När jag läste din kommentar fick jag en känsla av akut sorgsenhet. Dels för den generellt likgiltiga attityden till ämnet immateriell äganderätt, men kanske främst för din inställning till böcker. Som om de vore ingenting annat än tingeltangel som distraherar från bostadens kliniska sterilitet. Att fösa över läsandet till en platta, ens en ämnad för längre läsning, är en bisarr bieffekt av tidens prylfixering. Som förutom att alienera läsaren från texten genom att hindra honom interagera med den också låser sig till en flyktig bit infrastruktur - som du heller inte äger, utan har tillgång till liksom på nåder av IT-oligarkerna. Tryckta böcker har du i tryggt förvar, faktiskt ägandes.
Visst, Sverige som en läsande nation är i de yngre generationerna - min inräknad - genant eftersatt. Men att komma hem till någon som inte har en bok i bokhyllan känns främmande och liksom själlöst. Det är som om man anammar ökände funkis-arkitekten Le Corbusiers attityd till bostaden: "a house is a machine for living in" - stumt, opersonligt, såsom vore man beredd att på signal fly sin bostad och därför väljer att inte göra sig hemmastadd.
