Feministisk regering!? Vad tycker du?

Mjo, att män tar självmord och att kvinnor sjukskriver sig beror på annorlunda uppfostran förstår jag, men varför ÖKAR det, borde vi inte bli lyckligare av att bli mer jämställda? Min teori är att kraven på kvinnor har ökat, de ska orka med att ha en karriär samtidigt som de ska vara ensamstående mammor enligt feministerna, detta påhejas givetvis av makteliten eftersom det ger mer klirr i statskassan. Eftersom kvinnor fortfarande vill ha en partner som presterar mer än dem så ökar kraven på männen också, därav fler självmord.

Det tragiska här är att kvinnor som får lägre lön infantiliseras, de är offer för patriarkatet enligt feministerna, och har egentligen ingen egen vilja som räknas. Killarna som misslyckas i skolan räknas inte som offer "de får skylla sig själva", trots att de nästan är barn.

Correlation does not imply causation. Det är många som blint drar slutsatser efter att de sett statistisk. Likas "borde vi inte bli lyckligare av att bli mer jämställda", definiera lyckligare. Är definitionen av att ett samhälle är lyckligt beroende endast på antalet självmord? Vad säger vi om den generella lyckan bland folket som ökar samtidigt som antalet självmord ökar? 1989 tog 205 unga livet av sig, år 1990 tog 153 livet av sig, 2013 begick 176 unga självmord. Vad säger de siffrorna oss,?

Det kan förstås stämma i vissa fall. Själv tror jag inte det är rätt och riktigt att läsa in något så pass specifikt för att generalisera det allmänna psykiska välmåendet (eller illamåendet) i samhället.

Jämställdhet behöver ju per automatik heller inte innebära lycka, däremot borde det vara en självklarhet i mitt tycke och som jag nämnde innan anser inte jag att grunden för jämställdhet ligger i snygg statistik, då sådan i viss mån egentligen inte borde spela någon roll i ett faktiskt jämställt samhälle. Däremot kan det möjligen vara ett verktyg för att uppnå bättre förståelse och acceptans mellan de berörda grupperna.

Nja, lite åt det hållet jag pekade på i mitt förra inlägg. Pojkar uppfostras och förväntas dels att deras lekar är stökigare och dels att ta de ska ett större ansvar för sina handlingar - något som inte riktigt helt går ihop i mitt tycke... Flickor uppfostras och förväntas däremot leka lugnt och vara mycket försiktigare. Man ser ju en rätt tydlig skillnad på vad som förväntas av pojkar och flickor bara man tar en titt i en leksaksaffär och hur de delat upp sitt sortiment.
I klädväg får småflickorna ömtåliga strumpbyxor och söta men ömtåliga plagg medan pojkarna generellt har lite mer slitstarka plagg som kanske lämpar sig bättre för lite vildare lek på gräsmattan eller i sandlådan.
Konstigt att det ser ut som det gör idag? -Inte särskilt, i mitt tycke.

Varför är det rimligt att anta? Du kan inte bara slänga omkring "rimligt" hur som helst utan att underbygga det.

Jag har inte antagit något (endast påpekat att nurture har en del med skillnaderna vi ser att göra, inte hur mycket, eller att nature inte har någon påverkan), det är du som har intagit en position och är oförmögen att försvara den. Varför ska vi inte agera på skillnader som vi tycker mindre om?

Varför tycker du det är rimligt (något du misslyckats att tala om för oss)? Jag antar t.ex om det hjälper mig att postulera någonting nytt som är testbart. Om jag inte vet någonting så vet jag inte det, och låter det vara osagt tills vidare.

Men även om jag inte vet vad orsaken är, hindrar det inte mig från att forma världen till den värld jag vill leva i. Även om det visar sig att lönegapet på 1% inom statlig verksamhet är biologiskt (dvs mannen har en gen som gör att han ger högre lön till män och än till kvinnor) skulle jag vilja att samhället försöker förändra det det. Du verkar tycka att vi ska låta det vara.

