Inlägg

Jag glömmer aldrig ett vetenskapligt experiment där en hop erkända elallergiker (som utvecklade verkliga fysiska symptom) av forskare ombads sova i en ”elgenomdragen” säng i ett antal nätter. Sängen var enligt forskarna genomdragen av aktiva högspänningskablar under madrassen till den grad att det surrade om sängen på samma sätt som det surrar om en transformator. Dessa elallergiker vart överlag uppmätningsbart sjukare av detta vetenskapliga experiment och deras symptom förvärrades. Inte bara psykiskt utan uppmätningsbart fysiskt med bl.a. sämre hud som följd.

Vidare:
I ett sidolöpande experiment ombads elallergiker sova i en säng omgärdad av ”kraftigt” avskärmande väggar med syfte att utesluta all eller så gott som all ”elektrisk strålning”. Dessa elallergiker mådde efter experimentet fullkomligt ypperligt. Både i enlighet med testpersonernas egen utsago och med vad som medicinskt kunde uppmätas, alltså fysiskt.

Vad som är intressant med dessa parallellöpande tester är detta. Ingen forskare berättade för testpersonerna före de båda testerna utfördes att de två testerna utfördes helt tvärtom sett till vad som påstods.
Den ”elgenomdragna” sängen, som alltså gjorde många sjuka, var totalt befriad från el och befann sig därtill i ett rum som var totalt avskärmat från el (rummet befann sig i en faraday-bur och sängkablarna ledde ingen ström).
Samtidigt och helt tvärtom var den ”elavskärmade” sängen totalt fullproppad med faktiskt aktiva elkablar som ledde högspänningsström dygnet runt och därmed totalt ”omstrålade” de elallergiska som sov i dem. Men de båda motsatta grupperna hade blivit övertygade om att verkligheten var den motsatta och vips kände de sig mycket sämre/bättre. Inte bara psykiskt utan uppmätningsbart fysiskt.

Hmm

Oavsett vad företagen väljer att kalla sina teknologier. Tanken med en krympning av halvledarteknologi är att:

1. Få ner kostnad på produktionen genom att förminska komponenterna.
Det som utgör storleksbenämningen av en ny nod-teknologi är dock endast "storleken" på en del av transistorerna och därtill står gällande prestanda i stor mån isolerad till företaget som utvecklat noden.

2. Få upp hastigheten/prestandan på komponenterna sett till föregående nod hos samma företag genom förbättringar i litografin utan att dra kopiösa mängder mera ström/bränna komponenterna.

Alla ledande halvledarföretag uppnår normalt sett en ekonomisk liksom prestandamässig förbättring med var ny nod-generation, sett till det enskilda företagets tidigare varianter (TSMCs 20nm-nod var dock ett av undantagen där den mest gynnade lågströmskomponenter).

Att bedöma en nods effektivitet utifrån storlek på komponenter/transistorer i förhållande till ett annat företags ”motsvarighet” är i viss mån som att jämföra olika CPUer utifrån hur många hertz de jobbar i – om man inte jämför exakt samma generation av CPU så blir hertz-frågan ofta i stor mån missvisande. Ett annat liknande exempel på hur värdelösa rena tal och siffror kan vara är 80- och 90-talets TV-spelskrig där antal bit sågs som en bra mätstock för att anta "favoritmaskinens" kraft och förmåga. Ett annat exempel är Playstation 2 vars 128-bit SIMD CPU bokstavligen skulle förångas om den försökte utföra lika mycket som nutida PC-världens CPUer på endast 64-bit.

Samsungs 14 nm-teknologi tar upp aningen mindre yta per komponent än TSMCs 16 nm-teknologi. Detta innebär att Samsung är potentiellt sett billigare än TSMC gällande antal komponenter per yta. Men gällande högsta möjliga prestanda, något som också är mycket viktigt hos framför allt högpresterande GPUer, så är det inte lika självklart vilket företag som vinner. TSMC når med sin aningen mer skrymmande (och annorlunda teknologi) nämligen betydligt högre klockfrekvenser än Samsung och det utan att dra enorma mängder ström. Så vilken teknologi som är bäst sett till kostnad/prestanda/strömförbrukning handlar om mer än att bara jämföra lägsta antal nanometer.

