Fem processorkylare till Intel Core i7

Då var det dags att börja testet och först ut är ljudmätningarna. Vi använder resultat från två olika hastigheter, där det första är med fläktarna på absolut högsta varv. Är ens dator under konstant tung belastning kan man ofta räkna med att fläktarna behöver varva på för att hålla temperaturerna i schack.

Större delen av tiden framför datorn brukar man dock oftast ha låg eller ingen belastning på processorn. Därför låter vi i det andra testet moderkortets PWM-styrning reglera fläktarna. Den enda fläkten som inte var PWM-styrd var Noctuas som istället fick ett motstånd monterat.

NH-U12P tar sig direkt upp på en delad förstaplats med Ultra-120, vilket inte är konstigt med tanke på att de använder samma fläkt. NH-P12-fläkten har ett väldigt behagligt ljud även på fullvarv samtidigt som den faktiskt flyttar ganska mycket luft.

Achilles och Mugen 2 ligger inte särskilt långt efter ledarna, men gör sig lite mer hörbara. Efter ett litet hopp kommer Intels standardkylare tätt följd av FLC-3000. Båda dessa kylare använder en liknande fläkt som behöver mycket högre varvtal för att flytta samma mängd luft som de större kylarna.

Allra längst ner finner vi CNPS 9900 LED vars fläkt på 2 000 rpm visserligen flyttade enorma mängder luft, men även fick hela skrivbordet i gungning.

När moderkortets fläktstyrning aktiverades blev fältet väldigt jämnt. Sex av de sju kylarna var så pass tysta att de knappt var hörbara från en halvmeters avstånd. En kylare som fortfarande hördes på långt avstånd var CNPS 9900 LED. Zalman verkar ha misslyckats kapitalt med fläkten på denna modell då den har ett extremt irriterande motorljud på lägre varvtal.

Observera att dessa ljudnivåer endast är aktuella när datorn inte belastas nämnvärt. FLC-3000 och Intels standardkylare varvar på ganska omgående vid belastning, medan de andra modellerna segar sig upp efter ett par minuter.