Användning och kvalitetsintryck
Med Vaio Tap 11 har Sony tryckt in en Intel Core-processor i en formfaktor som skulle kunna förväxlas med en ARM-baserad surfplatta. Förutom ett imponerande profilmått stannar vågen på 756 gram, vilket är praktiskt taget jämförbart med Samsungs nyligen tillkännagivna Galaxy Tab Pro 12.2 och Note Pro 12.2.
Med vikten fördelad över en ganska stor yta känns den definitivt inte lika tung som exempelvis Microsoft Surface Pro 2, som förutom en mindre skärm även väger drygt 150 gram mer. Vaio Tap 11 går därför använda som just surfplatta under mer utdragna sessioner än andra Core-baserade modeller, men vid längre tids användning behövs fortfarande någon form av armstöd.
Skärmen är på det stora hela en positiv och följsam upplevelse med undantag för när den relativt svaga processorn belastas hårt, vilket inte är särskilt svårt att åstadkomma ens vid lättare användning. Någonting vi lagt märke till är att en tryckinmatning kan registreras när vi håller hårt i skärmramen, men det är värt att tillägga att det endast hänt ett fåtal gånger.
Sony Vaio Tap 11 kommer utrustad med en digitizer, men det handlar inte om vida omtyckta Wacom. Istället används en aktiv digitizer från N-trig där sensorn är placerad i pennspetsen, vilket enligt Sony ska ge bästa möjliga tryckkänslighet. Pennan kräver därför ett batteri (AAA) och väger till följd av det mer än en passiv, men vid användning känns den inte mycket tyngre än en vanlig bläckpenna. Drifttiden är uppskattad till 18 månader vid 4 timmars daglig användning.
Surfplattan fångar upp all handskrift med bravur och det är lätt att göra tunna såväl som tjocka linjer genom att justera trycket på pennan. En annan positiv egenskap är att det går att vila handen på skärmen utan att det registreras när pennan används. Pennan har även två lättåtkomliga knappar, som används för exempelvis markering eller utsuddning.
Pennan kan även fästas på surfplattans vänstra sida med hjälp av en medföljande plastdetalj, som knäpps på plats och därefter "sitter som berget". Nämnvärt är att fästet blockerar luckan som för anslutningarna Micro HDMI och USB 3.0, vilket betyder att den förr eller senaste måste plockas bort. Det är ingen konst att ta bort det, men att konstant sätta dit och ta bort fästet gör det endast till en tidsfråga innan det försvinner.
Pennhållaren är ingen optimal lösning och känns som en efterkonstruktion sent i utvecklingen. Bättre hade varit en permanent lösning, exempelvis magnetfäste eller att pennan gick att trycka fast någonstans på chassit.
En omtalad finess är ryggstödet, som till skillnad från Microsoft Surface är helt anpassningsbart efter eget tycke. Stödet är även väldigt styvt, vilket enbart är positivt då surfplattan garanterat behåller sin lutning även vid längre tids användning. Fördelen med Surface är dock ryggstödets storlek, vilket gör att det inte är några problem att sitta med den som bärbar dator i knät. Det är ett användarmönster som helt går bort med Vaio Tap 11, där en plan yta är ett krav.
För den som värderar byggkvalitet högt kommer Vaio Tap 11 inte stå högst upp på önskelistan. Chassit må vara en kombination av plast och magnesium, men passformen kunde varit mycket bättre och på det stora hela övertygar den inte kvalitetsmässigt. Det är i alla fall positivt att den inte gör knarrig missljud ifrån sig eller känns bräcklig vid hantering.
En mindre detalj är att Windows-knappen faktiskt är just en fysisk knapp och inte kapacitiv. Huruvida det är bra eller dåligt är upp till var och en att avgöra utefter egna preferenser, men en fördel är att man kan komma åt den av misstag utan att kastas ut till startskärmen.
Tangentbord och pekplatta
Vid köp av Sony Vaio Tap 11 inkluderas ett tangentbord som ansluts trådlöst via Bluetooth-gränssnittet. Tangentbordet agerar även skärmskydd, där den samtidigt laddas via tre kontaktstift. Dessvärre finns inget annat sätt att ladda tangentbordet på. Tar batteriet slut är lösningen att helt enkelt sluta med det du håller på med eller strunta i tangentbordet.
Det hade inte varit ett problem om tangentbordet hade bra batteritid, men vi har vid flera tillfällen råkat ut för att just batteriet tar slut. Ett annat irritationsmoment är att Vaio Tap 11 spontant kan tappa kontakten med det. När det hänger hjälper det inte att starta om tangentbordet utan den enda lösningen är att starta om surfplattan.
En annan förövare är pekplattan som saknar allt vad precision heter. Den upplevs helt enkelt extremt klumpig att använda och markören "hoppar" gärna iväg. Även det grundläggande stödet för gester är uselt och överkänsligt.
Vi har dock en positiv sak att säga om tangentbordet: skrivkänslan. Det går inte förneka att det handlar om väldigt grunda tangenter, men det vägs upp av god återkoppling, vilket gör att undertecknad faktiskt inte har några problem att skriva på det – förutom när tangentbordet tappar kontakten eller batteriet tar slut.