En transistor gör alltid samma sak oavsett om den är från 1985 eller 2016. Oftast så arbetar mindre och nyare transistorer snabbare än större och äldre där de senare tidigare börjar producera datafel eller brännas sönder vid högre hastigheter och tätheter. TSMCs transistorer är aningen större än motsvarande hos Samsung. Statistiskt liksom historiskt sett så borde det alltså innebära att Samsungs borde kunna arbeta snabbare sett till nanometer. Men så verkar inte vara fallet i detta läge utan TSMCs motsvarighet verkar (enligt vissa) vinna just nu i den rena hastighetsfrågan/beräkningar/hertz gällande högpresterande komponenter. Samtidigt så kanske TSMCs variant drar litet mera ström sett till Samsungs motsvarighet men verkar samtidigt vara bättre lämpad till att klara av det (jag vet inte säkert). Så beskrivs ofta läget just nu – TSMC kan till en aningen större yta än hos Samsung nå märkbart högre prestanda. Global Foundries teknologi är samtidigt ingenting annat än Samsungs 14nm-teknologi som GF har licensierat.

Jag längtar efter spel där utvecklarna inte låtsas som att de har koll på hur alla som spelar VR påverkas av upplevelsen – ”så här ska ett VR-spel vara för annars blir man cybersjuk”. Detta förhållningssätt är kraftigt begränsande sett till vad VR-spel skulle kunna vara.

Det finns de som inte blir cybersjuka hur mycket de än ”försöker”. Det verkar vara ganska många enligt vad jag har erfarit även om det naturligtvis även finns många som blir sjuka. Men varför skall dessa individer uteslutande få avgöra upplevelsen och den framtida VR-utvecklingen för alla? Sicka fegisar till utvecklare. Släng in en varningstext för alla som väljer traditionella styrmekanismer i stället för att helt ta bort dem. Vi har ju inget bättre för tillfället om vi nu vill göra VR till en otrolig upplevelse gällande t.o.m. traditionella spel. Vilket naturligtvis är svårt sett till hur en del blir sjuk. Men ändå, måste allt vara så som det alltid har varit (sett till marknadsstandard)?
Ett mycket populärt VR-spel som Windlands hade inte ens varit möjligt med detta fega förhållningssätt men de flesta utvecklare verkar bete sig som om Windlands och liknande inte ens fanns (det finns många fler exempel på framgångsrika, otroliga upplevelser som ändå är så att säga "ansträngande").

Som en av dem som inte blir sjuk så har jag ingen som helst lust att spela Serious Sam eller liknande från en stillastående punkt (Serious Sam är ju för bövelen en FPS-serie) där man är tvingad till att, som ren invalido, inte få röra sig från punkten utan bara helt sonika stå där som en fåne och skjuta på allt som rör sig utan möjlighet till att göra vad jag skulle ha gjort helt naturligt om upplevelsen hade varit total – flytta på mig om läget kräver det. Eller vad sägs om ett FPS-spel där man teleporterar sig från punkt till punkt genom att sikta på en ny destination med kontrollen. Nej tack. Jag vill helt naturligt använda styrpinne/styrplatta för att ta mig i säkerhet eller ändra positionsstrategi. Jag borde åtminstone erbjudas valmöjligheten.
Att teleportera sig innebär ett extra moment som tar koncentrationen från själva spelet och allt som oftast måste jag även vända blicken mot den punkt jag vill teleportera mig til,l vilket tar uppmärksamheten från själva spelet/situationen jag befinner mig i och det på ett rätt onaturligt sett. Detta drabbar inte traditionella kontrollscheman i VR eftersom de fungerar utifrån samma premisser som mus+tangentbord innebär på en skärm vilket gör att närvarokänslan, liksom den naturliga överblicken, bibehålls. Men visst, en del blir åksjuka.