Finns en skillnad på att anta något på ett empiriskt bevisat underlag eller i hopp om att postulera någonting nytt med att anta resultat i förväg. Att vi har en drös okända variablar och du väljer att anta att en av de är den tyngsta utan att ha forskat om det är olyckligt. Då är det klokare att studera de okända variablarna innan man antagit ett resultat.

Vidare, du använder ordet "rimligt" väldigt fritt, utan någon som helst anknytning till hur ordet används inom vetenskapen. För all del, håll dig till dina "teorier" baserade på "rimliga" antaganden, men förvänta dig inte att de är accepterade inom vetenskapen för där krävs mer rigorösa standarder för vad som kan antas vara rimligt.

Jag har förstått att du gör godtyckliga antaganden som du inte har belägg för (samma för de som antar per automatik att alla skillnader vi ser mellan män och kvinnor är social påverkan), vilket är tvärtemot hur det fungerar på universitet.

Correlation does not necessarily imply causation, du glömde ett ord, men det är som vanligt, när man påvisar fakta för feminister så bryr de sig inte om det, de "känner" att man har fel.
Häng inte upp dig på självmorden, det är den totala psykiska ohälsan jag menar, eller du påstår att man tar självmord fastän man är vid god psykisk hälsa?

Detta har jag sett tidigare, förmodligen lever jag i en lite annan verklighet verkar det som, kan vara för att jag bor på landet.
Har aldrig haft problem med att köpa slitstarka kläder till mina döttrar. Barnen får själv välja färg, annars används de helt enkelt inte.

Nej jag glömde inte ett ord
http://en.wikipedia.org/wiki/Correlation_does_not_imply_causa...
Det är endast en fras.

Vidare, det heter inte: "tar självmord", antingen kan du begå självmord eller ta livet av dig. Kan slänga en till fras till dig, "Man ska inte kasta glas i stenhus!".

Jag har inte påstått någonting, eller såg du något påstående i min replik? Om du vill argumentera för att jämställdhet leder till ökad psykisk ohälsa så får du lägga fram bevis för det.

Really?

Eftersom du gör påståendet att vi vet hur mycket vår omgivning påverkar när det gäller de olika könens livsval generellt ( i hög grad), kan du börja med att länka till materialet som understryker det påståendet.

Hela ditt antagande bygger nu på att nurture delen är känd. Lägg fram bevis för det, så accepterar jag att nature delen står för mörkertalet (då blir det ju inte längre okänt!). Du säger i princip nu att eftersom nurture delen är känd, då innebär det att det inte finns ett mörkertal, då det endast finns 2 variablar, nature och nurture, eller du kanske inkluderar gud/tur?

Ja och den risken återfinns i alla partier, vissa utmärker sig genom att den är större och andra utmärker sig genom att den är irrelevant då mittfåran i partiet är extrem i förhållande till övriga partier.

Feminismen är dock inte ett parti det är ej heller en ideologi som kontrolleras av ett parti utan något som genomsyrar stora mängder av det idestoff som finns i våra partier, dina rädsla för att manshatare ska ta över må vara befogad men då måste du självklart förklara hur detta ska ske ty som jag ser det så talar vi varken om en majoritet eller en slagkraftig minoritet, högljudd visst men inte slagkraftig.

På den första så är svaret utbrändhet och arbetsmarknadens beskaffenhet, det finns mycket material att läsa i den frågan och problematiken drabbar även män. Den har inget att göra med jämställdhet utan är en effekt av arbetsmarknadspolitiken och de avtal som träffas mellan arbetsmarknadensparter.

Det senare påståendet är förstås förbluffande vanvettigt om du ska dra likhetstecken mellan de båda, nej kvinnors lön oavsett om du rensar för systemets förutsättningar eller ej är en effekt av systemet.

Nej vi ska försöka förklara dem Tomten inte ge upp och ett steg i att förklara något är att använda de metoder och teorier som står till vårat förfogande, andra steg är att öka mängden verktyg.

Vilken definition av feminism använder du och vad innebär den rent konkret, t.ex någon lag du syftar på, något speciellt synsätt mellan man/kvinna etc.

