Forum Övrigt Övriga ämnen Akademiska ämnen Tråd Inlägg

högskoleingenjör - hoppa av? råd?

1
Skriv svar
Permalänk
Medlem
●

högskoleingenjör - hoppa av? råd?

såhär är situationen, uppskattar om någon orkar ta sig tiden att läsa. blev mer text än vad jag tänkte mig:

jag gick ut gymnasiet med 20.7 merit, jobbade 1 år och ansökte sedan till civ. ing. industriell ekonomi på annan ort, men hoppade av. det gick inte alls bra, klarade 5 av 8 kurser och hoppade av efter 1 år. jag var dålig på att ta hand om mig själv, introvert samt programmet var nog inget för mig heller, för mycket management. men studentliv var kul så länge det varade. slösade bort ett helt år. bra start.

jag identifierade att jag hade något som strulade för mig och sökte till hög. ing. elektronik på mitt lokala lärosäte för att bo hos föräldrarna, dvs inget i klass med KTH direkt...

jag bor nu i en friggebod hos mina föräldrar. 0kr hyra. jag fyller 24 i år.. här sitter jag typ dygnet runt och nu känner jag att det börjar bli påtagligt, jag har inte tagit mig nånstans i livet ännu. jag har svårt att hitta dygnsrutinerna, med mera. jag har sparat allt jag kan på börsen vilket var den enda anledningen till att jag började studera här, så jag har samlat ihop en del kapital, men det gör mig inte lyckligare just nu

problemet är att jag känner att allt faller isär. nästa år läser jag 30hp + examensarbete + 10 veckor praktik. det är bara jag och en till från min 'årgång' som har praktikupplägget, och den andre tänker hoppa av nu. om inte det vore nog så har jag kuggat 2st mattekurser (diff ekv och en till.. men jag har klarat envar 7.5hp och linjär 7.5hp + intromatte 7.5hp) och jag har med handen på hjärtat en icke existerande motivation till att någonsin ta tag i dessa resttentor. som tur är så är lärosätet mycket slappa med förkunskapskrav, så jag har fått läsa alla kurser ändå, tex reglerteknik. jag har rent av usla betyg enligt mig, i de flesta ämnen har jag C, men i matte E, sen har jag något D också. men betyg spelar ingen roll har man ju blivit matad med..

jag har gått från att vara elit på i min mening ett av Sveriges bästa gymnasium till en jävla sopa. och nu sitter jag helt plötsligt och siktar mot en filosofie kandidatexamen i elektronik på typ Sveriges sämsta lärosäte. det var inte riktigt såhär jag hade tänkt mig att livet skulle spela ut sig när jag var 17..

vad ska jag göra i min situation? någonstans känner jag att jag bara vill hoppa av, flytta långt bort och skaffa ett spännande meningsfullt jobb, kanske i försvarsindustrin eller i Norge (önsketänkande). men med min sopiga skolgång är jag inget förstahandsval gissar jag på, även om jag samlat på mig lite arbetserfarenhet, men iofs har väl alla andra studenter ändå sommarjobbat så...

jag kan såklart kämpa mig igenom till en examen (inte nödvändigtvis för att kurserna är svåra). men till vilket pris? vi pratar lönebortfall för 7.5 månader för att få ut en sumpig filosofie kandidatexamen här... och inte nog med det. nu är jag lite på dåligt humör också då mitt ex från gymnasiet har sökt upp kontakt med mig trots att hon har sambo, och hon har landat en schysst praktik på en fin advokatfirma i hjärtat av Stockholm och det om något fick mig att känna mig riktigt sopig!!!

någon kommer säkert säga 'men testa flytta till studentlägenhet då'. ja, visst, men 1. jag är rädd att det kommer gå lika dåligt som när jag läste civ.ing. och 2. de kostar rätt mycket, alltså 6100/mån (gratis juni/juli) för 20kvm + 500 för parkering, och det är det billigaste alternativet. och ja, jag behöver bil. 3. jag är själv kvar, alla andra jag pluggat med examinerar nu/hoppar av. vi var bara en handfull från början 4. jag har ändå bara 1 år kvar, kan lika gärna bo kvar

jag VET att jag är smart och att jag har det i mig men den här studentgrejen är bara inget jag är lämpad för. jag känner mig betydligt mer fungerande när jag får arbeta

vad ska jag göra? har vi några riktigt kloka ingenjörer (andra är också välkomna att försöka) här som kan tygla mina tankar? är utbildningen ens värd pappret den är skriven på?