Att spela FPS-spel på traditionellt sätt (förflytta sig med styrpinne/styrplatta) i VR är svårare än att använda mus och tangentbord i vanligt styrda spel på skärm, precis som det vore i verkligheten i samma situation, eftersom även huvudet/perspektivet i förhållande till skjutvapnet ändrar sig hela tiden i VR. Men det är så fruktansvärt kul och inlevelsen är enorm, så länge man inte blir åksjuk vill säga.

Låt dem som vill förflytta sig genom teleportering/blink göra det medan dem som vill förflytta sig på hävdbundet vis göra det,.. snälla. Alla är inte åksjukemässigt ”handikappade” men det är precis det de flesta rumskalespel verkar utgå från just nu och det är inte roligt för en stor del av oss som investerat mycket pengar i detta och trodde att vi skulle få vara inuti ett ”riktigt” traditionellt spel. Ett spel där man kan röra sig genom en hel värld. Teleportering är inte ens att röra sig och man behåller inte koncentrationen på det faktiska spelet så fort man behöver göra det. Allt detta upprätthålls däremot med traditionella kontroller (...med risken att man blir cybersjuk).
Jo det går visst att spela så för många som spelar VR! Cybersjuka är inte samma sak som ren åksjuka i verkligheten. Det kan min åksjuka mage (ibland i verkligheten) intyga, för helt tvärtom så känner jag inte en smula obehag oavsett vad när jag spelar VR, hur ansträngande spelet än anses vara. Jag känner till många andra som inte blir sjuka och är irriterade på det här begränsande tillvägagångssättet att bygga upp VR-spel. Utgångspunkten ändrar ju på hela VR-kategorin och begränsar de annars öppna möjligheterna. VR blir med detta synsätt mycket begränsad sett till traditionella spel. Frågan är ju om det är nödvändigt.

Som det är just nu så verkar hela industrin hålla på att återuppfinna hjulet baserat på ”faktumet” att traditionella spel inte fungerar i VR för ”de gör dig åksjuk”. Jasså
Det är en omställning att spela traditionella spel i VR (det är svårare men inlevelsen är enorm och jag blir hur som helst inte sjuk). Det är inte likvärdigt med att det inte fungerar. Om man blir cybersjuk så jovisst. Men om man inte blir det så väntar man just nu på att t ex. BF1 öppnar upp en VR-server för dem som kör VR i rumskala (snart kan även Rift-ägare använda det) där den bredare förflyttningen sker på traditionellt vis d.v.s. med styrpinne/styrplatta (det är troligtvis för svårt att tävla mot folk med mus/tangentbord/skärm så egen server är nog att föredra).

Jag står först i kö att betala om DICE eller annat företag med is i magen gör slag i saken. En enda server och några enstaka anställda som slänger om mus- och tangentbordskontrollerna till rumskala, styrpinne/styrplatta och rumspårade kontroller. Vapnen plockar jag bakom ryggen eller vid höften.
Hur stor PR-grej vore inte det?

”Vi förser VR-kunderna med BF-spelbarhet i den mån det efterfrågas”.

Filma och spela in när VR-spelare går bärsärkagång i BF1 i rumskala med traditionell kontrollförflyttning. Lägg ut på nätet och se hur folk världen över högst troligen förundras över VR-upplevelsen och därtill utvecklarnas tilltagna dristighet att våga testa det (man kan ju presentera det som ett experiment). Allt skildrat av några som, icke spyfärdiga, spelar Battlefield i VR med traditionella kontrollmekanismer.
Battlefield går enligt mig och många andra allt som oftast för fort. Man dör allt som oftast vart 80:e steg i ett spel som överlag skildras och utlyses som någorlunda ”verkligt”. Man verkar våga ”för mycket” på en skärm där man styr med inskränkt verklighet/överdriven kontroll sett till faktisk verklighet. VR skulle kunna göra spelet verkligt igen.
I en match där alla är ”begränsade” till VR/verklighet så skulle nog slagfältet kännas som ett riktigt slagfält igen. Långt mer verkligt, givande och upplevelsemässigt otroligt jämfört med det arkadaktiga som nu mer gör sig allt mer gällande medelst mus och tangentbord.

