Detta är ett gammalt ämne sedan uppkomsten av modern pedagogik.
Idéen är att barn lär sig genom direkt hands on approach (APOS) och genom att testa varje koncept i olika redan kända sammanhang (ZPD).
När barnet blir gammalt, erfaret och intelligent nog att skynda på stegen av förståelse och dess kunskap är bred nog att kunna välja inkörsport till ny kunskap så övergår barnet mer och mer från lek till vad vi uppfattar som allvar, där barnet väljer att lära sig nya koncept och vänta med leken tills barnet når en punkt där erfarenhet inte räcker till och där leken tar vid igen. För många av oss så känner vi till denna period som regelstadiet, när vi börjar öva sport för tävlingens skull t.ex.
Ungefär samtidigt börjar stora skillnader i intresse för studier synas och det kan tyckas vara klart att beroende på vad barnet fått för tidig stimuli så påverkas framtida strategier för behandling av allvarsamma ämnen, som t.ex. regler. En del barn tar an strategin att arbeta utanför regler, skapa egna, nyttja regelhål eller i grupp förändra spelplanens regler för att gynna denna grupp. Vi känner igen detta som skolk, ointresse för studier, antisocialt beteende, mobbing, skoltrötthet och så vidare. Naturligtvis så påverkar fler saker än tidigare tillgång till lek dessa beteenden, men mönstret finns där och har en betydande influens.
Akademiker och pedagoger känner till detta och arbetar redan för att förändra skolan så att dessa barn tas i beaktande. Exempelvis genom studiestöd eller väl tilltagna raster och fritidsaktiviteter. Mönstret är förhållandevis tydligt, ju mer lek som är tillgängligt mellan allvaret desto bättre presterar barnet i allvaret.
Vad som inte fungerar är att resurser och kompetens inte ges till de situationer som behövs. Det kan handla om att det inte finns tillräckligt mycket pedagoger att välja på i ett område till att kommunen inte spenderar resurser på kollektivtrafik och amatörsport.
Utöver detta så påverkar landets och världens ekonomi i sin förlängning missförhållanden, kommunens resurser, kvaliét på utbildningar och folkhälsa osv. 90-talet skvallrar om effekterna av arbetslöshet och dagens ungdom kämpar mot en osäker framtid, tid för lek blir mer begränsad och således ökar värdet för lek även upp i åldrarna, således skjuts allvaret på framtiden.
När det då kommer till lösningar som datorspel eller afk-rollspel så ja, det finns redan i flera avseenden. Inte nog med att vi har praktikplatser och skolprojekt och studiebesök och ämnestävlingar och rena spel för enskilda ämnen och rent ut sagt betyg för att sortera oss i någon slags highscorelista, vi har även utveckling mot bättre grafik för att hantera skolämnen, digitalisering av stora delar av curriculum och digitala tekniker så som VR i framkanten som redan experimenteras på. Som vanligt så handlar allt om vilka resurser som läggs på utveckling av både tekniker och kunskap.
Flumskola säger vissa, pedagogisk lek med pedagogik säger jag.
TL;DR
Dessa tankar är inte nya eller ens i skymundan, de är bara nedprioriterade framför andra kommunala projekt.