Man kan göra en bypass på hela diskussionen kring biologiska skillnader mellan kvinnor och män, pappaledighetens vara eller icke vara, och istället fundera lite på vilken slags personer som dras till feminismen.

Jag har haft nöjet att ha en del med de här damerna att göra genom åren, och fått anledning att fundera lite på personlighetsdrag hos de jag mött. Generellt verkar de vara personer av en typ som:

*Letar efter förevändningar att anse att andra hela tiden utsätter dem för oförrätter, vare sig de är konstruerade eller verkliga. I alla möjliga sammanhang, och inte bara i relation till jämställdhetsfrågor.
*Har en tendens att uttrycka sig på ett extremt och drastiskt sätt i olika sammanhang (kastrera män som... avrätta män som.. etc osv). Alluderar ofta till våldsamheter och hat när de uttalar sig.
*Tenderar att ha en extremt svartvit världbild, där inte bara vissa män, utan kategoriskt ALLA män är representanter för förtryck och marginalisering av kvinnor.
*När de stöter på män som verkligen vill ha en uppriktig diskussion med dem, inhämta deras åsikter och gemensamt diskutera förbättringar och uppnå samförstånd kring likabehandlingsfrågor, SÅ ÄR DE YTTERLIGT SÄLLAN INTRESSERADE AV ATT DELTA. De här personerna dras till konflikt och motsättningar, inte till samförstånd och konstruktiv diskussion, skulle kunna bli slutsatsen.

Det här är karaktärsdrag man ofta ser hos individer med vissa typer av personlighetsstörningar. Till exempel borderline. Det gäller såklart inte alla, eller ens en majoritet, men den här sortens personligheter tycks vara kraftigt överrepresenterade bland de mer radikala feministena. Vilket är anledningen till att man så ofta kan se störda uttalanden som de som har publicerats tidigare i tråden i feministiska media.

Med det sagt: ingen som någon gång har öppnat en historiebok kan tvivla på att vi har levt, och fortfarande delvis lever i ett patriarkalt samhälle, som slentrianmässigt värderar kvinnors prestationer lägre. Jämställdhetsfrågor ÄR viktiga att diskutera, om vi vill ha ett samhälle där folk får betalt efter förtjänst, och inte efter kön.
Det finns många intelligenta, bildade och sansade feminister också: och det är främst de som finns representerade inom våra större partier. Att samma feministiska rörelse också drar till sig en del ganska udda individer kan tex orsakas av faktorer som de jag nämnde ovan: men det är synd att döma en rörelse som i huvudsak försöker sträva efter en positiv förändring i samhället efter de extrema stollarna ute på kanten. Försök lyssna lite på de sansade feministerna istället. För de finns.

Allt ovansagda är naturligtvis mina egna, helt ovetenskapliga iakttagelser.

Fast det är inte någonting unikt för de som kallar sig feminister, likaså med alla grupperingar du kan anses tillhöra i samhället. Det finns en extrem del och den delen kännetecknas oftast av ett par egenskaper.

[en aning off topic]

Swifty: Du har alldeles rätt. Man kan till exempel undra lite över unga, välutbildade britter med jobb och bra lön som åker ner till Syrien och slåss för ISIS?
Det skulle vara väldigt intressant att få ha en samtalssession med någon av de här killarna. Precis det satt jag själv och funderade över häromkvällen. Fast det lär knappast vara besök hos psykiater som står högst på dagordningen när myndigheterna får tag på dem.

[slut offtopic]

Poängen med mitt inlägg var mitt eget försök att förklara de många extrema uttalanden som kommer från en del som kallar sig feminister, och som många tidigare i tråden, inte helt obefogat, har reagerat på. Det framgick kanske inte helt i mitt första inlägg.

9/11 terroristerna var intelligenta utbildade män. Som med mycket annat är det en kombination av många delar som leder till extrema åsikter eller handlingar, och det finns en mängd olika person beskrivningar som passar in.

