Plats för lite gubbgnäll

Det kallas energikris men sanningen bakom de problem vi har med dyr el och med överföring av el är varken elbrist eller dåliga elnät, det är istället en stor elektrisk elefant i rummet som trumpetar ut myter och halvsanningar och elefanten gör det eftersom det gynnar honom.

Ja, det är oftast en han.

Den verkliga orsaken är att det är mycket lönsamt att inte lösa problemen, Sverige har efter stora påtryckningar från några energijättar skapat ett elsystem som gör de som inte tar sitt ansvar till extremt rika bolag.

Låt oss gå några år tillbaka. Till 2011. Då infördes i Sverige fyra elområden vilket har gjort att elpriset efter det varierat beroende på var man bor. Förut hade vi ett elpris, nu fick landet snabbt fyra olika.

Orsaken till det här var politisk dumhet som skapats genom lobbying och krav från stora energibolag och sammanslutningar. som då även fick stöd i EU. Det faktum att södra Sverige har mindre elproduktion än norra skapade ju en enorm affärsmöjlighet för de som kunde skicka el söderut, men affären bromsades av det enkla faktumet att elpriset var i princip lika över hela landet. Det man ville ha var en friare marknad och det fick man med elområdena.

Men det tog några år, runt 2015 var elpriserna så låga att fem partier gick samman för att göra ”Energiöverenskommelsen” (S, MP, C, M och KD) vilket innebar att skatten på kärnkraft sänktes och elskatten för konsumenterna höjdes. Annars hade kärnkraften lagts ner av sig själv. (Elpriset 2015 var 21 öre per kWh, långt under de 30–40 öre som kärnkraftselen kostar att ta fram.)

Samtidigt infördes begränsningar av framför allt solel vilket gjorde att stora lokala anläggningar stoppades.

Från 2015 började elpriserna röra sig uppåt i Sverige (med undantag för pandemiåret 2020). Överenskommelsen innebar att ny el i Sverige blev en fråga för de stora ägarna av elproduktion, det nya som växte var en del fjärrvärme och sopeldning, stora jätteanläggningar som stora bolag satsade på – och som skapat stora utsläpp.

Men samtidigt började internationella konglomerat storsatsa på vindkraft i Sverige, medan de svenska aktörerna mest byggde utomlands. Vindel är billig el men av någon märklig anledning blev det inte billigt för konsumenterna. Och den märkliga
anledningen är elområdena.

Det har ingen betydelse hur mycket el som produceras i norr i form av vattenel eller vind-el, priset blir ändå högt i söder eftersom elen inte produceras lokalt.

Politiken har inneburit att Sveriges befolkningstäta områden – Malmö, Stockholm, Göteborg – har högst elpriser. De områden som gör minst el själva.

Detta borde ju inte vara möjligt enligt den nyliberala ideologi som ligger bakom hela idén med avreglerad elmarknad och elområden. Tanken är ju att om elen är dyr i ett område så kommer investerare flockas där för att producera mer ny el och tjäna bra på det.

Men det har inte skett.

Fortfarande är det i Norrland som elproduktionen ökar stort, inte i områdena där elen är extra dyr.

Förklaringen är brutal men enkel.

El är inte lämpat för att vara en fri marknad, köparna är nämligen maktlösa medan producenterna och distributörerna har all makt. Sanningen är att det blir lönsamt för energibolagen om elpriset blir högt i ett elområde. Genom att inte bygga ut storskalig lokal energi tjänar man mer än om man investerar. På samma sätt är investeringar i elnäten eftersatta i de områden som behöver el mest.

Ett fantastiskt enkelt sätt att hindra en utveckling mot lägre elpriser. Om det är dyrt och svårt för andra att börja producera el och koppla upp sig på nätet, då tjänar de dominerande elbolagen ännu mer. Samtidigt kan elnätsbolagen höja sina priser ännu mer med ”effekttariff” och ökade överföringspriser med motivet att man måste investera i nya elnät.

Vilket man samtidigt inte gör.

Problemet får ingen lösning eftersom lösningen skulle sänka vinsterna.

Elbranschen är inte en fri marknad. Det är en kartell, en kontrollerad låtsasmarknad där politiken är svarslös eftersom den inte kan eller vill säga emot idén om marknadens välsignelse. Sveriges energiministrar har alla blivit överkörda av energibolagen, liksom myndigheter som Energimarknadsinspektionen.

Det här vet ju politikerna.

Det är därför det aldrig kommer några stora politiska förslag i energifrågan, det är bara samma gamla fejkdebatt om kärnkraft som alltid.

Vill man ha hopp om framtiden får man lyssna på vad andra länders politiker föreslår, det finns ju bra förslag.

I Frankrike införs en lag om att alla nya kommersiella hus måste ha gröna tak eller solceller.

Litauen, Belgien, Österrike, Spanien och Luxemburg har lagt ett förslag till EU-kommissionen om att storsatsa på en terawatt solceller omgående på 70 miljoner europeiska tak, för att få ren energi och minska Putins gasmakt. Det motsvarar 40 kärnkraftverk.

I södra Europa har man redan börjat, Spanien fick över 25 procent av sin el från sol i april, det är en enorm utveckling för ett land där den förra borgerliga regeringen införde strafflagar mot solel för att bromsa det.

Detta med tak är ingen liten sak, den makt eljättarna har att stoppa stora anläggningar och bromsa utvecklingen gäller inte tak. Om ett hus kan ta emot el kan det alltid exportera lika mycket el, det behövs inget nytt elnät för det.

Det är ingen slump att Sverige, Norge och Finland är sämst på solel i världen, det är ingen slump att det är i Sverige som storskaliga havsbaserade vindkraftverk stoppas av idiotregler och aktivt motstånd från de blåbruna på riksplanet och i kommunerna.

Det är ingen slump att det i Sverige planeras prisökningar på elnätet för bönder som vill ha solel på åkrar och inte bara på sina tak och det är ingen slump att Sverige kämpar emot när EU vill införa energikooperativ där enskilda kan sätta solceller i en park och så flytta hem elen skattefritt till sitt hem.

Varför all denna dumhet? Follow the money.

Javisst kommer politiken ändras, visst kommer energijättarna tvingas backa, visst kommer kommuner och regioner bli självförsörjande på egen el även i Sverige.
Men inte tack vare politiken.
Utan trots den.