Corsair HS1, Sennheiser PC 360 och Steelseries 7H

Vid första anblicken ser Steelseries 7H kompakta och robusta ut. Det ser ut att ligga en målmedvetenhet kring många av utformningsbesluten, och man får definitivt en känsla av de är ett verktyg snarare än prylfantastens senaste skrytköp.

Lurarnas utformning och konstruktion är också väldigt praktisk. Den böjliga tråd-liknande mikrofonen är utdragbar, och går att dölja helt i hörluren för att inte vara i vägen. Sladden är löstagbar, och lurarna går att plocka isär i tre delar (huvudbåge och två lösa lurar) vilket borde göra service och garantiärenden till en barnlek.

Sladden är bara meterlång i standardutförande, men två meter förlängning medföljer. Volym- och mikrofonkontroller är ingjutna i ett litet plastreglage som befinner sig i midjehöjd på en sittande spelare. Inga överraskningar, med andra ord.

Här börjar dock emaljen flaga lite. Steelseries 7H är fyllt av små skavanker som gör att hela produkten känns något ofärdig, som om det åkt direkt från ritbordet till fabrik utan att någon fått en chans att bekräfta sina gissningar. Lurarna sitter inte särskilt bekvämt, kontrollboxen är svår att justera med ena handen (framförallt utan att titta) och den vävda sladden för ett rackarns oväsen när man rör på huvudet.