Vaknade tidigt i morse av en superskum dröm. Jag var på någon form av hobby-datorträff/mässa eller något sånt tror jag, typ copyparty från sent 80, tidigt 90-tal eller något sånt. Lokalen var liknande en mässhall, lite mörk och sunkig och det var fullt med litet plufsiga skäggstubbiga män i svarta T-shirtar runtikring mig (min mentala nidbild av en datornörd som mig, antar jag...)
Längst fram i lokalen var en scen där en konferencier talade i mikrofon. Jag minns inte vad han sa, något om tävlingar/utlottningar tror jag, samt att de skulle ha en paus där Carola skulle uppträda. Typ alla förlorade direkt intresset och försvann i stort sett i tomma intet, de tågade inte ut ur rummet, de rörde sig som lite och sen var det bara tomt runt mig. Carola kom skuttande in på scen i en rosa/rödaktig sparkdräktsliknande utstyrsel - och nu liknade mässhallen snarare insidan på en finlandsfärja eller kanske något taffligt Las Vegas-casino eller något sådant med trappor klädda i röd matta som ledde uppåt i flera nivåer, guld-kromade ledstänger och sånt.
Carola (som ser rätt ung ut kan nämnas) stannar till, paff över att den enda kvarvarande publiken är typ två pers, men efter att ha kommit av sig ett ögonblick samlar hon sig. "Jaja, vi kör väl igång då", säger hon och försvinner uppför trapporna (som nu är en serie rutschkaneliknande ramper, eller kanske rullband), samtidigt som hennes playbackband med musik rullar igång. Jag, i drömmen, blir fundersam på var någonstans ramperna tar vägen så jag tittar uppåt, och finner plötsligt att jag har smygit efter henne. Mina skosnören har dessutom gått upp, så när jag står vid toppen av rampen och är mitt i omknytandet kommer Carola springande rakt mot mig för att typ göra "sälen" nedför rampen och triumfiskt anlända längst ned. (*axelryck* fråga inte!)
Då jag står i vägen för henne får Carola avbryta sin ansats, så hon stoppar vid den bortre sidan av rampen (som sluttar nedåt under henne, så hon typ går i luften på något märkligt vis antar jag) och spolar tillbaks det videoband som hon ska banda sig själv med för att banda över sitt misslyckande. Jag känner mig mycket förlägen över att ha saboterat hennes uppträdande, och vaknar upp precis där.