Fienderna på min skärm är inget annat än små platta avatarer/måltavlor som jag försöker träffa på en rörlig ”tavla” genom att röra min mus och WASD. Så är det inte i VR för där är allt stort, allstäckande, djupmässigt rätt och verkligt och jag måste utföra verkliga rörelser för att bli av med min fiende så som att röra min hand och därmed mitt vapen till rätt position innan jag avfyrar (vapnets vikt slipper man, orkar man bära kontrollen så orkar man bära "vapnet"). Om datorn uppfyller kraven för att utföra detta utan fördröjning så blir upplevelsen enorm. Så varför ingen utvecklare vågar agera utifrån detta (åksjuklingar åsido) övergår mitt förstånd. Det borde vara möjligt. Hur som helst så har ingen testat det på officiell nivå.

Snälla DICE (eller liknande)... kör hårt!

Därför att Oculus ursprungligen sade att de skulle göra precis det. Det är deras egna ord. De tjänar nämligen inte en krona på själva ”monitorn” utan uteslutande på spelförsäljningen enligt dem själva. Spelen skulle säljas på Oculus Store men på inget sätt vara låsta till Rift.

Därtill så är ju en del av Oculus spel inte ”deras” spel där flera av dem började sin utveckling långt innan Oculus kom in i bilden. Spelen annonserades tidigt som generella spel menade för alla plattformar, däribland HTC Vive enligt företagen som utvecklade spelen. Adr1ft är ett sådant spel och även om Oculus har skjutit till pengar till spelet så får fortfarande "normala" PC-spelare, PS4-spelare liksom Xbox1-spelare spela spelet... men inte Vive-ägare. Även fast det säljs på Steam. Hur går det ihop särskilt när det är just spelförsäljningen som Oculus tjänar pengar på? Och om Oculus nu äger Adr1ft så varför får spelet över huvud taget säljas på Steam?

"Du ser hur korkat det låter?" Nja jag gör inte riktigt det. Borde jag det? Utan mer kött på benen så ser det ju ut som att Oculus försöker tränga konkurrenten Vive åt sidan med konstgjorda och billiga medel. Valve med Steam gör det onekligen inte gentemot Oculus och Oculus har inte gjort ett skit för att försöka förklara "hur det egentligen är" på ett sätt som är på något sätt övertygande sett till den övergripande verkligheten.

Ett av de citat som har fått folk att allra mest se rött (men på inget sätt uteslutande, Palmer Luckeys tidigare vs. nyare uttalanden är en kavalkad av idioti och ständiga motsägelser) är detta:

Palmer Luckey 2015:
If customers buy a game from us, I don't care if they mod it to run on whatever they want. As I have said a million times (and counter to the current circlejerk), our goal is not to profit by locking people to only our hardware - if it was, why in the world would we be supporting GearVR and talking with other headset makers? The software we create through Oculus Studios (using a mix of internal and external developers) are exclusive to the Oculus platform, not the Rift itself.

När folk då påpekar för Oculus att: Det ni sade att ni absolut inte kommer att göra i ert citat här ovan är ju för I h-vete exakt vad ni gör nu. Det går ju med Oculus välsignelse inte att köra Oculus Store-spel på något annat än Rift.

Då säger Oculus att: det är de andra tillverkarna som inte vill samarbeta med oss. HTC och Valve har då gått ut och sagt ”Ja men tjena Lena!”

Inte mycket att gå på i någon parts svar med andra ord. Hur är det egentligen? Valve och HTC samarbetar hur som helst ”utmärkt” med Oculus gällande det att sälja spel kompatibla med Rift på Steam.