Visa signatur

är alla stockholmare inkompetenta?

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Rekordmedlem ★
●

Det verkar som du är fokuserad på ekonomi, fråga dig själv om du pluggat för lön och inte valt efter intresse för området.
Vad är du intresserad av om du inte bara fokuserar på ekonomi ?

Visa signatur

R5 5600G, Asus ROG STRIX X470-F Gaming, WD SN850X 2TB, Seasonic Focus+ Gold 650W, Aerocool Graphite v3, Tittar på en Acer ET430Kbmiippx 43" 4K. Lyssnar på Behringer DCX2496, Truth B3031A, Truth B2092A. Har också oscilloskop, mätmikrofon och colorimeter.

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem ★
●

Att ha en högskoleexamen av något slag hjälper en hel del när man söker jobb. Exakt vilka kurser du läst eller vad du fick för betyg på dem är det antagligen aldrig någon som kommer att kolla, men en examen efterfrågas av en del. Oftare utomlands än här i Sverige, men även här i Sverige finns det en del företag som premierar att man har en examen.
När du väl jobbat några år så spelar arbetslivserfarenhet större roll än studier, men för de första jobben så kan en examen göra skillnad.
Har du en examen så är det ju lite av bevis på att du inte bara kan sätta igång projekt, utan även avsluta dem.

Så om du inte har alltför långt kvar till den där examen (och tror att du faktiskt kan klara att ta den) så skulle jag rekommendera att kämpa dig genom den.
Eller skit i den om du bara inte pallar med att ta den.

Du är fortfarande ung (24 år är ingen ålder), så glöm alla dumheter om att det inte var så här du hade tänkt dig livet. Du har en massa år kvar att leva och göra andra val.

Det är inte helt ovanligt att folk som hade lätt för sig i gymnasiet kraschar när de kommer till universitet och plötsligt inte längre kan glida genom kurserna utan faktiskt måste plugga för att klara dem. Folk som hade lite svårare i gymnasiet men ändå gick ut med bra betyg råkar inte ut för just det problemet, för de har redan vanan inne att plugga och har blivit tvungna att lära sig studieteknik tidigare.

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem
●
Skrivet av mrqaffe:

Det verkar som du är fokuserad på ekonomi, fråga dig själv om du pluggat för lön och inte valt efter intresse för området.
Vad är du intresserad av om du inte bara fokuserar på ekonomi ?

Gå till inlägget

Absolut, jag gillar ekonomi

När jag bytte linje hamnade jag närmare det jag gillar, lite mer hands on. Jag har på fritiden renoverat veteranbil, byggt massa drönare, spelat warhammer och byggt hifi högtalare med egna delningsfilter osv. Så tänker att detta ändå är åt samma håll

Om lön inte spelade någon roll alls hade jag nog viljat vara bilmekaniker, men ponerar att jag hade tröttnat rätt snabbt. Det känns rätt enformigt. Nu råkar det yrket ju vara riktigt dåligt betalt

Visa signatur

är alla stockholmare inkompetenta?

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem
●
Skrivet av Erik_T:

Att ha en högskoleexamen av något slag hjälper en hel del när man söker jobb. Exakt vilka kurser du läst eller vad du fick för betyg på dem är det antagligen aldrig någon som kommer att kolla, men en examen efterfrågas av en del. Oftare utomlands än här i Sverige, men även här i Sverige finns det en del företag som premierar att man har en examen.
När du väl jobbat några år så spelar arbetslivserfarenhet större roll än studier, men för de första jobben så kan en examen göra skillnad.
Har du en examen så är det ju lite av bevis på att du inte bara kan sätta igång projekt, utan även avsluta dem.

