Varför är kritik så oerhört känsligt?

Skulle tippa på att folk misstar kritik ang. "något" som kritik mot den egna personen.

Dvs, det du gjorde var fel = du är värdelös/fel som person.

Vilket tycks gå hand-i-hand med hela "kränka/jag får göra som jag vill" grejen.

Jag själv är en sån person som säger vad jag tycker och tänker rent ut. Beroende på vilket sällskap man är med så kan man märka att vissa som är lite känsligare tycker det är jobbigt.

Det kan vara en sån enkel sak som att man sitter på krogen och ber dom varma på maten. Man hör att det är vissa i sällskapet som tisslar och tasslar att maten inte va ok men knyter näven i fickan och snällt betalar.

Bra tråd, äntligen någon som tar tag i det Svenska "beröringsångest" problem!

Hur tar du emot kritik?

I min värld kämpar jag för att lära så mycket nytt om mig själv och omvärlden som möjligt, så jag "TROR" att jag är ganska så bra på att hantera kritik, den feedback jag har fått från olika är lite varierande, min arbetsgivare (som är ett stort företag) har en årlig "self-check" på hur den personliga utvecklingen fungerar, och dom tycker jag tar kritik så bra som det går, men bland mina vänner är det lite splittrade åsikter om detta, detta beror ju på att vi bara är människor och vi kommer att göra fel, och bli lite personliga ibland, jag med.

Vågar du kritisera?

Ja absolut, jag vet inte om det bottnar i kulturen jag kommer ifrån (är Norsk i grunden), men om nåt är fel, och jag har andra erfarenheter så delar jag detta gärna, om mottagaren är öppen för kritik, det är inte alltid så, men jag lovar att när jag kritiserar, så är det inte bara för att argumentera (det är jag för gammal till och orkar inte), men för att det finns ett behov för att utveckla sig som människa, höra andras åsikter, lära nåt nytt, och se om vi kan göra nåt åt det.

Varför tror du att "fel åsikter" censureras?

Nu är vi inne på ett mycket stort område, och det kan innebära vad som helst, men låta oss säga som ett exempel att man har en åsikt om politik som förs, och man blir censurerat: Det finns många grejer man måste akta sig lite för i samhället, och en av dom sakerna är "missförstånd". För exempel...om man kritiserar staten för att vi förlorar arbete pga. invandringspolitiken, så kan tidningar censurera vissa åsikter då dom kan vara odokumenterade, rykten, prata nedlåtande om vissa religioner, ras, och kulturer - detta kan skapa splittring i samhället och leda till "Fake-News". I Sverige är det svårt att prata fritt om känsliga saker som kan leda till upprör och självtäkt, vald och hot mot människogrupper. M.a.o. det är inte säkert åsikten är fel - men om den varderas mycket skadlig emot samhället, censureras den ofta, om detta är fel eller rätt - beror på varje individuell sak.

Har alla rätt till en åsikt?

Absolut! Ingen kan frånta dig den rätt, det är ett grundläggande princip i demokratin, men HUR du yttrar dig är et helt annat område. I ditt hem får du tycka och säga allt vad du vill, men går du ut på gatan och stör allmänhetens rätt till privatliv, fri och lugn, så finns begränsningar för alla, av - tycker jag - helt uppenbara orsaker.

Vem har rätt åsikt?
Vem har inte rätt åsikt?

Den är straks lite svårare, det vet man ju inte alltid, också därför man SKA fråga och våga att ifrågasätta, inte sällan har den motargumenterande part rätt och jag fel - men i det fall har jag ju lärt nåt som för mig är nytt. Det finns ingen "facit" för vem som har rätt och fel, det finns däremot fakta, men även "fakta" kan ju tolkas personlig.

Är fakta fel?

