En sommar med Corsair Lapdog i knät

Corsairs Lapdog damp ner på SweClockers kontor i början av sommaren, vilket också var mitt under brinnande högsäsong för grafikkortslanseringar – något som dessvärre lämnade väldigt lite tid till övers att sätta produkten på prov. Istället för att göra något ihopstressat valde undertecknad att plocka med sig paketet hem över semestern för hårdtestning från soffposition ihop med sin nyligen färdigställda vardagsrumsdator.

corsair_lapdog-24.jpg

Då spelandet i vanliga fall utförs med en Xbox Elite-handkontroll las fokus på titlar som inte fungerar optimalt med speldonet – vilket i princip innebar nästan uteslutande förstapersonspangare. Jungfrufärden skedde ihop med Id Softwares fem år gamla titel RAGE (sommaren är väl till för att ta igen backloggen?), och resan gick sedan vidare till det betydligt färskare (och snabbare) Doom, som även varvades friskt med svenska DICE Battlefront.

corsair_lapdog-28.jpg

Det första intrycket av Lapdog i knät beskrivs bäst som klumpigt men bra. Det är handlar om en riktigt rejäl pjäs, som kräver att användaren sitter ganska bredbent för att balansen ska bli rätt, och dessutom matcha upp med förhöjningen i mitten av skumkudden som vilar mot benen. När väl rätt position har infunnit sig kommer man dock snabbt in i det gamla goda tangentbord och mus-spelandet, vilket är en otrolig befrielse gällandes både känsla och reaktionsförmåga i jämförelse med handkontroll – åtminstone när det kommer till fps-genren.

corsair_lapdog-25.jpg

Tyvärr är inte det positiva första intrycket representativt för helhetsupplevelsen, och redan efter 30 minuter observeras en del oergonomiska element. Bland dessa syns musmattan, som visserligen är väl tilltagen och stor nog att vila handleden på. Problemet ligger istället i den oförståeligt höga aluminiumlisten i underkant, som skär in i handleden på ett ytterst obekvämt sätt.

corsair_lapdog-26.jpg

Därtill är det extremt svårt att hitta en bekväm position för den vänstra handen som manövrerar tangentbordet. Lapdog har inget naturligt stöd för handlederna, vilket leder till att dessa hänger ned över kanten. Genom att stödja upp armen på soffans armstöd finns det till en viss del möjlighet att stävja detta, men det kräver fortfarande att användaren sitter i en väldigt specifik ställning som kan bli ansträngande i längden.

Faktum är att en spelsession på ett par timmar är tillräckligt för att undertecknad ska känna sig alldeles öm i lederna och stel i kroppen av den suboptimala "arbetsställningen". När det oundvikligen börjar bli dags att vila lite uppstår en problematik som många kanske inte tänker på – vad i helskotta ska man göra av Lapdog när den inte används?

En pjäs på 735 x 261 x 94 millimeter är ingen lätt uppgift att gömma undan i vardagsrumsmiljö, och det hela blir inte lättare av den extremt styva kabeln på 5 meter som på något vis ska rullas ihop någorlunda kompakt. Undertecknad lyckades med nöd och näppe klämma in hela paketet på en hylla under soffbordet, vilket i slutändan gjorde det till ett uttröttande projekt att pilla fram det hela varje gång spelsuget föll på.