Så om du inte har alltför långt kvar till den där examen (och tror att du faktiskt kan klara att ta den) så skulle jag rekommendera att kämpa dig genom den.
Eller skit i den om du bara inte pallar med att ta den.

Du är fortfarande ung (24 år är ingen ålder), så glöm alla dumheter om att det inte var så här du hade tänkt dig livet. Du har en massa år kvar att leva och göra andra val.

Det är inte helt ovanligt att folk som hade lätt för sig i gymnasiet kraschar när de kommer till universitet och plötsligt inte längre kan glida genom kurserna utan faktiskt måste plugga för att klara dem. Folk som hade lite svårare i gymnasiet men ändå gick ut med bra betyg råkar inte ut för just det problemet, för de har redan vanan inne att plugga och har blivit tvungna att lära sig studieteknik tidigare.

Gå till inlägget

Som sagt, jag har 30hp + examensarbete efter det här året så det är inte så långt. Trots att jag har 2 oavklarade kurser har jag tillräckligt med poäng för en kandidatexamen

Är övertygad om att det inte handlar om att studierna är tuffa eller att tempot är högt. Har ändå klarat alla tentor på första försöket, förutom linjär analys, där blev det på tredje försöket. De 2 kurserna jag inte klarat har jag inte ens tentat på, formsvacka. Det hela handlar om mående. Under gymnasietiden pluggade jag som en dåre på fritiden men kollade mest på telefon under skoltiden. Räknade igenom hela matteboken ett par gånger inför varje nationella prov osv

Nu är problemet att jag mår halvdåligt. Nu har nya kurser precis dragit igång, och jag har bara 2 timmar schemalagd föreläsning denna vecka. Gott om tid att hinna studera de berörda kapitlen med andra ord. Nästa vecka har jag 11 timmar inklusive laboration, så tempot är inte problemet

Jag klarar definitivt av en kandidatexamen, men högskoleingenjörsexamen kommer det inte bli något av

Visa signatur

är alla stockholmare inkompetenta?

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem ★
●

Intrycket jag får av att läsa din OP är att du verkar lägga väldigt stora krav på dig själv, helt i onödan med tanke på din ringa ålder, vilket också leder till att du stressar upp dig och får prestationsångest, även det i onödan.

Du är altså 23 just nu om jag förstått det rätt, och känner redan att "tiden rinner iväg".
Jag kan inte tipsa dig om vad du ska söka till för utbildning eller jobb (ekonomi var aldrig min grej förutom hemekonomi), men jag skulle vilja påstå att du har gott om tid (vi pratar flera år) att bestämma dig för vad du faktiskt vill göra.
Att bo hemma hos föräldrarna vid 23 är inget konstigt alls.
Att ha pluggat lite kurser men hoppat av är inget konstigt alls. Se det inte som att du slösat bort ett år, se det som livserfarenhet.
Att ditt ex flexar att hon fått ett advokatgig kan du också släppa, det påverkar dig inte alls förutom att riskera ge dig prestationsångest helt i onödan.
Det låter även som att du försöker plugga främst för att du känner att du borde, inte för att du faktiskt vill. Funderat på att göra "något annat" (ströjobb, World of Warcraft, m.m.) tills motivationen infinner sig?

Försök lätta på kraven och pressen du lagt på dig själv så ska du se att en lösning eller idé om vad du faktiskt vill syssla med i framtiden kommer uppenbara sig i sinom tid. Det låter som en klyscha, men du är (väldigt) ung och har "all tid i värlen".

/En 38-åring som lagt närmare 6(!) år på diverse högskolestudier som inte slutändan ledde till något konkret förutom CSN-skulder och som bodde hemma hos föräldrarna alldeles för länge, men som ändå i slutändan på andra sidan 30 gick en utbildning som ledde till ett välbetalt jobb som han trivs med och förhoppningsvis kommer fortsätta med fram till pensionen.