Det beror på hur fakta tolkas. I ett perfekt samhälle så vet alla vad fakta är, men "faktum" är att det inte är så. Som exempel kan vi ju ta nåt så enkelt som färgen på en bil. Janne tycker färgen på en bil är grön, men fakta är att den har färgen "GULD" från
producenten. Nu kan ju Janne ha rätt, och färgen på bilen ÄR lite grönaktig och fabriken har färgat bilen fel, å den annan sida, Janne kan ha en annan uppfattning av färgen "grön", fakta är det som vi har lagt till grund för nåt, och som allmänheten (dom flesta) har kommit överens att är "standarden/fakta".

Är känslor mer värt än fakta?

Igen det beror helt och hållet på vad vi pratar om här. Fakta är - att om du begår lagbrott, så skal du dömas för detta, men det finns avsevärd mycket annat som spelar en roll i detta, för exempel resultatet av en rättegång, den effekt som en lag kommer att ha på individet i längden (oerhört svårt att förklara), men låta os säga att vi VET av erfarenhet att BURA individer inne leder till mera /högre kriminalitet än en annan strafform (Norge är ett gott exempel på hur man kan reformera kriminala på ett bättre sätt vid att ge dom mera ansvar för eget liv, dom har en "ö" vart dom inte buras inne, men reformeras, här spelar den mänskliga faktorn in, men fakta är fortfarande att lägen är gällande, lika för alla.

Existerar yttrandefrihet i Sverige?

Grundläggande skulle jag säga - ja. Men HUR du framför den är en helt annan grej. Folk har olika åsikter om vart man ska ha lov att yttra sig fritt, och vad som ÄR yttringsfrihet, och vart går gränsen mellan hat och åsikter? Vad får man säga och vad får man inte säga - kan man väl fråga här?

Är kritik hot och hat enligt dig?

Jag begriper inte frågan, det kan ju bero på att jag är Norsk i grunden, men om du frågar VAD som är kritik och hot, så är det en för BRED fråga och för många frågor i en mening, jag tror du kommer att hitta några av mina åsikter i svaren ovanför.

Om all kritik förbjuds, hur blir världen då?

Här måste du utveckla mera, det är för generellt, alla människor - oavsett vart du bor i världen, kritiserar nåt. I vissa land är kritik mot deras politiska system förbjudet, och så har det varit i många år, men det stoppar inte morsan att kritisera sonen för att inte följa med i skolan, eller kritisera färgen på en bil.

Nu ställer han ju en rad frågor till oss i denna tråden, men din reaktion till hans tråd får mig att pinna dig ut som ett stjärnexemplar på hur folk ofta reagerar (isär i det Svenska samhället) när man har för många åsikter och vågar kritisera. Det vi ser här - är ett passivt - aggressivt motangrepp på den som vågar ställa frågar som kan påverka vår trygga rutinerade vardag.
Det är INTE emot dig personlig, för du är absolut inte ensam om att reagera så här, jag skulle närmare säga "normen" av hur det reageras när det Svenska samhället kritiseras på nåt sätt, din reaktion är m.a.o. ganska normal här i landet.

Jag kritiserar och berömmer beslut dagligen, det är en del av mitt jobb.

INTP eller INTJ här, kanske 50/50.

Q: Hur tar du emot kritik?
A: Jag blir nog ofta eftertänksam och försöker förstå och sätta i sammanhang. Jag hoppas och tror att jag kan vara hyfsad på att ta till mig kritik efter en stunds funderande. Men om kritiken saknar logisk grund biter den inte, och jag kan nog i så fall bli ganska dömmande angående personen som utdelade kritiken.

Q: Vågar du kritisera?
A: Jo, men mera effektivt är ofta att ge konstruktiva förslag och uppmaningar i rätt riktning. Försöka förstärka bra betenden och minimera dåliga. Nämn minst en bra sak någon gjort innan du nämner något som kan förbättras etc. Unga personer saknar ofta personlig mognad och tar all kritik som personlig, då får man vara lite extra diplomatisk.

