Få olika värden från samma variabel i ADA95

Det främsta syftet med Ada är att plåga datavetenskapsstudenter

Men förutom det så utvecklades det av USA:s försvarsdepartement, och är ett väldigt starkt typat språk designat att vara så säkert som möjligt. D.v.s. språket är väldigt strikt och har stöd för väldigt många kontroller vid kompileringen, och syntaxen är utformad så att det ska vara svårt att göra enkla fel. Det används framförallt till kritiska projekt där programmeringsfel kan vara ödesdigra, t.ex. för mjukvara i flygplan eller militära projekt. Men utöver det har Ada aldrig blivit särskilt populärt, troligtvis p.g.a. att syntaxen och säkerhetstänket gör det så omständligt att programmera i.

with Ada.Text_IO; use Ada.Text_IO; 
with Ada.Integer_Text_IO; use Ada.Integer_Text_IO; 

procedure In_Och_Utmatning is 

I : Integer; 


begin 
Put("Mata in fem heltal: "); 
-- Säg att jag matar in typ 5 33 92 48 12 här 
Get(I); -- Kan jag på något sätt hämta alla 5 olika tal via samma deklarerade Integer? 
Skip_Line; 
Put("Du matade in heltalen: "); 
Put(I, Width => 0); -- Och här då spotta ut dem igen 
end In_Och_Utmatning;

Om man bortser från att arrayer nog är det du egentligen söker, så skulle man kunna lösa uppgiften någorlunda med hjälp av bas tio upphöjningar vid inmatning och division/modulus vid utmatning. På samma vis som man vanligtvis löser uppgifter att räkna valörer i ett belopp. Förutsätter nog dock att antalet inmatningar är känt, sen är du även begränsad till hur stor en integer får lov att vara.

Ett område väldigt få plattformar/programspråk tagit sig är utveckling av programvara "som inte får gå fel", d.v.s. där en bug kan betyda att någon dör och/eller ge betydande materiella skador. Notera att man även måste certifiera "tool-chain", d.v.s. de program som används för att kompilera/köra programvaran, det är orsaken till varför de flesta "högnivåspråk" blir diskvalificerade -> är orimligt dyrt att certifiera tool-chain!

Man har försökt att få till någon nedskalad variant av Java för t.ex. DO-178B/C (en specifikation för hur programvara som används i flygindustrin ska certifieras), det har så vitt jag vet aldrig lyckats. DO-178B/C är ett av områdena där Ada tydligen fortfarande används.

Har skrivit kod mot den standarden, men det har uteslutande varit i C.

@gojtan: svaret på exakt du fråga ser ut lite så här (har inte jobbat med Ada, eller Modula-3 som påminner lite om Ada, sedan KTH-tiden, så detaljer kan vara off )

with Ada.Text_IO; use Ada.Text_IO; 
with Ada.Integer_Text_IO; use Ada.Integer_Text_IO; 

procedure In_Och_Utmatning is
    type My_Numbers is array (1..5) of Integer;
    Nums : My_Numbers; 
begin 
    Put("Mata in fem heltal: "); 
    -- Säg att jag matar in typ 5 33 92 48 12 här 
    for i in 1..Nums'Length loop
        Get(Nums(i));
    end loop; 

    Skip_Line; 

    Put("Du matade in heltalen: ");
    for i in 1..Nums'Length loop
        Put(Nums(i), width => 0);
        Put(" ");
    end loop; 
end In_Och_Utmatning;

Men känns ändå som "läsa in exakt fem tal" är lite väl specifikt, vad är den egentliga uppgiften om man tar några steg tillbaka? (Lär nog inte kunna hjälpa för ovan var redan gränsfall för vad jag kommer ihåg av Ada).

Ada har också möjligheten till en lista som växer dynamiskt. Det går till så att man från det första objektet pekar på nästa som i sin tur pekar på nästa o.s.v.

Självklart kan man göra fel på logiknivå i alla språk. Det är inte vad de olika standarderna för certifiering av säkerhetskritisk programvara går ut på heller, utan de fokuserar på att domänexperter ska kunna verifiera logiken (utan att kunna programmera) samt att man ska nå en "tillräckligt hög" konfidens i att programvaran är korrekt.

Exakt var "tillräckiligt hög" menas varierar mellan standarder och även inom en standard har man normal flera nivåer, DO-168C har fem olika nivåer. Är extremt dyrt att certifiera till hösta nivån.

Fördelen med ett språk som Ada har redan nämnts: det är designat på ett sätt som omöjliggör en rad relativt vanliga fel.

Går ju att skjuta sig i foten på rätt många sätt i C, ändå skriver folk säkerhetskritiska saker på högsta nivå där. Vägen fram där är att man i praktiken bara tillåter en delmängd av C + C är faktiskt relativt enkelt att verifiera då absolut inget kan anropas implicit där (vilket om jag minns rätt även är fallet i Ada).

Put_Line anropar Put på argumentet och sen New_Line, se Adas referensmanual. D.v.s. Put skriver bara ut argumentet, medan Put_Line skriver ut argumentet och sen går till nästa rad.

Skillnaden mellan Get och Get_Line är att Get tar en sträng som argument och läser in lika många karaktärer som strängen har plats för. Get_Line läser istället tecken tills den når slutet av en rad, och returnerar en ny sträng med innehållet.