Visa signatur

CPU: i9-13900K + Cooler Master ML360L ARGB V2 || GPU: Gainward RTX 4090 Phantom GS.
MoBo: Asus Rog Strix Z790-F Gaming || RAM 32 GB Kingston Fury Beast CL40 DDR5 RGB 5600 MHz.
PSU: Corsair RMe 1000W 80+ Gold || Chassi: Phanteks Eclipse P500A D-RGB.
Lagring: Kingston Fury Renegade M.2 NVME 2TB + Samsung 860 QVO 1TB.
Skärmar: 27" 1440p 144 Hz IPS G-sync + 27" 1440p 155 Hz VA || OS: Win 11 Home.

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem
●

Det är bra för självkänslan att avsluta sådant man påbörjat. Livet finns inte någon annanstans än precis där du är. Det finns ett värde i att fullfölja, sen är du fri att göra vad du vill.

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem ★
●
Skrivet av tzutracker:

Det är bra för självkänslan att avsluta sådant man påbörjat. Livet finns inte någon annanstans än precis där du är. Det finns ett värde i att fullfölja, sen är du fri att göra vad du vill.

Gå till inlägget

Fast samtidigt finns det ingen mening i att fullfölja någon man inte är bekväm med. Bättre att ta ett steg tillbaka och försöka hitta sin grej.

OP du ska fylla 24, utbildningsmässigt i Sverige är det ingen ålder alls. Jag skulle fylla 31 när jag blev färdig med min kandidat, efter 3x avhopp från datavetare, civilekonom, civilekonom gång två. Jag kände även som du att "fan massa polare har en examen och har kommit igång med sitt riktiga jobb", men samtidigt gör man sig bara sig själv en gigantisk björntjänst när man tänker så. Alla kan inte spela i premier league, jobba på wall street, google osv, hitta det du är intresserad av och kör på det. Är det som mekaniker, so be it. Tänk att du ska jobba i typ 40 år minst, trivs du inte med vad du gör på jobbet så blir det väldigt långa 40 år. Tar plugget ett år extra, skitsamma. Min kandidat tog fem istället för tre år, då jag tog uppehåll mitt i. Det hindrar mig inte att skriva att den tog tre år på CVet(som jag inte behövt visa upp ens sen åtta år tillbaka och fyra jobbbyten. Och ska du inte jobba för the big four eller däromkring kommer du aldrig behöva visa upp några betyg iaf, i vissa fall bara att du tagit en examen.

Slutligen: Ingen i Sverige är särskilt bra på något efter en universitetsexamen då allt är extremt teoretiskt. Var inte rädd för att hoppa in i något jobb i framtiden där du känner att du är intresserad, men inte kan så mycket. För jag kan garantera, att 90% av alla du kommer jobba med är rätt kassa på sina jobb, i alla fall i tjänstesektorn.

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem ★
●
Skrivet av HickeHiskelig:

vad ska jag göra? har vi några riktigt kloka ingenjörer (andra är också välkomna att försöka) här som kan tygla mina tankar?

Gå till inlägget

Din historia är väldigt lik min, för 20+ år sedan.

Fyra saker jag hade behövt göra tidigare än jag gjorde då:

1. Släpp alla förväntningar på dig själv. Egna och andras. Gör saker du tycker är intressant och kul. Ekonomin tycks klara sig ett bra tag till om det kniper.
2. Börja träna om du inte gör det redan. Kropp och huvud har plats för en begränsad mängd smärta, lägg det på träningsvärk. Gruppträning är kul, engagera dig i din lokala Friskis-förening.
3. Ring vårdcentralen och be att bli undersökt för depression. Det värsta som kan hända är att du spillt 15 minuter av deras tid. SSRI är bra skit.

Du är av allt att döma jäkligt smart och har intressen som går att omvandla till nyttig och ekonomiskt värdefull aktivitet. Du kommer fixa det, och trivas med vad du gör, när du fått ordning på måendet. Du vet det redan själv.

