Hårddisk för Retro dator 486 dx2

Det brukar finnas en övre gräns på strax över 500 MB för hårddiskar hos en 486:a. Ibland är det bara bootdisken som behöver vara så stor och man kan ha en sekundär lagringsdisk på några GB. Man ska tydligen kunna använda Compact Flash-kort i en IDE-adapter som hårddisk ibland också, vilket kan vara lättare än att hitta en äkta gammal hårddisk som fungerar. Att uppdatera BIOS kan vara en god ide för maximal kompatibilitet.
Det bästa OS för en sådan dator är MS-DOS 6.22 med Windows 3.11.

Det finns också SCSI och konstiga IBM-standarder som den här:
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/e/e0/IBM_PS2_MC...

Eller så kanske det är tänkt att du ska koppla hårddisken till ett kontrollerkort.
Du kan lägga ut en bild på moderkortet så kan vi identifiera komponenterna och kontakterna.

Windows 95 skulle nog fungera men det skulle isåfall vara bättre med en Pentium.

Det är svårt att se på fotot, men det tycks finnas några kontrollerkort i bildens nederkant. Kan du identifiera modellen eller något nummer på moderkortet? Då kan du slå upp det på Stason.org som samlar en massa information om gamla datordelar.

Det ser ut att vara både 30 pinnars och 72-pinnarsplatser på moderkortet.

Ser jag inte helt tokigt så är kortet som sitter längst ner ett hårddiskkontrollerkort. Kontakten längst till vänster i bild är floppy och de längst till höger tycker jag ser ut som två IDE-kanaler. Borde vara ett VLB-kort så det är riktig 486-hightech

Är det bara tillräckligt mycket minne i den så ska det gå att köra Win95 utan att behöva lida allt för mycket, annars är det Dos 6.22 och Win 3.11 som passar bäst på de där.

Du kan köra Windows 95 på den burken, på tiden då det begav sig och jag hade en DX2/66 körde jag Windows 95 på den.

Hårddiskar, nån gigabyte eller så borde inte vara några problem men generellt är det nog enklare idag att använda en CF-adapter till IDE än att försöka rota fram nån gammal hårddisk. Problemet är egentligen inte storleken på hårddisken utan att filsystemet som Windows 95 vill köra har stor blockstorlek och på partitioner över 500 meg blir slöseriet lite för mycket. Om du har en 2GB hårddisk/CF på adapter så kapa upp den i 2-3 partitioner för maximalt nyttjande om du kör FAT32. Jag förutsätter att du kör Windows 95B (aka OSR2) som har stöd för just FAT32, annars sitter du med skägget i brevlådan och får köra VFAT istället.

Varför du inte hittar några IDE-headers på moderkortet är rätt enkelt och logiskt om du tänker efter - det finns ingen kontroller integrerad i moderkortet. Integrerade hårddiskkontrollers är ett relativt modernt påfund och inte nåt som fanns på 486-tiden. Du behöver därmed ett instickskort med kontroller på som du petar ner i lämplig kortplats.

Vad gäller minnena så verkar ditt moderkort (enligt bilden) ha både stöd för 30-pins SIMMar såväl som de större 72-pins SIMMarna (aka EDO-minnen). Dock ska man inte köra dem samtidigt om jag minns rätt, men det är typ 17 år sen jag på allvar mekade runt i en 486'a så minnet (mitt, inte datorns) kanske inte är på topp.

Musen kopplas till serieporten som sitter bak på kontrollerkortet. Den långa kontakten under är parallellporten till skrivare och andra peripherals. Tangentbord kopplar man till den runda DIN-kontakten som borde sitta bak på moderkortet.
Jag tror det är två IDE-kontakter och en floppykontakt på sidan av kontrollerkortet, men jag ser inte så bra att jag kan räkna pinnarna.

Grattis till knappcellsbatteriet förresten. 486:or har annars oftast ett tunnformat NiCd-batteri som läcker syra och förstör moderkortet.

EDIT:
Du har ingen PCI-port och kan därför inte sätta i några PCI-kort, men du tycks ha allt du behöver vad gäller kort förutom ett ljudkort.

imgur.com är en bra sida att ladda upp på

Du har väl en seriellport på kontrollern ? Där pluggar du in musen..

