Skrivet av xtQ:
Den faktiska avtalstexten finns i TS. Där står alla villkor som gäller. Just punkten som de hänvisar till är "normal användning" som jag också lyft fram i TS.
Detta ser ut att kunna bli ett lovande (för konsumenterna) ARN-fall, baserat på de två tidigare fallen som @evilpenguin hittat.
Från första fallet, där operatören fick rätt:
Citat:
ARN 2011-4105 - Operatör inte bunden av marknadsföring om obegränsad surf
Beslut: Konsumenten fick inte rätt
En konsument ingick ett skriftligt avtal om mobilt bredband ”upp till 16 Mbit/s” som marknadsfördes med obegränsad surf. Av det skriftliga avtalet framgick att en begränsning av överföringshastigheten skedde vid 10 gånger normal förbrukning/månad och en hänvisning till var information om normal förbrukning kunde hittas.
Konsumenten ansåg att det var fel på tjänsten. Dels eftersom det inte var obegränsad surf då hastigheten begränsades efter en viss dataförbrukning per månad och dels eftersom hastigheten inte kom i närheten av 16 Mbit/s, varken före eller efter begränsningen av hastigheten. Konsumenten krävde bland annat fullgörelse, hävning av avtalet eller prisavdrag.
ARN konstaterade att begränsningen av överföringshastigheten vid 10 gånger normal förbrukning/månad framgick av det skriftliga avtalet. ARN konstaterade även att abonnemanget inte utlovade mer än ”upp till 16 Mbit/s” och att det när det gäller mobilt bredband inte, på samma sätt som vid fast bredband, går att i förhand kontrollera vilken kapacitet konsumenten kan få. Mot bakgrund av detta ansåg ARN inte att tjänsten var felaktig och konsumenten fick därför inte rätt beträffande sina krav. Jämför ARN 2012-02649 och ARN 2011-2945.
Från andra fallet, där konsumenten fick rätt:
Citat:
ARN 2011-2945 - Operatör bunden av avtal om obegränsad surf
Beslut: Konsumenten fick rätt
En konsument ingick ett muntligt avtal om mobilt bredband och frågade särskilt om det fanns en begränsning av datamängden. Han fick både muntligt och skriftligt svar att det inte fanns någon begränsning. Av marknadsföringen på operatörens webbplats framgick det inte att det fanns en begränsning av datamängden.
Det visade sig dock i efterhand att operatören begränsade hastigheten efter viss dataförbrukning. Konsumenten krävde att begränsningen skulle tas bort men operatören meddelade att konsumenten fick betala ytterligare 500:- i månaden för att få obegränsad datasurf och hänvisade till de särskilda villkoren där det stod att avtalet endast gäller ”normalt bruk”.
ARN ansåg att det framgick av orderbekräftelsen och marknadsföringen att parterna avtalat om obegränsad datamängd och att formuleringen ”normalt bruk” i villkoren inte förändrade detta och gav därför bifall till konsumenten. Jämför ARN 2012-02649 och ARN 2011-4105.
(min fetning i bägge)
Varken villkorstexten (som TS länkar) eller Telias Användningspolicy (som länkas från villkorstexten) har med någonting om var Telia anser att gränsen för "extremt stora mängder data" går.
Här är det relevanta avsnittet som TS citerade tidigare, jag hittar inget mer relevant i villkoren än detta:
Citat:
Kunden svarar exempelvis för att användningen av Tjänsten inte:
f) överstiger begränsning i Kundens Avtal eller, om sådan
begränsning inte anges, att Tjänsten används på ett sätt
som mycket kraftigt avviker från normal användning av
motsvarande tjänst, t ex nedladdning av extremt stora
mängder data, upprepade extremt långa samtal eller
datasessioner eller onormalt frekventa samtal, eller, [..]
Det verkar alltså som att det helt saknas information om den exakta begränsningen, som går att få tag på innan man faktiskt slår i taket. Vilket också tycks ha varit fallet, och ett skäl till ARNs beslut till kundens fördel, i exemplet ovan där kunden fick rätt mot operatören.
Kan det vara så att begränsningen faktiskt finns beskriven i detalj, i något annat avtal som TS vän godkänt? Detta var något som räknades till operatörens fördel i det första fallet, där operatören vann. Det är ju i så fall upp till Telia att visa (något som vore enkelt för dem om sådant avtal finns). Men jag tror inte det finns, för TS skriver att Telia själva hänvisade till texten ovan, och varför skulle de göra det om det fanns villkor med mer substans att hänvisa till?
En annan sak som kan ha bidragit till beslutet till konsumentens fördel i ARN 2011-2945 - Operatör bunden av avtal om obegränsad surf är att konsumenten "frågade särskilt om det fanns en begränsning av datamängden", och fick svar att det inte fanns. Det kanske aldrig TS vän gjorde (för varför skulle man fråga om det när det heter "obegränsat"?), men det verkar som att @StegeSWE i den tidigare tråden om Telias hemliga 1Tb-begränsning ställde en sådan fråga, och fick till svar att ingen begränsning fanns (vilket alltså visade sig vara fel).
Mot bakgrund av allt detta så tror jag att Telia skulle ha svårt att slingra sig i ARN, särskilt om fler som drabbats anmäler samtidigt. I vart fall hade det varit intressant att se saken testad där! Eventuellt kan det finnas andra instanser som också är relevanta, jag vet inte riktigt procedurerna.
---
Vid sidan om det formella, så tycker jag det är väldigt intressant hur Telia formulerar sig kring dessa villkor. Fastän de inte berättar om begränsningen, så poängterar de ändå kundens ansvar att hålla sig inom den ("Kunden svarar exempelvis för..."). Samma villkor finns i Användningspolicyn, men där introduceras de med ännu hårdare ord:
Citat:
Otillåten användning av Telias system, produkter och tjänster:
9. Användande av tjänst på ett sätt som överstiger begränsning i kundens avtal eller, [... samma text som innan om "extrem" mängd data]
Jag har svårt att läsa detta som något annat än att Telia anser att man brutit mot deras villkor om man når upp till 1Tb per månad. I sig är avtalstexten inget konstigt, jag förstår att de har garderingar mot att folk t.ex. skulle använda ett privatabonnemang för kommersiella tjänster. Den ser verkligen ut som en standardtext som man hittar i alla möjliga villkorstexter för privattjänster. Men just därför blir det så absurt när det visar sig att gränsen för extremt användande är endast 1Tb. En gräns som alltså inte går att få reda på, som är fullt nåbar för en familj som delar på ett mobilt bredband, och som det är "otillåten användning" att gå över
