Vi gör en jämförelse med filmvärlden:
På 80-talet trodde dom konservativa moralkärringarna att alla problemen berodde på videovåld. Man visade dokumentärer som fick föräldrarna att tro att det enda kidsen gjorde var att titta på egenimporterade våldsfilmer, bli avtrubbade och sedan "göra karatesparkar" och slå med "karatepinnar" på varandra. Nuförtiden flinar tom. dom värsta Hem & Skola-anhängarna lite skamset när den gamla debatten dras upp, och inser att det kanske var både naivt och överilat att vilja totalförbjuda och lagstifta bort allting som inte var mainstream Hollywood.
På 00-talet har vi exakt samma fenomen men nu gäller det datorspel. Vad är grejen liksom? Lär sig aldrig folk? Är det så jobbigt att erkänna att man kanske har betydligt allvarligare problem i samhället som skapar rädsla, kriminalitet och våld? Tror dom att fattigdom, stress, knark, social utslagning osv. försvinner om man förbjuder hårdrock, videovåld och GTA VC?
GTA får förresten alltid sån orättvis vinkling. Hela idén med icke-linjära spel är ju ffs att man presenteras för en game world som man själv bestämmer vad man vill göra med. En annan dokumentär jag såg menade att "spelaren plockar upp prostituerade och har sex med dem. Sedan kan man slå ihjäl dom och stjäla deras pengar". Det är ju ungefär som att beskriva MS Flight Simulator som "spelaren kan välja att krasha sin jumbojet rakt ner på en hårt trafikerad motorväg med hundratals döda som följd".
Och att dra upp ett sadistiskt skitspel som Postal 2 är ju bara löjligt. Ingen spelar det, eftersom det är en halvtaskig FPS med massa förnedrande våld som kanske är lite chockerande skoj i 5 minuter. Det är ungefär som att visa några vidriga klipp från nån obskyr japansk exploatation-film och få det att låta som om det är sånt kidsen kollar på i DVD-spelaren.
Suck...jag visste ju att jag skulle bli arg. Varför kollade jag ens på "dokumentären"