Du kan köra Windows 95 på den burken, på tiden då det begav sig och jag hade en DX2/66 körde jag Windows 95 på den.

Hårddiskar, nån gigabyte eller så borde inte vara några problem men generellt är det nog enklare idag att använda en CF-adapter till IDE än att försöka rota fram nån gammal hårddisk. Problemet är egentligen inte storleken på hårddisken utan att filsystemet som Windows 95 vill köra har stor blockstorlek och på partitioner över 500 meg blir slöseriet lite för mycket. Om du har en 2GB hårddisk/CF på adapter så kapa upp den i 2-3 partitioner för maximalt nyttjande om du kör FAT32. Jag förutsätter att du kör Windows 95B (aka OSR2) som har stöd för just FAT32, annars sitter du med skägget i brevlådan och får köra VFAT istället.

Varför du inte hittar några IDE-headers på moderkortet är rätt enkelt och logiskt om du tänker efter - det finns ingen kontroller integrerad i moderkortet. Integrerade hårddiskkontrollers är ett relativt modernt påfund och inte nåt som fanns på 486-tiden. Du behöver därmed ett instickskort med kontroller på som du petar ner i lämplig kortplats.

Vad gäller minnena så verkar ditt moderkort (enligt bilden) ha både stöd för 30-pins SIMMar såväl som de större 72-pins SIMMarna (aka EDO-minnen). Dock ska man inte köra dem samtidigt om jag minns rätt, men det är typ 17 år sen jag på allvar mekade runt i en 486'a så minnet (mitt, inte datorns) kanske inte är på topp.

Det ser ut att vara både 30 pinnars och 72-pinnarsplatser på moderkortet.

Ser jag inte helt tokigt så är kortet som sitter längst ner ett hårddiskkontrollerkort. Kontakten längst till vänster i bild är floppy och de längst till höger tycker jag ser ut som två IDE-kanaler. Borde vara ett VLB-kort så det är riktig 486-hightech

Är det bara tillräckligt mycket minne i den så ska det gå att köra Win95 utan att behöva lida allt för mycket, annars är det Dos 6.22 och Win 3.11 som passar bäst på de där.

En vända på tippen. (Dåligt) skämt åsido, för några år sedan var det åtminstone så. Kanske kan det vara värt något för nån samlare idag, men i så fall omöjligen över ett par hundralappar om det inte är riktigt unik hårdvara.

Diskettstation. T.o.m. min gamla Wang 386:a på 20MHz som står i källarförrådet har IDE (dock är det ganska värdelöst då BIOSet är helmanuellt och kräver diskett för att installera hårddiskar, en diskett jag tyvärr inte har)

Windows 95 skulle fungera alldeles utmärkt. Senast jag körde W95 på en liknande var en Thinkpad 755C, en 486DX2/75 med 12MB RAM och 380MB disk, har även haft det på flertalet Pentium och 486or. Kunde gå lite trögt ibland, men var generellt inga större problem alls. Känner du dig oroad inför klockhastigheten kanske du kan satsa på en Pentium Overdrive, som klockar processorn till motsvarande Pentium 83 MHz. Sedan kan du alltid köra diskkomprimering när du skaffat HDD, vilket får Windows att tro att disken är upp till dubbelt så stor (i verkligheten handlar det dock bara om sedvanlig komprimering och oförändrad diskstorlek).

Turboknappen nedklockar processorn för att man ska kunna köra äldre program som går för snabbt på en superdator som 486:orna. Ett annat knep för att göra datorn långsammare är att i BIOS stänga av processorns L2-cache, som på en 486:a sitter på moderkortet och inte är inbyggt i processorn. Det är de där minneschipen du ser ovanför processorn.

om du vill ha en DIN-PS/2 adapter så har jag två stycken jag kan skänka mot frakt, den ena hane-hona, den andra hona-hane
(OBS. är inte säker på att det är DIN, så du får ta dig en titt på bilderna )

Lite Off topic för de som är intresserade, kommer här en tabell med lite fakta och annat onödigt vetande:

Datorer från den här eran använde i regel AT/XT-tangentbord, och RS232 möss (Det vill säga 9 pins DSUB seriel).
Vad jag kan se från bilderna:

Moderkort:

• CPU-socket: Socket 3 (Kanske Socket 4, men jag tvivlar)

• Buss: ISA 16 bit + VL-Bus utökning

• Minnesplatser: 72 pins + 30 pins (Fast Page)

Processor:

• Modell/arkitektur: Intel 80486 DX2.
  Kort och gott känd som "486". I det här fallet en DX2, vilket innebär att processorn dubblerar systembussens klockfrekvens. Högst troligt är detta en 66 MHz modell, varav systembussen tickar på i 33 MHz. Kan också vara en 80 MHz modell med en bussfrekvens på 40 MHz, eller 50 MHz med en bussfrekvens på 25 MHz. Svårt att se på bilden.

