Min katt dog igår.

Vissa människor gillar inte djur. Vissa människor gör det. Inte krångligare än så.

Tror inte det är så enkelt. Jag själv tycker om djur jättemycket. Men jag har inga som helst problem med att dom skulle dö. Ser nästan tvärt om, hellre att avliva direkt vid sjukdom än att djuret ska behöva åka till sjukan fram och tillbaka och lida.

Vissa människor tar det hårt, andra inte.

Va? Det är ju för fan helt annorlunda. Du snackar om ett djur som lider. Ett djur som lider tycker väl alla som är normalt funtade ska botas eller avlivas. Men att du sen inte känner sorg för att djuret har avlivats är det isf det konstiga. Det hade inte varit konstigt om du sa att du inte tycker om djur. Men nu ter det sig väldigt konstigt. Om en människa(som står dig väldigt nära) blir svårt sjuk, och avlider senare relativt snabbt, kommer du då inte sörja den människan? Det spelar ju ingen roll hurvida människan var sjuk eller inte. Vare sig människan dör i en bilolycka på en millisekund eller en sjukdom så är det ju ändå så att en normal människa sörjer. Bara för att man tycker att djuret ska avlivas så kan man likväl sörja efter, detta eftersom sorgen handlar om avsaknad.

Ja, och ju mer du tycker om det du förlorar, desto hårdare tar du det. Dvs tycker du om ditt husdjur väldigt mycket saknar du det väldigt mycket. Samma gäller vid en nära vän/familjemedlem.

Så den som blir mest ledsen är den som brydde sig mest? Tror inte det är så enkelt.

Nej, det har jag inte påstått, man kan bli ledsen av flera olika anledningar, men generellt sett kan man säga att de som bryr sig mer också blir mer ledsna. T.ex. du kanske bryr dig mer om dina nära familjemedlemmar än vad många andra människor gör. Du skulle förmodligen också bli mer ledsen om en familjemedlem till dig dog än vad andra människor skulle bli. Men att ifrågasätta andras sorg som du gör känns väldigt tvivelaktigt och visar på en viss brist av empati. Att bli ledsen för att något man håller kärt dör känns inte speciellt konstigt.

Men vilka känslor är rimliga att ha för ett djur egentligen?

Jag uppfattade TS att dom hade åkt flera gånger till sjukan och katten inte hade lidit väldigt mycket innan den avlivades. Där skulle man ha avlivat direkt så djuret inte hade lidit. Det skulle jag iaf ha gjort. Sen tycker jag inte att du ska blanda känslor mellan människor och djur. Det är en väldigt stor skillnad.

Bara för att man inte blir ledsen över ett förlorat husdjur betyder inte det att man inte bryr sig om det. Som jag skrev förut så blir jag ju inte glad, men jag sörjer det inte heller.

Håller med loaded här. Verkar som att folk har lite för mycket känslor för sina djur. Men jaja, vi är alla olika och reagerar på olika sätt. Inget fel med det egentligen. Men när man börjar jämföra en katt med en vän/familjemedlem så är gränsen nådd.

... Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vad är det som är så svårt att fatta? Det är ju rätt uppenbart att du inte har samma känslor till ett djur som vissa andra människor har? Jag har redan påpekat att vissa människor tycker om djur, vissa inte. Du har då försökt säga att du tycker visst om djur. Men uppenbarligen inte lika mycket som andra människor. Att du säger till mig att jag inte ska blanda känslor mellan människor och djur är ju bara ytterliggare ett bevis på det. Du kan ju vara någon typ av känslofacsist om du vill men jag tror faktiskt inte folk kommer bry sig Om folk vill tycka om djur kommer de göra det oavsett vad du tycker det är för skillnad. Du verkar ju ha missat hela poängen ändå. Men för att göra en grov förenkling, man kan tycka om djur och människor olika mycket på en skala som förmodligen är väldigt svår att definiera, att vissa rankar dessa djur väldigt högt upp är inte onormalt, dåligt eller något som du eller någon annan bör döma.

Ja de/var störtsköna :). Jag skulle nog väntat ett tag innan jag skaffat en ny katt. Få lite distans på det och längta efter en ny pise. Man kan inte ersätta en katt med en annan.

Jag dömer aldrig någon, men ibland börjar man undra hur folk kan gå så långt känslomässigt för sina husdjur. Men som sagt var alla är vi olika och reagerar olika på olika saker.

Ni som inte verkar förstå sambandet mellan känslor och husdjur är antingen potentiellt psykiskt sjuka människor (förmodligen inte hoppas jag) eller så har ni aldrig själva haft ett eget husdjur. Annars är ni nog helt enkelt bara udda människor eftersom ni inte ens kan föreställa er detta samband, då det är en sak att inte känna det själv samtidigt som det är en helt annan att inte ens kunna föreställa sig det hos andra.

Nu får vi nog kalla in überpsykologen då jag blev mer sorgsen av denna tråd än när jag fick reda på att min mormor hade gått bort. No kidding. Min akilleshäl rent emotionellt är vänliga djur som man knyter an till.

Vetefan hur det blir om (förhoppningsvis) 10 år eller så när vovven lämnar oss. Döden är en bitch.

Snarare sagt verkar alla rabiata djurvänner i denna tråd ha någon läskig syn på döden. Det är för fan en del av naturen, ALLT dör, det är därför livet är så efterlängtat. Om ingen dog tordes heller inte människor vilja leva. Om döden blir något hemskt är det ju något man fruktar, skulle inte vilja leva ett liv i fruktan för något så självklart som döden.