Två tentor är görbart, du har redan visat för dig själv att du kan ta omtentor och jag tvivlar starkt på att du har någon form av intellektuell begränsning vad gäller ämnet, även om matte kan vara knepigt. Det som hindrar dig är antagligen måendet, vilket tar sig uttryck i bristande motivation, och kanske självförtroendet.

4. När du sätter dig och ska skriva en matte-tenta, kom förberedd och framför allt, intala dig att du kommer klara den.

Skrivet av HickeHiskelig:

Jag klarar definitivt av en kandidatexamen, men högskoleingenjörsexamen kommer det inte bli något av

Gå till inlägget

Det är aldrig för sent att ge upp. Men det tycks också vara lite onödigt, i ditt fall, att göra det.

Jag gav upp på civilingenjörsutbildningen efter fyra år, tog en civilekonomexamen, har aldrig jobbat som ekonom utan sitter i dagsläget och kodar inbyggda system (i försvarsindustrin) och har hur kul som helst.

Skrivet av HickeHiskelig:

är utbildningen ens värd pappret den är skriven på?

Gå till inlägget

Vem bryr sig? Kommer du vilja jobba med den kunskap du förvärvar och har du kul medan du pluggar? I så fall är det värt det.

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem
●
Skrivet av KAD:

Din historia är väldigt lik min, för 20+ år sedan.

Fyra saker jag hade behövt göra tidigare än jag gjorde då:

1. Släpp alla förväntningar på dig själv. Egna och andras. Gör saker du tycker är intressant och kul. Ekonomin tycks klara sig ett bra tag till om det kniper.
2. Börja träna om du inte gör det redan. Kropp och huvud har plats för en begränsad mängd smärta, lägg det på träningsvärk. Gruppträning är kul, engagera dig i din lokala Friskis-förening.
3. Ring vårdcentralen och be att bli undersökt för depression. Det värsta som kan hända är att du spillt 15 minuter av deras tid. SSRI är bra skit.

Du är av allt att döma jäkligt smart och har intressen som går att omvandla till nyttig och ekonomiskt värdefull aktivitet. Du kommer fixa det, och trivas med vad du gör, när du fått ordning på måendet. Du vet det redan själv.

Två tentor är görbart, du har redan visat för dig själv att du kan ta omtentor och jag tvivlar starkt på att du har någon form av intellektuell begränsning vad gäller ämnet, även om matte kan vara knepigt. Det som hindrar dig är antagligen måendet, vilket tar sig uttryck i bristande motivation, och kanske självförtroendet.

4. När du sätter dig och ska skriva en matte-tenta, kom förberedd och framför allt, intala dig att du kommer klara den.

Det är aldrig för sent att ge upp. Men det tycks också vara lite onödigt, i ditt fall, att göra det.

Jag gav upp på civilingenjörsutbildningen efter fyra år, tog en civilekonomexamen, har aldrig jobbat som ekonom utan sitter i dagsläget och kodar inbyggda system (i försvarsindustrin) och har hur kul som helst.

Gå till inlägget

väl skrivet

1. jag tappade bort vad som var kul för 4 år sedan, jag har accepterat att jag numera bara existerar tills dess att studierna blir klara på ett eller annat sätt. vad jag märker är att studera inte är kul. det är innebär dåliga rutiner och stillasittande. jag lider igenom det då det förväntas av arbetsgivare, samhället men även alla andra runtikring. ungefär som att man förväntas gå ut gymnasiet.

2. jag tränar ett par gånger i veckan, just nu iallafall. det går i perioder

3. jag vågar inte

jag är absolut klipsk. jag har vunnit klubbmästerskap i schack och en jäkla massa annat. men ja, allt detta var ju innan jag började med dessa studier.
jag känner av att jag är smart i klassrummen, även om jag är ganska nonchalant och inte riktigt bryr mig så värst, hänger med lite halvtaskigt i genomgångarna. exempelvis brukar jag lämna in tentor först av alla men får ändå runt betyg C, jag anstränger mig inte riktigt. jag bryr mig inte riktigt. jag är levande död om dagarna. idag har jag ätit 2 matlådor och suttit vid datorn hela dagen och gjort absolut ingenting. ungefär så ser de flesta dagarna ut. haha

ett stort problem jag har är att oftast är det lektioner kl 10 eller 13. jag anpassar mig till detta och går upp så att jag är i tid till lektionen den dagen. men dagen efter efter får man kanske en udda lektionstid om man har otur (eller ännu värre, tenta) kl 8, och då tryter ju sömnen ordentligt, kanske inte så optimalt. så har det varit länge och det är inte så lätt som att bara lägga sig i tid. jag har försökt

