Jag har försökt skriva ett svar ett tag nu men jag får inte ihop det. Jag har några parallella tankespår.
Kan säga att det var svårt att skriva inlägget också, det jag skrev först utgick bara från vad jag kände och när jag läste igenom det på slutet så såg det ut som jag var någon som trodde de var värdelösa.
#humblebrag. Dvs. du är visst smart som fan och passar utmärkt i din(a) roll(er) men försöker spela ner det. Många av dina inlägg här på forat tyder iaf på god analytisk och kommunikativ förmåga (smicker).
Det här är en svår puck som man inte så enkelt kan bryta ned egentligen, självklart är det en del #humblebrag. Ja jag tycker själv jag har en ganska bra analytisk förmåga och jag brukar prestera bra när jag gör analytiska tester av olika slag. Tycker jag att jag är något extraordinärt för det? Nja. Det jag kanske har "över" genomsnittet i analytisk förmåga har tagits från andra områden då jag är katastrofalt dålig inom andra. Jag ser det mer som personlighetsdrag än någon kompetens, vi är alla skapta olika och våra hjärnor fungerar olika, min fungerar så här helt enkelt. Här kanske "tur" spelar in en hel del då jag märkt att just analytisk förmåga är något som värderas väldigt högt i dagens samhälle.
Kan säga att för 7-8 år sedan tyckte jag att jag var "the shit", då var min referensram egentligen bara skolan vilket jag faktiskt hade relativt lätt för (läste ju i princip bara ämnen som passade mig). Nu när jag varit yrkesverksam ett antal år har jag kommit i kontakt med så mycket människor som är riktigt smarta på olika sätt och så mycket saker jag inte kan att det är svårt att känna mig som jag gjorde då.
Skillnaden på hur jag känner nu jämfört med när jag började är att jag nu känner det som att snart kommer någon genomskåda det hela och säga stopp. Vad kan jag egentligen bidra med jämfört med någon annan som är värt dessa pengar? Ju mer jag tjänar desto mer känner jag att jag är för lat och oproduktiv för att förtjäna pengarna. Ingen kul känsla egentligen men jag har alltid haft rätt bra självförtroende så kan ju vara bra med något som balanserar.
Du tror att det är din hårda löneförhandlingsteknik som hjälpt dig? Jo tjena, en vanlig högpresterande ingenjör skulle då få byta jobb varje år. Efter ett par, tre år eller så, kommer arbetsgivarna inte längre vara så sugen på att ta in en dagslända som kräver kanske 10k mer än andra sökande med lika lång erfarenhet. Oavsett hur bra du/man är.
Jag tror det spelar roll om jag jämför mig inom den bransch jag är verksam i ja. Har haft kollegor som jobbat väldigt hårt och haft koll på läget som som haft lägre lön (eller samma trots mer erfarenhet), detta just för att de inte haft samma lönekrav för att stanna på arbetsplatsen.
Tur? Rätt bransch, rätt arbetsgivare, connectar bra med chefen/cheferna? Förmodligen en tungt vägande faktor utifrån det du faktiskt skriver, också mest nedslående
Helt klart är det mycket rätt bransch kan jag säga, det finns brist på folk i branschen och jag har en relativt smal profil inom branschen då mina fritidsintressen ger en ytterligare twist på det hela. Men de flesta i mitt område har börjat öka mycket i lön de senaste 5-6 åren faktiskt just på grund av brist på folk med erfarenhet.
"Tur" tror jag som sagt mest spelar in på att jag föddes som jag gjorde och de val jag gjort som lett mig till den jag är. De intressen jag har och min personlighet kombinerat med min utbildning verkar ha varit en bra kombination för den bransch jag hamnade i. Jag har alltid valt "the path of least resistance" när jag valt saker då jag i grunden är jävligt lat, jag pluggade t.ex. bara saker jag gillade och hade lätt för.
Jag känner nu på slutet att denna post blivit rätt spretig men det är för jag har rätt spretiga tanker vad gäller detta. Å ena sidan har jag mitt självförtroende och att jag faktiskt enligt tester visat på en relativt bra analytisk och logisk förmåga. Å andra sidan har jag erfarenheterna som säger att det finns så mycket mer än analytisk förmåga som är viktigt för att förstå hur saker fungerar och speciellt för att göra ett bra jobb. Å tredje sidan har jag känslan av att vara en bluff som infinner sig när jag faktiskt tänker på hur hårt jag tycker jag jobbar och vad jag egentligen kan jämfört med vad jag får betalt. Svårt är det i var fall.
