Huset brann ner, vad nu?

https://www.byggahus.se/forum/threads/viksbergs-gard-dont-wor...

Där finns mycket info, lång tråd men mycket matnyttigt. En hel del tips om hur man kan förhandla med sitt försäkringsbolag.

Om du ha en sakförsäkring på en rolex eller tolv rolex i ditt fall. Dessa intyg och certifikat brinner ner i samband med branden. Du har inget annat som intygar dina klockor. Du menar mao att du inte kommer få tillbaka ett öre för de? Det låter verkligen rimligt.

Det finns ju en anledning på varför det finns olika belopp som lösöre och sakförsäkringar. Menar du då att dessa är helt onödiga? Varför ska jag ha ett lösöre på 500 000 om det inte spelar någon roll? Makes absolutley no sense at all.

Hade jag haft 12 rolex klockor hade jag förvisso samlat de dokumenten i ett bankfack eller något annat som möjligtvis skulle kunna skyddas ifall något skulle hända.

Otrolig tråkigt att läsa. Men ni har liven i behåll, och mycket som har personligt värfe kanske är borta.
Jag själv har 2 tb utrymme på Google Drive. Så om min bostad brinner ner finns det mycket sparat hos Google.

Lite OT, men vad gäller för bankfack idag? Hos de som jag kikar hos får man ju inte ha något av värde i dem längre.

OnT, känner för OP, har inget att bidra där, förutom att jag hoppas att allt ordnar sig till slut.

Alla borde ta en dag och fota allt du äger, kör upp på någon molntjänst. Detta hjälpte oss enormt efter brand, hade tidigare tagit bilder eftersom någon rekommenderat det vid en middag vi hade. Kvitton kan ju försvinna eller tappa färgtrycket, upptäckte man. Ha en offsite backup på viktig data, som man ska ha, men många kör bara en kopiering till en hårddisk bredvid. Saker ersätter man, men trettio års familjebilder/videor mm? Ett litet brandklassat förvaringsskåp är bra för mormors vigsel ring etc om du har plats, kostar inte mycket, sätter även käppar i hjulet för många inbrottstjyvar!

Håller med. Sjukaste kommentaren på länge. Vissa lever väl ensamma utan några saker som har någon faktisk betydelse och bryr sig inte om de blir av med allt.

Jag sörjer med dig med tanke på vilken heldag det kommer bli bland IKEA:s hyllor. När jag åker dit så gör jag det för att jag måste och då gärna korta stunder, rekordet är runt 5 minuter. Rädd för att din shoppingtur kommer bli längre.
Lycka till och hoppas allt löser sig. Jag är inte avis på något.

En lumparkompis förlorade bägge föräldrarna i en trafikolycka när han var 15. Han sa att det var det bästa som hänt honom. Hän kändes också som en ovanligt självständig kille. Tuffa omständigheter hade tvingat honom bli en bättre människa än han kanske annars hade varit.

Så när TS frågar om råd så är mitt råd att se möjligheterna i situationen, att försöka vända det till något positivt. På kort sikt kan det kännas brutalt men på lång sikt kanske det är det bästa rådet.

Att göra sig mindre beroende av pryla, att avsiktligt släppa emotionella kopplingar till det materiella, ger för mig både frihet och trygghet. På den tid man har i livet så hinner man, och kan, testa olika alternativ och projekt. Att medvetet gå ner i standard gör att man till exempel kan jobba mindre eller med sådant som känns roligare och meningsfullt, att helt enkelt leva ett på andra sätt rikare liv. En granne hade jobbat på ålderdomshem och sett att det finns ingen, INGEN gamling som tycker att dom lagt för lite tid på jobbet. Via en hobby har jag umgåtts med extremt rika personer och sett att rikedomen har sitt pris, ett pris som jag inte är beredd att betala.

Men visst, vi är alla olika med olika levnadserfarenheter bakom oss. Det är fritt fram att tycka något helt annat.

Det enda jag motsätter mig är om Du försöker "pracka på" dina åsikter på TS och andra. Annars är jag 100% öppen med olika livsåskådningar så att säga. Personligen tycker jag att det går att särskilja på olika materiella ägodelar.

Fysiska foton och möjligen andra minnen av nära och kära är helt förståeligt att ha emotionella kopplingar till, medan saker som sin "älsklingsdator", "älsklingsfordon", med mera, kanske kan bli en överdrift i vissa fall.

Troligen är din lumparkompis ett extremexempel och möjligen är det en minoritet som skulle växa som människa efter en sådan händelse medan många (jag spekulerar) skulle få ärr för livet.

Hursomhelst hoppas jag att det går framåt för TS och att personligt viktiga minnen går att återfinna i det "Digitala Molnet".