Skrivet av KAD:

Vem bryr sig? Kommer du vilja jobba med den kunskap du förvärvar och har du kul medan du pluggar? I så fall är det värt det.

Gå till inlägget

jag har inte roligt när jag pluggar. jag har inte heller några att plugga med vilket inte gör det bättre. jag har inte varit speciellt aktiv i det lilla studentliv som finns här och har ingen kontakt med andra studenter. jag tycker det är slöseri på tid och pluggar för andras förväntningar. eller kan man säga så? det förväntas ju när man söker jobb att man har en utbildning, liksom. jag vill ju liksom ha jobbet, inte utbildningen? när jag jobbade direkt efter gymnasiet som rpa utvecklare jobbade jag med dataingenjörer och jag insåg liksom där och då att jag gjorde samma sak som dem fast helt utan utbildning. sedan dess har jag haft lite (väldigt) svårt att se värdet i utbildningen. jag har haft en dålig inställning från första början, men har krigat motvilligt kan man väl säga

jag har ett helt år kvar och jag känner hur själen liksom skriker nejnejnej men hjärnan säger att det är lika bra att slutföra skiten. men då ska det vara för att det är till någon fördel också. egentligen kanske jag borde söka jobb jag finner intressanta och ser om någon erbjuder mig något. jag har i övrigt ett starkt CV, ja förutom utbildningen då om jag inte fullföljer.

jag har faktiskt sneglat mig in på försvarsindustrin. finns typ hur mycket jobb som helst där nu, en hel del intressanta grejer.

jag tänker inte bo kvar på min hemort när det väl är dags för jobb, det har jag bestämt mig för. men då når vi nästa problem. jag är fullt investerad i börsen som ju nyligen kraschade och där gick mer eller mindre en hel kontantinsats upp i rök...

Visa signatur

är alla stockholmare inkompetenta?

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem ★
●

Gör klart är mitt enda råd - men för att komma dit, kör nån slags positiv mental/fysisk pepp och "bry Dig" mer!

Min bakgrund skiljer, jag "tog mig igenom" lumpen som 19-åring (urk), kom in på KTH och gick snabbt igenom till examen (lite för snabbt kan jag känna nu rätt många år senare). Körde nån tenta men tog den direkt vid nästa omtenta-tillfälle.

Var det alltid roligt? Nej förstås inte, fanns kurser som... well, arbetsmiljö, mest "tråkiga regler" och inte teknik, och matte som varit roligt med högsta betyg på gymnasiet blev riktigt svårt (bevistenta, huh!) - men det var "bara" att anstränga sig och kämpa för att klara tentan - så hela utbildningen kunde bli klar. Att kunna "plåga" sig själv igenom något och verkligen slutföra är dels bra att lära sig, dels en egenskap arbetsgivare ofta sätter stort värde på.

Så igen, gör klart utbildningen, hitta "belöningar" som motiverar så klarar Du det ända till examen - Du är ju klipsk bara Du verkligen försöker!

Visa signatur

MSI Prestige 16 Ryzen 9 AI 4K OLED (tidigare Dell XPS 17, MSI GS73VR)
Byggen: Simply Red (2015) - Liten Lian Li (2011)

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem ★
●

Att gå från Elit till Sopa skulle möjligen kunna ha en förklaring, att det gick att studera med en annan stil tidigare och att du kanske delvis saknar metoderna som gör det lättare på högskolan. Det brukar sällan gå bra hela vägen om man känner att man glidit igenom studier, dvs en nackdel att vara smart. När man sedan behöver läsa in mycket på kort tid så tar det emot mer än för de som aktivt använt och förbättrat sin studieteknik.