Q: Varför tror du att "fel åsikter" censureras?
A: Det handlar nog mycket om makt och om att vilja styra vilken dialog som förs, politiker är experter på detta. Få politiker vill diskutera invandring, få bolag vill diskutera arbetarvilkor i tredje världen etc. Man vill lysa lampan där den är mest smickrande.

Q: Har alla rätt till en åsikt?
A: Jo.

Q: Vem har rätt åsikt?
A: Det vet nog egentligen ingen, kanske Gud om han nu finns.

Q: Vem har inte rätt åsikt?
A: Finns rätt åsikt? Men ofta har de som vägrar lyssna på andras åsikter mindre rätt än andra.

Q: Är fakta fel?
A: Är fakta rätt? 1+1 är 2 i detta universum men vad händer i andra universum?

Q: Är känslor mer värt än fakta?
A: Ibland. Om fakta inte kan bevisas men känslor ändå känns, då kanske känslor är värda mer? Det är sällan värt att såra människor över ytliga dispyter. Angrip ett problem eller meningsskillnad men angrip inte personen.

Q: Existerar yttrandefrihet i Sverige?
A: Jo, men saker man säger får konsekvenser. Så är det i princip alla länder. Du kan inte säga rasistiska eller sexistiska saker eller hota folk och falla tillbaka på yttrandefriheten.

Q: Är kritik hot och hat enligt dig?
A: Nej.

Q: Om all kritik förbjuds, hur blir världen då?
A: Totalitär, utan mångfald och stagnerande. Kritik är ett sätt att finna nya vägar, innan man kan göra saker bättre måste man först erkänna att de inte är perfekta som de är. Likaså, om allt är bra är inget bra etc.

En annan bra regel som jag inte tror nämnts är att man kan ge beröm öppet men ge konstruktiv kritik till personer enskilt, denna enkla regel kommer man långt med om man ska vara chef.

Ingen vill ha kritik. Företag måste dock ta till sig den för att inte förlora kunder. Om det är kritik mot ett statligt monopol blir det däremot svårt för det finns ingen alternativ. De behöver inte vara rädda för att du väljer någon annan. Även om det finns privata aktörer på marknaden om vad det nu är du har kritik mot får sina pengar inte från dig som konsument utan genom skattepengar där du inte har någon möjlighet att välja att inte betala finns det ingen anledning för dem att bry sig om du vänder dig någon annanstans.

Sen finns det också de som tycker att ingen tar till sig kritik bara för att de inte får som de vill. Har du t.ex. orealistiska förväntningar så hjälper det inte. T.ex finns det kunder som inte förstår hur marknaden fungerar som tycker att butikerna ska subventionera veganskt, svenskt, laktosfritt, ekologiskt eller vad nu de anser vara bättre istället för att de ska betala mer även om produkten kostar mer att tillverka. Det finns inget sätt att göra det annat än om skattebetalare eller de som köper de vanliga varorna subventionerar de speciella varorna.

Jag utgår från att TS skapade tråden mest för skojs skull, och likaså gav sin personlighetstyp enligt detta test, mest för skojs skull. Ingen av oss här är troligen psykologer, och jag är mycket tveksam till att en psykolog skulle skriva något utlåtande efter saker man skriver i ett forum eller ett enskilt sådant här test. Man kan alltså dela sådana här pseudodiagnoser ungefär som man delar stjärntecken. En del tycker det är kul och säger något, andra inte.

Min feedback till dig skulle då kunna vara att det är kul att du är så passionerad vad gäller dessa frågor, och vad som är pseudointellektuellt och inte, men ibland kan det också vara kul att bara spela med i leken och inte överanalysera alltför mycket.

Det är också intressant att en person med så stort intresse i dessa frågor som du utalar sig så bestämt om rätt/fel och att det "självklart dikteras av ämnet som behandlas i nämnd situation". Det låter lite dogmatiskt i mina öron och dogmatik är efter min personliga erfarenhet normalt inte något tecken på vishet eller upplysthet, du kanske borde öppna upp för möjligheten att ompröva detta?

