Testpilot: AOC Agon AG352UCG6 - välvd och ultrabred med G-Sync och 120 Hz

Specifikationer

Allting är sig likt, men inte mycket är detsamma

Foten är denna gång målad i svart, något som visuellt särskiljer den nya modellen. Även det inbyggda hörlursstället har fått sig en släng färg, och resultatet blir ett mer uniformt utseende sett framifrån.

Kontrastförhållandet är specificerat till 2 500:1, vilket är snäppet högre än den tidigare modellens 2 000:1. Dessutom är panelens krökning något påtagligare, denna gång med värdet 1800R (tidigare 2000R). Vad detta innebär i praktiken är att med panelens krökning som utgångspunkt för en cirkel blir radien 1 800 mm (1,8 meter).

Sist men inte minst finns möjligheten att överklocka panelen till 120 Hz, där fjolårets modell enbart fungerade i upp till 100 Hz. Detta är inget som garanteras att fungera med alla kablar och systemkonfigurationer, men med mitt testsystem och medföljande Displayport-kabel stötte jag inte på några tydliga signalartefakter eller skippade bildrutor under ett par veckors användning.

Konstruktion och användarvänlighet

I det stora hela hittar jag inte mycket att anmärka på gällande byggkvalitet. Passformen mellan panel och ram är god, utan synbara glipor eller ojämnheter. Ramen har ganska breda och utstickande kanter, vilket känns lite gammalmodigt men inget jag direkt stör mig på.

Skärmfoten är i metall och ger ett gott kvalitetsintryck, med en spännande design som dessutom står väldigt stadigt. Värt att påpeka är att handtaget längst upp bör användas med försiktighet då skärmen är framtung och lätt tippar över om man inte tar ett undergrepp.

Startmenyn

Kontrast, Ljusstyrka och Overdrive

Extrainställningar

Färginställningar

I likhet med många andra nyare skärmar används en ensam minijoystick både som strömknapp och för navigering av menyer, vilket det inte är något fel på i sak. Tyvärr har den här modellens styrspak något av en inlärningskurva för den som är van vid liknande system.

Ett mittentryck stänger alltid av och på skärmen, även om detta görs mitt i menyn. Istället används höger/vänster som enter/back och upp/ner som slider-kontroll när ett val gjorts, vilket inte känns särskilt intuitivt enligt mig.

Menysystemet är lättförståeligt i övrigt, och är sparsamt med onödiga funktioner och förklaringar.

Anslutningar och extrafunktioner

Anslutningsmässigt är skärmen identisk med föregående modell, vilket betyder anslutningar för HDMI och Displayport 1.2. Displayport krävs för full upplösning vid 120 Hz och Nvidia G-Sync, och HDMI fungerar enbart upp till 60 Hz. Strömförsörjning sker via en extern adapter som är ganska stor och kan vara svår att gömma undan med måtten 18 × 7,5 × 3,5 cm.

Funktionen G-Sync via Displayport tillsammans med ett nyare grafikkort från Nvidia låter skärmen hantera alla bildfrekvenser kortet kan tänkas leverera inom ett visst intervall, vilket i det här fallet är 30-120 bildrutor per sekund. Detta eliminerar behovet av V-Sync för att förhindra så kallad tearing. Mer information om G-Sync finns i SweClockers guide till bildskärmar.

Vid sidan av de vanliga bildingångarna skymtas en USB 3.0-hubb med två anslutningar, varav en med stöd för snabbladdning av exempelvis telefoner eller surfplattor. Här finns även en utgång för ljud via HDMI eller Displayport, samt en linjeingång för mikrofon som agerar pass-through till ljudkort med hjälp av en 3,5 mm-ljudkabel.

På grund av hur mitt skrivbord är placerat blir baksidan av skärmen svåråtkomlig, så de extra anslutningarna sitter lite otillgängligt. En placering nära någon av kortsidorna hade varit att föredra.

Likt föregångaren har skärmen inbyggda LED-remsor i bakkant och på undersidan, med tre statiska färgval i rött, grönt eller blått samt tre intensitetslägen. Som inbiten RGB-krigare är jag smått besviken att färgerna varken går att blanda i olika mönster eller synkronisera med andra tillbehör, men jag fann blått på medium styrka tilltalande och beslöt att behålla ljuset på.