En annan fråga man kan ställa är hur mycket tid som läggs på studier varje dag / varje vecka. Högskolestudier bör ses som ett heltidsjobb, dvs 8 timmar om dagen / 40 timmar i veckan. Har man "bara" ett par föreläsningar i veckan så "ska" man plugga de resterande timmarna på egen hand.

Detta kanske inte alls stämmer på dig, och inget är menat som en pik / dumförklaring. Jag tror att alla klarar studierna om de vill och tycker inriktningen är intressant, det brukar nämligen krävas en viss motivation för att orka sitta dag in och dag ut, även på morgonen på julafton hinner man nog med ett par timmar.

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem ★
●
Skrivet av HickeHiskelig:

väl skrivet

1. jag tappade bort vad som var kul för 4 år sedan, jag har accepterat att jag numera bara existerar tills dess att studierna blir klara på ett eller annat sätt. vad jag märker är att studera inte är kul. det är innebär dåliga rutiner och stillasittande. jag lider igenom det då det förväntas av arbetsgivare, samhället men även alla andra runtikring. ungefär som att man förväntas gå ut gymnasiet.

2. jag tränar ett par gånger i veckan, just nu iallafall. det går i perioder

3. jag vågar inte

jag är absolut klipsk. jag har vunnit klubbmästerskap i schack och en jäkla massa annat. men ja, allt detta var ju innan jag började med dessa studier.
jag känner av att jag är smart i klassrummen, även om jag är ganska nonchalant och inte riktigt bryr mig så värst, hänger med lite halvtaskigt i genomgångarna. exempelvis brukar jag lämna in tentor först av alla men får ändå runt betyg C, jag anstränger mig inte riktigt. jag bryr mig inte riktigt. jag är levande död om dagarna. idag har jag ätit 2 matlådor och suttit vid datorn hela dagen och gjort absolut ingenting. ungefär så ser de flesta dagarna ut. haha

ett stort problem jag har är att oftast är det lektioner kl 10 eller 13. jag anpassar mig till detta och går upp så att jag är i tid till lektionen den dagen. men dagen efter efter får man kanske en udda lektionstid om man har otur (eller ännu värre, tenta) kl 8, och då tryter ju sömnen ordentligt, kanske inte så optimalt. så har det varit länge och det är inte så lätt som att bara lägga sig i tid. jag har försökt

jag har inte roligt när jag pluggar. jag har inte heller några att plugga med vilket inte gör det bättre. jag har inte varit speciellt aktiv i det lilla studentliv som finns här och har ingen kontakt med andra studenter. jag tycker det är slöseri på tid och pluggar för andras förväntningar. eller kan man säga så? det förväntas ju när man söker jobb att man har en utbildning, liksom. jag vill ju liksom ha jobbet, inte utbildningen? när jag jobbade direkt efter gymnasiet som rpa utvecklare jobbade jag med dataingenjörer och jag insåg liksom där och då att jag gjorde samma sak som dem fast helt utan utbildning. sedan dess har jag haft lite (väldigt) svårt att se värdet i utbildningen. jag har haft en dålig inställning från första början, men har krigat motvilligt kan man väl säga

jag har ett helt år kvar och jag känner hur själen liksom skriker nejnejnej men hjärnan säger att det är lika bra att slutföra skiten. men då ska det vara för att det är till någon fördel också. egentligen kanske jag borde söka jobb jag finner intressanta och ser om någon erbjuder mig något. jag har i övrigt ett starkt CV, ja förutom utbildningen då om jag inte fullföljer.

jag har faktiskt sneglat mig in på försvarsindustrin. finns typ hur mycket jobb som helst där nu, en hel del intressanta grejer.

jag tänker inte bo kvar på min hemort när det väl är dags för jobb, det har jag bestämt mig för. men då når vi nästa problem. jag är fullt investerad i börsen som ju nyligen kraschade och där gick mer eller mindre en hel kontantinsats upp i rök...