Sedan kan man ju säga att det är inspirerande att du vill separera upp alla frågor och behandla dom individuellt, det tyder verkligen på att du har passion för dessa frågor. Men frågan är då om du inte själv är villig att göra detta arbete kan man verkligen begära att TS ska göra det? TS kanske var nöjd med omfånget och mediumet för sina frågor?

Om någon bygger ett hus, är nöjd med detta hus och någon sedan kommer och kritiserar personen för att denna inte byggde ett palats hos vem ligger ligger egentligen problemet? Man skulle kunna säga att om någon vill ha ett palats så kan det absolut vara en inspirerande målsättning, men då bör de också vara beredda att göra merparten av jobbet själv.

Skulle säga att många som ger kritik / feedback är för dåliga på HUR det ska gå till för att funka. Då är det lätt det tas emot som något mot den egna personen och att det var oschysst.

Tror det är lite av en jante-grej, "vem är du att veta bättre än andra." Sen gränsar det på att bara ha skillda åsikter över lag, något Svenskar generelt är väldigt dåliga på att hantera. Vidare amplifieras det säkert av att alla är lite på edge online.

Jag är förvånad över att den här tråden har fått leva så länge. Skulle det bli lite fart på den skulle jag tippa på att den blir låst snabbt.

Lite för många frågor för att diskuteras på ett vettigt sätt,.men vad gäller yttrandefrihet och kritik:

Har vi yttrandefrihetfrihet i Sverige? Jag skulle säga mindre och mindre. Sen är ju en annan fråga om det finns något rätt eller fel i det. Jag tror att vi på det stora hela skulle tjäna på en kultur av väldigt "fri" yttrandefrihet.
Angående att tåla kritik: Jag tror många tar kritik mot sitt beteende som kritik mot deras identitet/vem man är, vilket skapar låsningar i att lösa knutar. Ibland är det ju till och med omöjligt att ändra på sig eftersom det skulle innebära att man förkastar allt man uppbyggt sin identitet på.

På vilket sätt har vi mindre och mindre yttrandefrihet?

Jag reagerar negativt på kritik som inte ger en lösning, utan bara är för att klaga.

Jag vill gärna veta vad jag gör fel. Men när folk bara säger "fel fel fel" utan att peka på något rätt så blir jag bara irriterad.

Positiv uppmuntran vad man ska göra istället går 100x längre med mig än kritik. Ofta förstår man att det man gjort tidigare är fel om man blir presenterad en alternativ väg/lösning som är bättre.

Finns alltid undantagsfall dock.

Men rent konkret, alltså kopplat till hur yttrandefrihet regleras i grundlagen och regeringsformen i Sverige, har Sverige mindre och mindre yttrandefrihet?

Yttrandefrihet betyder ju inte att alla ska acceptera eller gilla det du säger, apropå begrepp som "självcensurering/åsiktskorridorer och deplattformering".

You lost me at materialism.. Men ja, ett problem man kanske kan se är väl om sociala medier reglerat av vinstdrivande företag till slut blir en monokultur i medieutbudet. Då blir det ju svårt att använda sig av sin yttrandefrihet såklart eftersom man ändå är begränsad av företagens regler. Men det är väl därför vi har TV / radio / webb finansierad av staten exempelvis och än så länge finns det gott om alternativ att göra sin röst hörd.

Har du något konkret exempel på hur detta påverkar yttrandefriheten i Sverige, såsom den är reglerad i våra lagar?

Här kommer för övrigt ett utmärkt exempel på att yttrandefriheten alltjämt är stark i Sverige och att den gamla slagdängan "men det får man väl inte säga längre i det här j*vla landet" inte riktigt håller. Jag gillar INTE dessa damers budskap, men jag får leva med det: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/journalisterna-...