Eye floaters / ögongrumlingar

Verkar inte så. Men hör med ditt försäkringsbolag om de täcker dylika behandlingar.

33 år här, har alltid kunnat se små och nästa osynliga floaters. I år när snö kom har jag börjat se de mer irriterande trådarna.

https://www.youtube.com/watch?v=n9ZI1JJtRrE&t=26s den filmen illustrerar det väldigt bra, mina beteer sig precis så, även om jag inte har lika mycket än.

Tänkte jag skulle in till optiker/sjukhus för att kolla upp det närmre för säkerhets skull. Om inget annat så får man en baseline om det skulle blr värre.

Trådar och floaters i ögats glaskropp har man sedan när man föddes då det är kanaler efter blodkärl när ögat en gång skapades när man växte i mammas mage, men är något hjärnan maskar så att man inte ser det på medveten nivå under en stor del av sin uppväxt.

Med andra ord floaters och trådar i glaskroppen är inget man bara plötligt får en dag utan är snarare dagen man upptäckte dessa på en medveten plan, ofta i någon situation där dessa blev väldigt tydligt.

I det läget är det väldigt lätt att låsa in sig på 'defekten' och irriterar sig enormt på denna att det kan ta en stor del av dagens energi och det kan ta ett tag att smälta detta och acceptera att det kommer vara en del av sitt liv - och att det har varit så även innan man upptäckte det...

Har man kommit så lång att man accepterar situationen och köper läget och gå framåt igen med dom förutsättningarna man har, så slutar man se 'defekten' och hjärnan börja maska det igen för det mesta.

Men det fins handfasta situationer då det kan bli väldigt irriterande som när floaten/ådernkanalen klyver bilden eller gör det partiellt suddigt (ofta rörligt svävande fram och tillbaka) av brytningspåverkan i glaskroppen i samband med tex. en kornsikte på pistol/gevär och en del gevärs/pistolskyttar får i det läget när det blir för besvärligt, helt enkelt försöka byta öga man siktar med då det är väldigt sällan att man har samma brytningsfel av en floater på båda ögonen samtidigt - och då är mycket jobb och träning och kanske även byte av hand innan man är på samma nivå som innan och ännu jobbigare för dem med stor skillnad på dominant och ickedominant öga då somliga knappt ser medvetet med den icke-dominanta ögat fast det inte är något problem med denna...

Oavsett, så skulle jag inte börja springa på dyra behandlingar där man kan risker att försämra ögat istället för att förbättra denna - såvida att det inte är så dåligt redan innan att det påverkar dagliga livet som att inte kunna läsa på skärm/bok/tidning eller köra bil. eller om man vill, skall man börja behandla/operera en redan innan ganska väl fungerande öga så måste man vara bekväm med att det kan sluta med att bara en enda öga fungerar efteråt och kan leva med det.

Har haft det sen jag var 20 ungefär, då de plötsligt började komma rätt fort. Fyller 33 nästa gång. Typ om man hade vart ute och druckit hårt t.ex. så dök det upp någon liten fläck varje gång. De första fläckarna var rätt stora och satt som typ ihop som en linda, och när jag kollar åt sidorna så rullar en bunt med fläckar som en virvel åt det hållet jag tittar, något fördröjt då. Den lindan med fläckar finns kvar än. Som tur är så är denna "linda" med fläckar nere till höger i synfältet, och är inte superjobbigt efter att ha levt med det länge.

Har massor med mindre fläckar i mitten av synfältet med, som blir väldigt tydligt när man kollar på vita ytor som snö t.ex. Då är hela synfältet fyllt med dom. Kan inte ens räkna alla. Fläckarna börjar oftast som en större fläck och bryts sedan ner till mindre mer utspridda fläckar. Antar att en del av dom försvinner helt med tiden men inget jag håller reda på.

Har käkat "Optifloat" som Synsam säljer online, 3 gånger, och varje "kur" är 90 dagar, med 90 tabletter. Det har hjälpt en del i alla fall.

Har varit inne på en drös med checkar med mina ögon då jag har andra problem med, men ögona är friska så.

Det går absolut att leva med, man vänjer sig.

Bumpar den här tråden lite.

Fick mina floaters för första gången för cirka ett år sedan, det sög verkligen men vande mig och har ärligt talat inte tänkt på dom senaste månaderna.
Men sedan kom svärmor till mig och sa "Du, jag har fått prickar och flugor framför ögonen, sa inte du att du hade det också?" Och så pratade vi om det lite, och jag sa "Ja det är så skönt att mina är borta" och sedan tänkte jag inte på det.

TRO PÅ FAN att jag efter typ 2 dagar fått nya alternativt ser dom igen. Min teori är att min hjärna har filtrerat bort skiten, när hon frågade så började jag kolla efter dom igen och PANG så flyger det runt igen.

Magiskt jävla sjukt hur hjärnan fungerar.