• Socket: Socket 3.
  Passar även i moderkort med socket 2 eller socket 4, beroende på om det är en 3.3 eller 5 volts modell.

I/O Kontrollerkort: VL-Bus. Nerfrån och upp:

• 2 st 40 pins IDE-kanaler. - För hårddiskar, optiska enheter och liknande.
  Vilken hastighet och standard är svårt att avgöra, men jag misstänker att det handlar om EIDE (Enhanced IDE) också känd som ATA-2, viket var vanligt på 486, och tidiga Pentium -tiden.

• 1 st 15/16 pins MIDI/Game port. - Mycket vanligt förr i tiden innan USB fanns. Det var till denna port man anslöt sina joysticks och andra spelkontroller. I regel återfanns dessa potar på de tidiga ISA/PCI ljudkorten, men förekom på vissa I/O kontrollers (Som i det här fallet). En 15 pins D-Sub var det som användes i regel. Kunde även agera MIDI-port med lämplig passiv adapter, så man kunde styra elektroniska musikinstrument.

• 1 st 36 pins Floppy Drive port - Används för att ansluta 5.25" eller 3.5" diskett-enheter. Varje kanal kan hantera 4 diskett-enheter i teorin, men i de flesta fallen är man elektroniskt begränsad till enbart 2 per kanal.

• 2 st 9/10 pins serial port / RS-232 - För 9 pins D-Sub portar för utrustning som kommunicerar med RS-232 protokollet. Bland annat anslöts modem och möss till dessa portar.
  Föregångaren till USB-porten.

• 25 pins D-Sub parallell-port (LPT) - Bland annat anslöts skrivare till den här porten. Populärt var även att koppla ihop två datorer för filöverföringar. mjukvaran Norton commander användes tillsammans med en laplink-kabel.

Grafikkort:

• Grafik-standard: SVGA. (VGA)

• Buss: ISA + VL-Bus

• Chip: S3 86c805 (känd som S3 805 serien).

• Minne: Troligen rustad med 1 MiB, och kan uppgraderas med ytterligare 1 MiB i de bruna tomma socklarna.

Korrigera mig gärna om jag har fel.

On topic:
Som nämndes ovan, används här en I/O-kontroller med EIDE-portar, så lämpliga hårddiskar är helt sedvanliga PATA-diskar, som går att köpa än idag.
Dock så kommer BIOS att begränsa hur mycket utrymmen man kan nyttja, men det går att använda moderna PATA-diskar, fastän något "handikappat".
Det kan även hända att man får skriva in C/H/S värdena i CMOS-menyn manuellt. I vissa fall kan man även reducera cylinder-värdet för att kunna starta ett operativsystem.
Använder man ett hyffsat bra operativsystem (Linux t.ex), så kan det detektera hårddisken propert och till sin fulla kapacitet, fastän BIOS inte kan adressera hela disken. Det var därför man använde separata boot-partitioner förr i tiden.

Som operativsystem skulle jag ha kört IBM OS/2 Warp. Kompatibelt med DOS och Windows 3.11, men ack ett så mycket bättre operativsystem.

Jag (eller snarare familjen) hade en 286:a från att jag var 8 år, men den gick sönder och jag minns inte mycket av den. Därefter hade vi en 386:a 20 MHz, sedan en 486:a som den du har hittat nu och den fjärde datorn som införskaffades runt 1997 var en Pentium 75 MHz som din första.

Att jag kan mycket om äldre datorer nu är för att jag har hela källaren full av dem och har som mål i livet att bygga den perfekta retrodatorn. Jag har experimenterat mycket med olika hårdvara for att se vad som fungerar ihop med vad.