Det som är olyckligt är att många använder de extrema som en representation av vad feminism står för, där de väljer ut en fåntratt och sedan argumenterar mot den. Lika som vissa religiösa använder Stalin, Mao som argument när de argumenterar mot ateism och vad det leder till, eller när vissa pratar om SD och nämner deras svans som en representation av partiets officiella åsikter.
Den feminism vi har i riksdagen, och den som diskuteras och debatteras om, ryms inom ramarna av de lagar vi har. Det är ingen som sitter och diskuterar manskatt, dödstraff för män etc men för vissa personer är det enklare att bemöta de argument än de som verkligen förs. Eller att vi har personer som slänger runt lösa uttryck, ska inte män få vara män längre?

Män ses som kollektivt skyldiga, men inte kollektivt drabbade. Kvinnor ses som kollektivt drabbade, men inte kollektivt skyldiga. Jämställt? -Josefin Utas

Jag vet att ni ser feminismen som en ideologi och givetvis är inte feminister kollektivt ansvariga för andra feminister, lika lite som att jag är kollektivt ansvarig för män som våldtar.

Men varför ser man nästan aldrig "sansade" feminister tala emot tokstollarna(förutom möjligtvis i denna tråd och Josefin Utas)? Detta skrämmer "vanligt" folk rakt in i famnen på SD.

Angående om "män får vara män":

Dom är söta, men en sån vill man ju inte ligga med - Andrea Edwards om en feministisk mansgrupp.

http://blogg.tara.se/katerina-janouch/2013/06/10/soderhipster...

[QUOTE="Zubbe;15267564"]Män ses som kollektivt skyldiga, men inte kollektivt drabbade. Kvinnor ses som kollektivt drabbade, men inte kollektivt skyldiga. Jämställt? -Josefin Utas

Jag vet att ni ser feminismen som en ideologi och givetvis är inte feminister kollektivt ansvariga för andra feminister, lika lite som att jag är kollektivt ansvarig för män som våldtar.

Mestadel av de partier som sitter i regeringen är "sansade" feminister, folkpartiet benämner sig själva som ett feministiskt parti, socialdemokraterna på samma sätt etc. Mot vilka tokstollar ska de argumentera? Om Fi kommer in i riksdagen, kommer du nog att få se mycket debatt kring deras idéer, men tills dess, då de egentligen inte har någon riktig makt är de lika irrelevanta som Svenskarnas Parti och jag hoppas att vi inte lägger dyrbar tid på att argumentera med dessa.

Personer som förr i tiden inte skulle fått något rum att föra sin extrema talan har plötsligt intagit scen genom bloggar, twitter och dylika sociala medier där nu alla kan ta del av deras åsikter. Men frågan är, varför tycker du att politikerna ska ägna tid åt att tala med dessa personer när de inte ens är associerade med varandra? Är du också av tycke att varje muslim som du träffar, ska säga att han inte stödjer ISIS, eller att SD varje gång ska ta avstånd från SP?

Varför ska nu allt vinklas till att vara något könen emellan tro? Det där förekommer från båda könen mot båda könen, och enligt min erfarenhet (som man då) så är de värsta förövarna faktiskt unag tjejer. De skiiter fullständigt i om de tar upp hela gången/trotoaren, eller om du tvingas ner på gatan för att komma förbi. Struntar man i att avvika, som jag testade när jag och tjejen mötte 3-4 unga töser som gick i bredd, då går de rakt fram ändå... Någon gång har det slutat med att våra axlar slår ihop. Även om detta är min erfarenhet så tolkar jag det som en åldersfråga mer än en genusfråga...

Du är medveten om att det Annika Månsson tar upp i de sidor du hänvisar till är att det finns en variation i pojkars beteende, inte fenomenet i sig.

Vad det gäller resten av det du skriver så är svaret nog från Swiftys sida nej och hade du fortsatt läsa den avhandling du själv länkat tillfram till sid 171 där författaren teoretiserar kring fenomenet så hade du sett att det enligt henne då handlar om befästande av existerande könsroller och inte att barnen skapar ett "feministiskt" förtryck.

SD matematik är spännande
Regel nr 1: Det läggs omätligt stora summor på det jag inte gillar som vi/jag kan lägga på något bättre.