Jag har aldrig sagt att man bör stå helt likgiltig inför ett husdjurs död, men det måste ju finnas någon måtta. Sen verkar det ju bara vara katter och hundar det gäller, är det lika rimligt att gråta sig till sömns över en död salamander?

Varför ska du bestämma vad som är rätt "måtta". Jag tycker inte att någon uppvisat någon onormal stor sorg i denna tråd. Att det är mest hundar och katter kan ju ha att göra med att de är vanliga husdjur. Hundar t.ex. uppvisar ju många "mänskliga" drag. De blir glada när man kommer hem, om man leker med dem, går ut med dom, matar dom eller bryr sig om dom. De kan bli ledsna, vara glada och visar ett brett spann av känslor som för människor går att känna igen. Till skillnad från en salamander eller en reptil som inte gör det på samma sätt.

Att du bara har sett det hända över en död hund eller katt visar ju mer på din egen okunskap. Detta är vanligt med andra djur också, t.ex. hästar, papegojor och liknande.

Captain Obvious... Alla här är medvetna om att allt dör. Det handlar inte heller om någon fruktan för döden. Att vara rädd för döden är något helt annat och har ingenting med det här att göra. Att bli ledsen för att man förlorar något har inte med en rädsla för döden att göra.

Klart man blir ledsen, men denna tråd är ju mer "OMG MIN KATT DOG NU ÄR LIVET INTE VÄRT ATT LEVA". Blir man inte ledsen behöver man knappast vård, då har man förmodligen bara en vettig syn på livet och döden. Min hund som var 11 år fick vi som sagt avliva förra sensommaren, klart man saknar honom, han har ändå varit med mig sen jag var 9 år. Men jag fick ju se lite mer praktiskt på det, det var ju faktiskt för det bättre. Han var sjuk och gammal, han skulle ändå inte funnits länge till, då var det ju bättre för honom att dö. Då är ju döden inte längre något dåligt, det är mer en befrielse. Så jag kan inte riktigt vara ledsen över att han dog, snarare tacksam för att han slapp lida mer.

Katten i fråga var ju tydligen sjuk den med? Så kanske borde vara tacksam för att den slapp lida?

Klart det har. Om döden vore the ultimate prize här i livet och att alla ansåg det vara det bästa som kunde hända, då skulle ju ingen bli ledsen om deras vän dog, då skulle man snarare sagt vara lycklig. Man blir ju ledsen just för att döden anses vara något mörkt och slutet. Så rädsla för döden och denna känslan av förlorande går ju hand i hand.

Klart det inte har. Döden är inte the ultimate prize här i livet. Men visst har man inställningen att livet är skit och man helst av allt vill ta livet av sig så ter ju sig döden som the ultimate prize kanske. Men det kan ju knappast anses vara en hälsosam inställning till livet och döden.

Det är ju en väldigt konstig förutsättning du har i ditt argument för varför man inte bör bli ledsen. Du förutsätter att människor och djurs högsta önskan är att dö. Även om det nu skulle vara så att en mycket sjuk eller deprimerad människa (eller djur) skulle vilja dö, är det ju ändå rimligt att anta att den person nog ännu hellre skulle vilja ha varit helt friskt och levt ett gott liv. Och att då leva tillsammans med den människan (som en frisk människa) är ju ändå det man saknar, det är det man sörjer. Man saknar människan, man saknar inte dess slutgiltiga bilolycka, eller den där sjukdomen. Inte ens om döden vore the ultimate prize skulle ju detta påverka vad folk känner, du kommer ju fortfarande aldrig mer att träffa den personen. Om du inte är kristen förstås. Då kanske ditt argument ter sig mer vettigt. Jag är dock inte det, så då får det stå för dig.

Detta har ingenting med rädsla för döden att göra. Att vara rädd för döden är något helt annat. En rädsla för döden är ju något som hindrar en från att göra saker, något som inte alls stämmer in på mig och antagligen inte på andra människor i denna tråd. Det borde inte vara så svårt att för dig att fatta (nåja), tycker man om någonting låt det vara en materiell sak, djur eller människa vill man inte förlora det. För då blir man ledsen, i olika grad.

Ska vi försöka respektera att detta är hkman's tråd som han ville ha diskussionsfri? Starta en tråd i samhällsforumet.

Detta är ett diskussionsforum. Vad är då syftet med tråden om man inte får diskutera?

Du kanske missförstod mig där. Jag såg att du skrev
"Hur hanterar man sånt här? Är det bara tid som gäller?", och utgår ifrån att det är det du vill diskutera. Men jag hittar ingenstans att vill att tråden ska vara diskussionsfri som Zack_Ersa skrev. För du vill väll ändå diskutera hur man blir av med sorgen, eller?

Sen så dömer eller kritiserar jag dig inte. Jag har säkert skrivit det 3 gånger förut men jag får väl göra det igen. "Alla är vi olika och reagerar olika på olika saker. "

Är tyvärr klar med svenskakurserna i skolan så kan inte göra det. :/ Du vet inget bra lexikon på nätet?

Jag vet inte om du försökte vara rolig, men det där är ganska onödigt..

Jag tycker nog mest synd om dig, för jag kan nästan satsa min högra skinka på att du aldrig växt upp med något djur. Vandrande pinnar räknas inte som djur.

Älskar också katter / Hundar

Hade en mckt kär katt som blev påkörd o dog, köpte en ny katt efter ett par dagar o det känndes som jag fick min gammla katt tillbaka -.-
Så jag hanterade det väldigt lätt....