Gå till inlägget

Du ska få ett japanskt citat som kanske klingar lite "Discipline will eventually triumph over intelligence".

Ska du få ett jobb som verkar "intressant" med bra lön och möjligheter för utveckling utan tidigare längre arbetserfarenhet eller utbildning på pappret så måste du ha väldigt goda kontakter. I klass med pappa är styrelseordförande.
Halka in på bananskal och klättra till toppen blir bra drama film däremot.

Vad hindrar dig från att söka jobb medans du pluggar? Jag tror du har bättre chanser läsa klart, gå praktik och få jobb via det. Rutiner blir lite vad man gör det till, jag pluggar också och jag försöker komma iväg och träna varje dag, det är god meditation.

Sen till börspsykologin, om det skänker dig någon tröst så har jag förlorat mer än hela din portfölj nominellt i raset. Börsen ger och tar, som den alltid gjort.

Så
1. Ta det lugnt, du är ung
2. Sluta värdera dig själv utifrån vad andra tycker, och inte ens vad du själv tycker att du borde "ha" uppnått.
3. Släpp prestigen och sluta jämför dig med andra.

Senast redigerat
Visa signatur

=)

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem ★
●
Skrivet av HickeHiskelig:

3. jag vågar inte

....

jag anstränger mig inte riktigt. jag bryr mig inte riktigt. jag är levande död om dagarna. idag har jag ätit 2 matlådor och suttit vid datorn hela dagen och gjort absolut ingenting. ungefär så ser de flesta dagarna ut. haha

Gå till inlägget

Du beskriver en depression, och om du inte har kontakt med vården så får jag väl säga att det är ett vettigt steg om du vill må bättre. Du behöver inte utveckla varför du inte vågar, men jag kan säga att det finns inget att vara rädd för. De kommer erbjuda dig hjälp, det är frivilligt att ta emot den, och ingen kommer döma dig för det vad du än väljer. Så gör dig själv en tjänst och ring din vårdcentral, prata med en sjuksköterska, och låt ett proffs bedöma vad som kan göras.

Första steget till att må bättre är att vara villig att ta emot hjälp.

Redigera
Citera flera Citera
Permalänk
Medlem
●

Din situation låter väldigt lik min för typ 20 år sen. Dock data-elektro högskoleing + elektro civil på kth, följt av dödsfall i familjen och ibland leva på 300kr /månad.
Mitt första tips är att säga upp all kontakt med ditt ex. no exception. skippa alla distraktioner och "noise" i ditt liv.
Träna är jäkligt bra, dock inte så mycket att dina muskler går av (yes, det har hänt mig).
Sömn är viktigt - hade samma problem, temporärt löste jag det med 3st redbull och ett pack cigg om dagen. dont do that! gå och lägg dig kl 22 (jag vet vad kl är men jobbar inte denna veckan)
Ge aldrig upp! - Du kan inte kontrollera allt i din omgivning, men du kan kontrollera det som händer i ditt huvud för det låter som du är smart.
Gör något annat än "data" - något med dina händer, slöjd/måla, hobbies ect.
Inget är enkelt - skippa det där "lotto" tänket med börsen/trisslotter ect. Har haft fler polare som torskat stora pengar än vunnit något.
Plugga inte för att repetera - plugga för att förstå och visualisera problemen om varför det funkar så. Använd chatgpt, lär dig ställa intelligenta frågor.

Jag är ganska säker på att det kommer att gå rätt bra för dig i framtiden om du fortsätter utbildningen. Fixar du exjobbet, då ska du direkt söka jobb, rest-tentorna kan du fixa senare. eller om du inte pallar? skippa då.

gick bra för mig iaf; egenföretagare och tjänar inte dåligt. enda jag ångrar är att jag borde ha skippat civil, aldrig använt TET-A/B eller hur man bygger transistorer. Hade kanske räckt för mig med första kursen jag tog på kth, C-programmering för det jobbar jag med.

en sista sak. doktors examen betyder inte att du kommer automatiskt få högre lön!

Redigera
Citera flera Citera
1
Skriv svar