Avhandlingen i fråga som vare sig du, bloggens ansvarige eller dennes läsare har läst, är ett standardverk. Eftersom du inte kan se bortom genusperspektivet så förenklar jag: "Socialt beteende i offentlig miljö". Det är nämligen det den handlar om.

Den typen av forskning, oavsett vinkling eller fakultet är vad som ligger till grund för att forma de miljöer vi rör oss i.

Min poäng var att personer som säger sig vara feministiska ska inte per automatik behöva ta avstånd extremistiska feminister, likaså ska muslimer inte behöva ta avstånd från ISIS. Du verkar klaga på att sociala medier/politiker inte tar avstånd från extremfeminister, exakt hur skulle det sett ut i ditt tycke, att vi ska ha ledande politiker, debattsidor och dylikt där vi argumenterar mot manskatt, när det inte ens kommit upp på agendan i riksdagen. Det är endast när någon man aktivt associeras med något som man ska framträda och ge ens syn.
Ifall extremistiska individer eller ideologier hade varit associerade med t.ex S så skulle de behöva officiellt ta avstånd från deras åsikter, men nu gör de inte det, därmed ditt tyckande om att det finns en avsaknad av kritik mot extrem feminism är obefintlig.

Vidare, varför tillämpar du inte samma verktyg på genusforskning, dvs på individnivå, istället för det kollektiva? Nu är jag inte insatt i den doktorsavhandling du nämnde, eller ens genusvetenskaps området för att kunna ge en bildad uppfattning av fältet, men som med så många andra områden kan jag tänka mig att det finns bra och dåliga avhandlingar. Speciellt när det rör sig om vetenskaper som genusvetenskap, psykologi, filosofi etc.

[QUOTE="Zubbe;15271981"]

Det finns debatt artiklar o liknande mot t.ex könskvotering, bla på aftonbladet. Inte för att Sverige är världsklass när det gäller journalister, men ibland är man selektiv med att ta in information, vilket kan leda till en förstärkt tro.

För de flesta, skulle jag tro, handlar inte feminism om att se sig själv som förövare och andra som offer om man är en vit medelålders man. Tvärtemot vad jag har märkt, är feminister inte passiva offer.

Icke relevant, vissa arabiska länder har fler kvinnor på högt uppsatta positioner än vissa västländer, men det betyder inte att dessa kvinnor främjar jämställdhet (vilket de oftast inte gör, utan de instämmer på hur kvinnor ska ses i samhället som de gör idag).

Feminism är jämställdhet. T.ex pappamånader, dessa påverkar inte bara kvinnor positivt, utan män också då ansvaret för olika familje sysslor delas mer och pressen på män minskar.

Kan mycket väl stämma och vara en del av anledningen.

Återigen har du missförstått kvinnor som ser sig som feminister. Det handlar inte om offerroll (iallafall på den definition och syn jag stämmer in på), det handlar helt enkelt om att upplysa, prata/debattera om könsnormer, och ibland lagstifta för att nå det samhälle vi vill leva i. Det är den feminism jag står för. Du kan vara stark och feminist, du kan vara svag och vara en feminist, du får börja skilja på definitioner och inte börja polarisera allting, lär dina döttrar om den gråaktiga skalan istället för att måla upp allting som svart och vitt.

Att du inte begriper feminismen stör mig inte, Men att du inte begriper varför teorier används i humaniora är synnerligen problematiskt.

Att alltid hantera alla orättvisor på kollektiv nivå är inget som som feminismen sysslar med. Den syftar till en specifik sorts orättvisa som per definition i enighet med det teoretiska underlaget ska behandlas som systematisk.
(Kan du hitta ett koncept som alltid hanterar alla orättvisor kollektiv så blir jag mäkta förvånad.

Enligt dig själv och det här är riktigt roligt: så är fenomenet du talar om systematiskt. Anser du att det fenomen du ondgör dig över i varje instans är unikt eller misstänker du att det kan finnas kopplingar däremellan?

Skönt när man får exempel serverade:

I och med att din matematik är densamma som SD matematiken är den då att behandla som unik eller symptom på något som du har gemensamt med SD anhängarna?