Ja vi vet inte men anseende är viktigt i alla sammanhang, särskilt gällande kunder. I det avseendet framstår Oculus som ingenting annat än en urbota klant och byfåne utöver det vanliga. Har de någon som helst koll på vad de sagt tidigare och därtill vad marknadens kunder förväntar sig av dem? De retar gallfeber på folk och det spelar ingen roll om vi talar om Rift/Vive-ägare eller bara potentiella kunder i helhet.

För inte så lång tid sedan gick en moddare och hackare ut och släppte en fix för att avlägsna Oculus vägg och nedlåsning som förhindrar att spel köpta på Oculus Store körs på konkurrerande VR-hjälmar. Efter allt så måste det ju vara helt ok eftersom:
”If customers buy a game from us, I don't care if they mod it to run on whatever they want. As I have said a million times (and counter to the current circlejerk), our goal is not to profit by locking people to only our hardware”

Och hör och häpna, Oculus gick ut och fördömde fixen/“övergreppet” med diverse medföljande dösnack som anledning till varför. Kort därefter släppte Oculus en fix som förhindrade att ”customers [that] buy a game from us [then] I don't care if they mod it to run on whatever they want”… inte kunde modda dem till att “run on” just precis “what ever they want”…

..även fast Oculus sagt att det inte skulle hända och därtill får betalt för spelen av kunder som inte kan använda dem.
Varför skulle Oculus inte vilja få pengar för dessa spel oavsett plattform och sett till vad de själva tidigare har gått ut och sagt?
Ja det enda vi vet är att "If customers buy a game from us, I don't care if they mod it to run on whatever they want" var en ren lögn eller åtminstone en 180 graders svängom till hela VR-marknadens förlust, framför allt kundernas. Enda undantaget är Facebook och Oculus... åtminstone tror de det och räknar med det.

Är de dumma i huvudet eller ljuger de som en häst travar eller är det något annat? Oavsett vad, nu har hackern släppt en fix emot Oculus-fixen som gör det möjligt att kringgå hela Oculus DRM så nu är det fritt fram att köra piratkopior av alla Oculus Store-titlar vilket leder till att Oculus inte får ett rött öre för dessa uteblivna försäljningar. Och varför skulle man betala för Oculus Store-spel om man äger en Vive eller liknande? Oculus bara jävlas ju med dessa kunder genom att hindra dem från att nyttja produkter som kunder har betalat Oculus pengar för. Tvärtemot vad de tidigare sade så vill Oculus tydligen inte ha deras pengar gällande ”det enda de tjänar pengar på”. Jajamensan men då är det ju lättare att piratkopiera med andra ord för då slipper man strulet. Vanligtvis är det tvärtom… piratkopiering innebär mer strul. Och Oculus är ju ändå inte intresserat av deras pengar så varför bry sig om Vive-ägares piratkopiering av deras spel?

Oavsett hur det ligger till så låter påståenden som ”varför är ni så elaka mot Oculus?
Edit: fixade stavfel

Så som jag upplever Vive är den knappast ett devkit. Den är en fullfjädrad vr-upplevelse. Jag kan naturligtvis bara tala för mig själv. Som sådan tyckte jag den var tyngre och mer framtung än jag hade väntat mig när jag satte den på mig för första gången och där är troligen Riften bättre (har inte testat Rift CV1). Men efter några sekunder efter att ha startat den första upplevelsen så "försvann" Vive-hjälmen från åtanke och upplevelsen blev det enda jag tänkte på. Jag bokstavligen måste rikta tanken till att jag har en vr-hjälm på huvudet och först då blir jag medveten om det naturligtvis.

Men den är inte obekväm och jag tappar aldrig fokus för den glider inte omkring på huvudet och då slänger och kastar jag med huvudet något enormt jämfört med vad man normalt sett gör p.g.a. Vive-spelens natur. Den senaste veckan har jag spelat varje dag så att skumkudden på Viven dryper av svett och jag har fått tvätta den flera gånger och skiftat med den andra inkluderade kudden. Jag har träningsvärk i hela kroppen
Jag har däremot absolut inte en tillstymmelse till värk i nacken. Jag är inte särskilt vältränad som det är och det kan ju kroppsvärken intyga. Men nacken alltså noll och jag märker inte tyngden av headsetet vare sig när jag spelar eller efter att jag har slutat. Om inte jag blir öm i nacken eller ens känner av att jag har haft den på mig efter timtals spelande så blir de flesta andra det troligtvis inte heller. Så det där behöver du nog inte oroa dig för

Vive är den underbaraste elektroniska speldoning jag någonsin har upplevt och det med hästlängder. En annan värld både bokstavligen och figurativt menat. Var och en som kanske är intresserad bör testa innan man säger nej.

