Jag brukar skilja på hackande och ryckande som en bas för att hackande är oregelbundna avbrott i flödet och ryckande är en generell karaktär som hela tiden är närvarande men oftast tydligast i just rörelser. Denna skillnad talar om vad som pågår
Hackande ur den beskrivningen är typiskt sådant som att bilden fryser till en kort stund och sedan fortsätter, hackar till igen, fortsätter. Det är tecken på att videoströmmen inte kommer fram rätt, till exempel som följd av nätverket. Det kan också indikera sådant som att bakgrundsprocesser suger åt sig kraft och tar prioritet över filmuppspelningen.
Rycken kommer oftast av att filmens hastighet (som typiskt är 24 eller 25 FPS) inte går jämnt upp med displayens panelfrekvens. Då måste vissa bildrutor repeteras och det sker med sådana förutsägbarhet att det blir en konstant ryckighet i bilden. En klassiker är det som kallas judder när filmens 24 FPS repeteras med ett 3:2-förhållande till att matcha displayens 60 Hz. Varannan bildruta repeteras 3 gånger och varannan bildruta repeteras 2 gånger. Därmed ligger varje bildruta framme olika lång tid.
Är det andra frekvenser, likt att man tittar på en svensk film producerad i 25 FPS och displayen kör 60 Hz kommer var femte bildruta repeteras en extra gång och man får en annan karaktär på ryckandet. Finns mängder av kombinationer och det ser ut på olika sätt.
Lösningen för en TV är att som beskrivet att man använder en källa som skickar filmen i dess originalfrekvens och då anpassar sig TV:n efter den. De flesta TV i alla fall. Alternativt har TV:n interpolering som maskerar rycken, men för mycket interpolering kan i sig skapa ryck och hack.
Värt att tänka på är att när man kör film från sin, äuhm, "virtuella samling" som en många gör, då kan rycken mycket väl vara inkodade i filmen från början.