Med detta sagt, så tycker jag alla som hittar hit från google ska veta att det faktiskt blir bättre med tiden! Som min ögonläkare sa "Tänk att dom är dina små husdjur, bli kompis med dom!"

Har också floaters och har lärt mig leva med dem. För det mesta maskar hjärnan bort dem. Minns första gången för kanske 10 år sedan att jag reagerade på att något störde vyn ungefär som knott i luften. Läste på lite om det då. Har mest på vänster öga och vänstra halvan. Ibland kan man näst intill få dem i fokus. Lite som att titta på små saker i ett mikroskåp.

Har floaters också, de syns när man kollar mot himlen eller när det är snö ute. Har aldrig störts av det.

Kan också se det ibland, typ mot blå himmel och i rätt solljus, men alla kanske kan se det om man letar efter det?

Om vi nu antar att det inte föreligger något mer allvarligt underliggande fel, som då bör behandlas i möjligaste mån, så kommer ni ju att se dem så länge ni fokuserar på dem... Jag kan hitta hur mycket som helst om jag ställer mig och glor ut över havet och flyttar runt blicken, men det är knappast ett vardagligt problem. Det är som näsan, som alltid är i synfältet vare sig man vill eller inte.

Kan hålla med om att det kan vara en väldigt obehaglig upptäckt när man börjat se dem, men som tur är är det sällan så illa som man först tror.

För egen del så har alltid synen varit viktig. Har 2.0 eller bättre skärpa med glasögon för långt håll och har kunnat roa mig med att identifiera olika flygplanstyper på 10000m och sådant.

Så helt plötsligt en dag upptäckte jag något som flöt runt i ögat och gled undan när jag försökte fokusera på det.

Givetvis såg jag flera när man väl blivit medveten om det och naturligtvis blev jag rädd att man kanske fått någon ögonsjukdom och kanske skulle bli blind när man inte visste vad detta var, en rätt skrämmande upplevelse faktiskt.

När jag sedan fick förklaringen att alla har dem mer eller mindre och att hjärnan normalt filtrerar bort dem och att de egentligen inte är farliga så blev jag lugnare.

Numera tänker jag inte på dem och även om jag kan se dem ibland så filtrerar hjärnan oftast bort dem.

Är nog lite samma verkan då jag också har tinnitus som kan ge en pipton i örat ibland, där är det så att bryr jag mig inte om att tänka på pipljudet så filtrerar hjärnan bort det.
Så det är ganska sällan jag kan höra pipet och oftast slutar det pipa då efter bara ett par minuter.

Är rätt fantastiskt att hjärnan kan filtrera bort det, är väl en mänsklig motsvarighet till att en del digitalkameror kan lära sig en karta över vad det finns eventuella trasiga pixlar på bildsensorn och plocka bort dem ur bilden så de inte syns längre.

Floaters har jag nog alltid sett mer elle rmindre, aldrig nptt som stört.

Däremot har jag ett annat "problem" med synen som jag aldrig kommit mig på att fråga optiker eller om nån annan har samma så gör de tnu när jag tänker på det.

När det är riktigt mörkt så ser jag en fläck där jag tittar.
Denna "fläck" vill jag tycka mig se även när jag blundar.
Problemet som denna fläck gör är att om jag är i ett mörkt rum och det finns kanske nåt litet ljust som syns svagt i mörkret så ser jag det ibte om jag tittar rakt mot det. Tittar jag bara lite brevid det syns det klart och tydligt.
Så har det varit så länge jag minns.
När jag var liten var lysknappen till taklampan i mitt rum en sån där son självlyste nör den blivigt utsatt för ljus hela dagen.
Då minns jag mycket väl hur jag tittade på den så såg jag den inte men titta brevid den så såg jag den lysa.

Nån kunnig på ögon som vet vad detta är?

Gula fläcken mitt i synfältet har extra mycket färg receptorer (tappar), det perifera seendet kan se mer svartvitt i lågt ljus (stavar som receptorer) - det kan vara det du upplevde.

Man har väl även en liten blind fläck där synnerven ansluter, men den är inte mitt i fokus.

Intressant är att phosphorescensen hos ZuS:Cu ligger kring 450nm till 490nm(källa) där Stavarna som saknas i gula fläcken har högst känslighet, du får alltså en lucka i de våglängderna där de saknas:
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tapp_(biologi)

Ok intressant.
Ja det är bara i mörker jag lägger märka till detta.
I ljus känner jag inte att denna fläck täcker över nått

Tror detta är ett vanligt missförstånd.
För oss som i omgångar har mycket floaters så är det ett problem hela tiden, just nu har jag stora vindrutetorkare som går över synfältet som jag ser även när det är mörkt.

Jag vet med mig sen innan att dom sjunker undan efter ett par månader, men det är ett stort problem som man inte ska putta under stolen om man inte upplevt floaters som är riktigt illa.