorn/workstationen är värst, när den byts ut så hamnar den hos föräldrarna eller som HTPC eller någon form av server. Och när den i sig byts ut mot en ny speldator så kommer den ännu ett steg ner i hierarkin osv.
Min första egna dator, en PIII 500 MHz står här bredvid mig och agerar router. Min nuvarande dator (Q6600) är min workstation och min förra (Opteron 170) är server. Hade jag uppgraderat opteronen så gott det går hade jag ändå inte fått något i närheten av Q6600 och jag hade fått förlita mig på PIIIan som server. Q6600an kostade med moderkort och 8 GB ram runt 5000 kr. Dvs. jag förlorade 3000 kr mot att uppgradera min dåvarande dator men tjänade ruskigt med prestanda och en väldigt kompetent server (hade jag uppgraderat opterondatorn hade jag dessutom fått 'slänga' processorn och ev. ramet som satt i den). Det här var för snart ett år sedan. Mitt moderkortet jag har nu klarar inte ens av mer ram så det är inte snack om att köpa mer utdött DDR2 (om det nu hade varigt utdött), processorn ser jag ingen anledning i att byta - och det var den första quaden. Moderkortet kommer ändå inte klara av att uppgradera till en processor som hade gjort det värt besväret. Och då var det ändå ett så framtidssäkert köp man kunde göra på den tiden. Och även om det kanske dröjjer 1-2 år innan denna byts ut ser jag fram emot att få ha den som en server eller liknande. Ramet och quaden gör den till en trevlig virtualiseringsmaskin
Tidsspannet i detta fall gynnar kanske inte ett uppgraderingscenario, så lite missvisande är det kanske - men stämmer ändå in rätt väl tycker jag (visst finns det undantag).
Så fasligt mycket bättre än opteron 170 tycker jag inte man kunde få på socket 939 heller, och det var i princip den första dualcore processorn man kunde få tag på. Där var jag early adopter (och det var dyrt), men det var av en och endast en anledning. Dualcore. Jag hade tidigare varigt sugen på ett SMP-system men med dualcore gjorde det betydligt billigare och lättare (att hitta något vettigt (och inte svindyrt) moderkort som fungerade bra som ett vanligt moderkort var inte helt lätt - lägg även till två processorer med prissättning för företag och dyrt ram-minne så ...).
Vid den tiden kändes det surt att köpa DDR minnen, 3 GB sitter i burken och det var mycket och kostade mycket på den tiden (köpte inte allt på en gång dock). Vid den tidpunkten kändes det rätt dumt att uppgradera från 1 till 3 GB ram, eftersom DDR2 var på "ingång" och det kändes väldigt slösaktigt och dumt att inte kunna ta till vara på denna mängd ram-minne vid nästa köp (eftersom datorns nästa användningsområde antagligen inte skulle utnyttja så mycket ram) - men men, tiden gick och nästa dator fick 8 GB ram för kanske 1500 kr. Inte direkt värt att flytta ramet även om det vore möjligt med andra ord...
Varför köpa DDR3 och lite ram-minne för att kunna uppgradera senare när man lika gärna kan köpa DDR2 och tillräckligt med ram-minne för att aldrig behöva uppgradera, för samma pengar?
Det här är förstås mitt sätt att se på det, och visst ser jag många fall där det inte är applicerbart eller önskvärt - men rent generellt så tycker jag att det stämmer.
Ett exempel där det kanske inte är önskvärt är väl jusst sådana här monsterbyggen, men jag har svårt att förstå det här med att bygga en monsterdator som är kanon 1 år, rätt bra i 2-3 år och sen torterar sig själv med att använda den 2-3 år till för att sen köpa nästa monsterdator - och att uppgradera bara vissa delar i en monsterdator? Njae... Ska man köpa monsterdatorer ska man vara konsekvent och köpa/uppgradera det bästa hela tiden och inte bara någon gång ibland - inte när det gäller datorer i alla fall, för det bästa är ju inte prisvärt för fem öre.