IPRED, som är tillämplig i det här fallet, rör civilmål, och för detta ändamål lagrar inte Bahnhof uppgifterna, då inget tvång finns.
För brottmål gäller Lagen om elektronisk kommunikation, och då är det polisen som begär ut uppgifter. Misstänker att det handlar om att databasen är låst om man inte har giltigt diarienummer för ärendet i fråga osv osv. Poängen är att de försöker hänta ut uppgifterna med stöd av IPRED, men Bahnhof lagrar bara uppgifterna på ett sätt så att de blir tillgängliga om endast polisen gör en begäran, i ett separat system.
I förlängningen kan detta säkert leda till att IPRED justeras så att lagen, liksom LEK, innebär lagringstvång, men i nuläget gör den inte det. LEK och IPRED har inte ett skit att göra med varandra.
Jag vet inte om du blev klokare nu men hoppas jag kunde hjälpa till lite i alla fall
Fast varför skulle platsen man lagrar uppgifterna skydda mot IPRED? Om uppgifterna finns och leverantören åläggs att ge ut dom så har jag svårt att se att man skulle kunna särskilja på IPRED och LEK? Även om databasen är låst så går det uppenbarligen att låsa upp den då man kan lämna ut uppgifterna om polisen kommer och frågar och bahnhof anser att det är ett tillräcklig allvarligt brott. Jag har helt enkelt svårt att se en tekniskt lösning där man endast kan hämta ut uppgifterna om polisen frågar...och att en domstol skulle acceptera detta. Finns dom och är tillgängliga så bör det i mitt tycke gå att lämna ut dom oavsett om man stödjer sig mot LEK eller mot IPRED.