Plats för lite gubbgnäll

Måste få gubbgnälla på folk som klagar på att moderna spel är så tråkiga, själlösa och fyllda med mikrotransaktioner.
När man då tipsar om fantastiska innovativa indie-spel som kostar en tiondel av ett konsolspel så får man radiotystnad och ingen verkar ens ge det ett försök.

Det är som att klaga på modern film men samtidigt bara gå och se Marvel och Star Wars. Inte konstigt att folk tycker att det känns trist då.

Vidga era vyer, gubbar och gummor!

Idioter som ska slå på helljuset precis innan man mött varandra som gör att man blir bländad varje gång, vänta bara 3 meter till så slipper du blända folk..herregud.

Kamrater, nu jävlar är det dags för gubbgnäll.

Ämnet för dagens missnöje är julbord. Ja, ni läste rätt. Julbord.

Jansson, köttbullar, sill, spädgris, pastej och paté. Fantastiska godsaker som gjorda för att ätas i stora mängder.

Och just det gör man ju, eller hur? Trycker i sig godsakerna som förkroppsligandet av en av de sju dödssynderna.

Så vad är problemet? Jo, se, det är som gjort för att man likt Kommandoran ska hamna i Emils varggrop.

Plötsligt har man ätit för mycket och då sitter man där i gropen utan att kunna ta sig ur.

Här hade jag tänkt att nationaldagen till ära bli riktigt jävla full. Och mätt. Ramla hem sent och vakna till ånger.

Mätt har jag blivit. Plats för öl har dock inte funnits. Hem kommer jag tidigt, för att sen jäsa på soffan innan jag skiter stopp i avloppet.

Det här med julbord måste revideras.

För övrigt vill jag vara tydlig med att jag förväntar mig en medalj, efter att ha lyckats gubbgnälla på julbord.

Förstapriset tas dock av en kollega för många år sedan. Hon lyckades kärringgnälla genom att ta extra mycket mat på julbordet, för att medvetet slänga en massa rester. Hon tyckte väl något i stil med att det då skulle kosta arbetsgivaren extra, ville det såklart inte gjorde. Hon var bitter. Mycket bitter.

Tyvärr är det vad som lärs ut redan på körskolan, att man ska slå på helljuset i typ det läget, helt idiotiskt.
Jag brukar bestämma när jag ska slå på hel och alla extraljus baserat på när den jag möter slår av sina, slår de av innan de bländar mig slår jag på mina efter att vi har passerat varandra. slår de av efter att de har bländat mig får de 1kW+ LED i ansiktet precis innan vi passerar varandra.

Julmaten är ju knappt ätbar överlag. Öl är för amatörer, vi proffs kör på min 40% och kanske lite kolsyrat malt-te för att svälja ned. Minns du vad som hände de sista timmarna på julfesten så drack du för lite. Problemet är inte maten, utan din prioritering

Dock bättre än i Marocko och Algeriet där jag var för jobb för många år sedan. Där körde folk med halvljus eller parkeringsljus för att spara på lamporna och elströmmen (!!??!!) men i god tid innan möte slog de på helljus. Jag frågade några personer varför och alla svarade att det var självklart eftersom man såg bättre då. "Den man möter slår ju på helljuset och då ser man ju ingenting om man inte gör likadant." (!!)

Nu har jag aldrig varit i varken Marocko eller Algeriet, men spontant tänker jag att det måste finnas enklare sätt att begå självmord än att köra bil där. Dette utifrån den vetenskapligt vederlagda tesen att desto längre söderut du kommer, desto sämre blir folk på att köra bil.

Värsta jag själv kört i är Rom. Italien i övrigt är hur lugnt som helst, men i Rom är de helt vilda och dumma i huvudet. Annars har värsta stället där jag åkt bil varit Grekland. När taxichaffisarna tar korsningar genom att gasa och hänga på tutan är man glad att alkoholen ingick i priset för hotellet.

Nej. Det som lärs ut är att lamporna slås på vid mötesögonblicket, inte innan.

Är det kanske så att du kör en Tesla (de är överrepresenterade) eller annan bil med för högt ställda lampor? Jag har blivit bländad av många i mörkret som kör med extremt starkt halvljus så man tror att de inte alls har bländat av

Eller precis som du säger att man bländar av alldeles för sent, då kan man ju få en blänkare från led-rampen med flit

Börjar bli riktigt trött på folk som inte håller hastigheterna. Hälften kör ju fan 10-20 km/h långsammare än utsatt hastighetsgräns. På motorvägarna stoppas trafiken för tunga fordon tvingas köra om bromsklossarna vilket skapar enorma köer och totalt lflyt i trafikrytmen/tempot. Är jävligt trött på denna sjukliga nollvision och den tråkiga mentaliteten som göds. Snart nog kan man gå snabbare än kommer fram med bil.

Kan hålla med. Jag körde en Plymouth Fury från 1969, en jättebil med övriga Rombilisters mått mätt, och alla stirrade på jätten, många ville prata med mig om bilen och polisen gav böter för allt möjligt. En dag när jag klagade över att ha blivit bötfälld för att ha korsat en heldragen linje med orden "ingen följer ju reglerna, varför blir bara jag bötfälld" så svarade polisen "du har råd med böter, det måste du ha som äger en sån bil men de andra, titta på dem och deras buckliga skrothögar till bilar (var väl i o f s en överdrift), de har inte råd att betala några böter". Så jag ställde bilen hos folket jag bodde hos och hyrde en bucklig skrothög resten av tiden, slapp flera böter och ingen höjde på ögonbrynen när jag lämnade tillbaka bilen till uthyrningsfirman trots att där fanns ett par nya bucklor på högra bakflygeln och en på vänster framdörr. Jag fick visserligen betala en symbolisk summa för bucklorna men avsevärt mindre än vad böterna skulle uppgått till om jag fortsatt köra min jänkare. Trafiken var hetsig, ingen följde några regler och oftast var det två fler i bredd än det fanns filer i varje körriktning. Kaoset i Rom var värre än det i Casablanca i Marocko.

En resa som var värre men då var jag bara passagerare var en taxifärd från centralstationen i Milano till flygplatsen. Vi blev omkörda av en Ferrari och det tålde inte taxiföraren. När jag påpekade att vi inte hade bråttom svarade föraren "men ni ser väl att jag blev omkörd av en Ferrari?" och det räckte som förklaring. När jag sa till honom att det inte skulle bli någon dricks om han fortsatte att köra som en galning så ryckte han bara på axlarna och fortsatte att i hisnande fart försöka hinna ifatt Ferrarin som ju snabbt upptäckte att här fanns en lekkamrat. Det blev en färd som jag gärna varit utan men vi (jag, frun och ett par kollegor) kom ju helskinnade till flygplatsen. Kollegorna gav honom rikligt med dricks och han tittade triumferande på mig med en min som sade att det ju fanns folk som uppskattade någon som körde som en riktig man.