Latens och eftersläp
Fördröjningen hos båda skärmarna är kring 4 millisekunder. Sedan tar det ytterligare 4–6 ms för kristallerna att släppa igenom ljus fullt ut. Allt som allt är det en total fördröjning under 10 millisekunder vilket är bra rimligt totalvärde och det vi ska räkna med från en renodlad spelskärm. Då är den rena latensen, input lag, om 4 ms jämförbar med bildruta som vid 144 Hz är 6,94 ms. Detta över Displayport.
165 Hz jämfört med eftersläpsreduceringen ULMB i 120 Hz hos QG-modellen.
QX-modellen har en extra inställning som heter Low Input Lag och den gör precis vad den heter. Avstängd har vi över Displayport en ren latens på över 10 ms när funktionen står på Off och det finns, så långt vi kan se, ingen anledning till att låta den stå på något annat än ON.
Över HDMI kan vi också mäta latensen med Leo Bodnar Input Lag Tester och då är latensen något högre hos QG-modellen, 14 ms. Där ger QX-modellen ungefär samma latens, 12 ms men skulle vi mot förmodan köra med Low Input Lag på Off är det betydligt sämre med en latens om 27 ms.
Grönskimrande eftersläp
När vi köra skärmarna sida vid sida är en sak uppenbar. Inte drastisk utan just uppenbar. QX-modellen ger mer eftersläp jämfört med G-Syncande QG-modellen. Detta ha vi noterat tidigare att just vad som är närmast identiska skärmar med i grund samma sorts LCD-panel har G-Sync-modellerna mindre eftersläp. Detta kan (och påpekas förstås av Nvidia) av att den G-Sync-modul som driver panelen skräddarsyr regleringen av kristallerna.
Fast den här gången är svaret lite enklare än så. AOC:s Overdrive-inställning står i båda fallen på läget som heter Medium och då ger QG-modellen mindre eftersläp. Sänker vi reglaget hela vägen till Off blir det mer och mer eftersläp som hos båda skärmarna är av en allt tydligare grönare karaktär som syns även i Windows och när man rullar genom text och liknande.
Fast Medium på QG-modellen är inte samma som hos QX-modellen. För kliver vi till läget Strong kommer QG-modellen få besvärliga overdrive-skuggor. Istället för grönskimrande eftersläp är det ljusa och mörka kanter runt rörelser.
Däremot blir QX-modellen helt något skarpare i rörelser med mindre eftersläp när vi ställer oss i Strong-läget. Man kan ana en svagt ljus konturskugga i rörelse men också lite mindre eftersläp. Strong-läget är här bättre.
Overdrive: Strong och Medium hos QX- respektive QG-modellen vid 144 Hz.
Det grönskimrande eftersläpet hänger kvar och syns främst i Windows med svart text på vit bakgrund. Inte nödvändigtvis när vi spelar spel och färgschemat är lite mer blandat. Ur spelsynpunkt är det sällan vi har problem, förutom när vi kör Freesync på låg frekvens som beskrivet i tidigare avsnitt.
ULMB ger skarpaste rörelserna
QG-modellen har tack vare sin G-Sync-modul också eftersläpsreduceringen ULMB, Ultra Low Motion Blur. Lysdioderna släcker ned i synk med uppdateringen av skärmen vilket minskar intrycken av eftersläp. Detta ger närmast knivskarpa rörelser till priset av flimmer och halverad ljusstyrka. Nu finns det så det räcker från början.
ULMB fungerar i 85, 100 och 120 Hz. Ju högre frekvens, desto mindre flimmer och mindre ljusstyrka. Som vanligt fungerar inte adaptiv synkronisering samtidigt. Du måste stänga av G-Sync för att aktivera ULMB.
QX-varianten har ingen eftersläpsreducering alls. Lägg till att QG-modellen också är något skarpare i 165 Hz och slutsatsen lutar tydligt åt QG-modellens favör. Är minimalt eftersläp din högsta prioritet är det QG-modellen som gäller.