RAS faller under det språkvetenskapliga fenomenet tautologi som alltså går ut på att ett enligt språkkänslan otydligt uttryck förstärks med ett tillägg vars betydelse redan finns inbakat i det otydliga ordet eller förkortningen. Kaka på kaka med andra ord och just som du säger så är det inget konstigt eller språkligt fel utan helt naturligt i alla kända språk.

”Husrannsakan” är ett exempel på ett gammalt tautologiskt uttryck. ”Rann” är ett gammalt ord för ”hus” men vars betydelse fallit i glömska i Skandinavien. Så husrannsakan betyder historiskt sett hus-husundersökning.
Helt genomskinliga och ”onödiga” tautologiska ord och uttryck i engelskan är ex.vis ”hot water heater”, ”to over-exaggerate”, ”evening sunset”, ”frozen ice”, ”dark twilight”, ”added bonus” m.fl. ”En ogift ungkarl” är ett exempel på ett svenskt genomskinligt och ”onödigt” sådant uttryck.
Många av de i svenskan förekommande orden finns även i engelska: HIV virus, GPS system, DVD disk, RAM memory m.fl.

I svenska så är teknologiska förkortningar ofta tagna ur engelska och man funderar inte närmare på vad de är sammansatta av. Förkortningen ses kort och gott som ett ord som då tas över av den svenska språkkänslan och därmed kan byggas vidare på liksom vilket annat ord som helst. Så på svenska talar man ofta om CD-skivor, RAM-minne, TV-/teve-apparater osv.
Omvänt benämner engelsktalande skandinaviska fenomen med sina egna tautologiska uttryck så som ”umeå river” och smorgasbord table helt enkelt för att ordens uppbyggnad och betydelse är otydliga för dem.

Tautologi är till och med del av grammatiken i många språk även fast det funktionsmässigt sett är fullkomligt onödigt. Skandinaviskans och andra indoeuropeiska språks kongruensböjning är ett sådant exempel: ”ett litet barn” men däremot ”det lilla barnet” där det bestämda förhållandet markeras inte mindre än tre gånger! Många språk har tautologisk verbböjning (personböjning): Tyskans ”Ich bin” men ”du bist”; fornsvenskans ”iak äm” men ”thu äst” m.fl. Fornsvenska ”äm” betyder bokstavligen ”jag är” så varför sätta ordet ”jag” framför det?

Så länge tautologiska ord och uttryck uppfattas på samma sätt av alla och i bästa fall fungerar förtydligande så är det funktionsberikande för språket och talarna som helhet. I värsta fall så är ingen skada skedd. Denna utveckling styrs av den gemensamma språkkänslan och det är först och främst den som avgör vad som är ”rätt eller fel” språkvetenskapligt sett. Inom språkvetenskapen så benämns motstånd till detta och andra naturliga språkfenomen för preskriptiv lingvistik och räknas överhuvudtaget inte till språkvetenskapen. Preskriptiv lingvistik är alltså den språkvetenskapliga benämningen på ”språkpolisen” och de som utövar det har allt som oftast dålig koll på både språkvetenskap liksom hur världens språk i själva verket fungerar och beter sig.

Försöker hjälpa mamma över telefonen med att få igång TV-dekodern.
Mamma: Kan det vara strömsladden som inte sitter i ordentligt?
Jag: Lyser dekodern?
Mamma: Ja

Farmor tittar på HDTV-reklam på sin gamla tjock-TV –”Gud vilken fin bild det är på de där HD-apparaterna!”