SweCare - Folk som jobbar inom sjukvården

Rodnaden har gått ner betydligt och ömmar knappt alls mera, tror att det hjälpte att få bort lite var (och plåster på då jag inte hade något decinfiserande). Verkade konstigt bara då jag inte lagt märke till det alls innan det såg ut så där, tror dock mest centrala delen ömmade då också (men ömmade ordentligt).

Hejhej.

Var hos farbror doktorn igår för att se om det jag har haft i näsan var en streptokock- eller stafflokockinfektion, men det var det inte enligt testet. Han rekommenderade att jag tvättar ordentligt och använder nozoil för att inte bli uttårkad. Har försökt göra det, men det är väldigt svårt att få bort. Det har nästan växt fast. Det har även börjat bildas någon sorts vit beläggning ovanför skorporna. Tänkte fråga här vad ni tror att det kan vara innan jag går tillbaka någongång nästa vecka.

Här är en bild som jag tog imorse, dock så syns inte den vita beläggningen.

http://i.imgur.com/eV2UKX6.jpg

Fortsätt med näsolja! Rikligt! Ge tusan i att peta eller riva bort beläggningen, det sabbar bara läkningsprocessen. Låt oljan lösa upp det och snyt ut det som lossnar.
Läker inom 1-2v för det mesta. Vet själv eftersom jag lider av liknande besvär under vintern. Brukar göra ont som f*n när man petar på det.

10:- på att det är Staffar! Inte många andra bakterier som ger gult var. Dessutom en av våra vanligaste hudbakterier.

Dock ska man som med alla infektioner se upp om man börjar känna sig sämre och/eller utvecklar nya symtom och då ta ny kontakt med sjukvården. Alla infektioner kan sprida sig!

Var ute och vandrade förra helgen. Gick en runt 5-6 timmar i söndags i ganska kuperat landskap. Stigarna var förhållandevis bra och ungefär hälften av sträckan så gick jag på väg. Gick runt 17-18km totalt. Hade på mig ett par löparskor av bättre modell (gick på 1100kr nya). Dagarna efter hade jag självklart lite träningsvärk eftersom jag inte är van att gå så mycket. Träningsvärken gick ju över efter någon dag men har fortfarande ont på framsidan av smalbenen. Det känns mest när jag går. Springa går inte alls, det gör förjäkla ont. Gå ner för trappor är inte heller så skönt. Alltså när jag lägger hög belastning på benet så gör det bra ont.

Är det detta som kallas benhinneinflammation eller är det något annat? Smärtan är väldigt koncentrerad till ett litet område på framsidan mitt på smalbenen. Gick till bussen förut idag och när jag väl satte mig på bussen kände jag hur det liksom bultade i benen.

Hmm, ja jag är ju inte van att gå mer än någon enstaka kilometer åt gången så man kan säga att det blev en ganska stor skillnad att gå nästan två mil.

Problemet är att jag är i Nya Zeeland just nu så tror inte jag kommer att uppsöka någon sjukgymnast. Antiinflammatoriskt borde jag dock kunna skaffa. Är det typ Voltaren som gäller eller? Hade eventuellt tänkt gå ut och vandra nu till veckan men antar att jag får försöka hyra en cykel istället.

Hur går det med styrketräning? Borde jag undvika knäböj, marklyft och andra tunga övningar eller är det bara att köra på som vanligt?

Märkte en knöl någon dag sen ungefär stor som en ärta på baksidan av det högra örat. Den går att röra runt lite även fast den är ganska hård och svider när man rör på den för mycket. Känner mig inte sjuk och är 17 år. Direkt när man märker en knöl befarar man ju det värsta, hur som helst tänkt att vänta någon vecka ifall det inte är någon slags infektion som gör att körteln (?) svullnar upp, men vad tror ni?
EDIT: Kan ju också vara så att det bara är en slags utväxt från mitt öra som varit där hela tiden, känns ändå ganska naturlig och jag kommer ihåg nu att ibland när jag sov på det örat kunde jag få ont i det dagen efter när jag vaknade, kanske har haft knölen där i flera år.

Sitter knölen på örat eller på skallen? Jag hade en liknande knöl på skallen som visade sig vara en svullen lymfkörtel.

Nej, denna sitter vid skaftet på örat där bak.
EDIT: Bifogar en bild http://sv.tinypic.com/r/bj7143/8

Okej tack! Har tänkt att gå och få det kollat ifall den kvarstår i någon vecka. Min mor har också kollat på den och hon tyckte det inte såg ut att vara något farligt.
Trevlig helg!
Alexander

Väcker tråden till liv då jag har en liten fundering. Har under ett halvår nu tappat runt 1kg i vikt per månad utan att jag blir klok på varför. De två första kilona var jag riktigt glad att bli av med då de suttit kvar sen sista kortisonbehandlingen. Sen gjorde det inget att några kilon till försvann, men viktminskningen verkar ju inte upphöra.

Har gått från 82kg ner till 74kg sen oktober förra året. Ligger ju fortfarande på en bra vikt då jag är 180cm lång, men kruxet är att jag började styrketräna igen efter nyår efter ett längre uppehåll. Trots att jag blir starkare och orkar mer, vilket borde innebära att jag bygger muskler och därmed öka i vikt, så går jag ner i vikt.

Iom att jag har crohns så misstänkte jag ju direkt att det skulle vara orsaken, men jag har lämnat prover vid två tillfällen nu där allt bara sett bra ut. Kan det vara så enkelt att jag på något skumt viss lyckats öka min förbränning? Eller att jag omedvetet minskat mitt intag, trots att jag tycker att jag äter precis som jag alltid gjort?

Det kan vara hela registret med minskad aptit, ökat förbränning genom aktivitet, minskat upptag pga inflammation i tarmen etc. Men "ofrivillig" viktförlust bör alltid utredas närmare, då det kan vara ett larmsymtom på bakomliggande problem. Jag brukar råda till att gå via husläkaren för utredning och sedan vidare till dietist. Börjar man hos dietisten kanske man döljer symtomen med en kostbehandling, men det kan ju göra att man riskerar att fördröja diagnosen av andra bakomliggande sjukdomar. I värsta fall kanske man har en cancer som upptäcks mycket senare för att man har motat bort signalerna med hjälp av en medveten kostsatsning.

/Mental
Leg Dietist.

Får nog ta och göra det, viktminskningen blir ju inte precis bättre av att jag nu börjat med löpträning också. Pratade faktiskt med en dietist på danderyd igår som tyckte att jag åt för lite i förhållande till hur aktiv jag är. Vilket förmodligen stämmer, men det skadar nog inte att kolla upp så att det inte ligger något allvarligare bakom. Tack för svar!

Trodde jag hade feber här om dagen och tog tempen för att kolla varför jag mådde så skumt, termometern visade då 35.5 grader vilket kändes ganska lågt. Var på förmiddagen efter jag varit vaken några timmar (enligt googlande kan temp vara lägre direkt efter man vaknar) och en alvedon senare mådde jag bättre, behandlade det precis som jag skulle gjort med feber dvs.

Min vanliga temperatur är i runda slängar 36.5-36.7 och det är första gången någonsin jag sett ett värde under 36 grader på någon febertermometer alls. Testade termometern på både flickvännen och tempererat vatten med känd temperatur och den verkade funka.

Är inte så mycket orolig som jag är fascinerad över detta, vad kan det bero på när kroppen aktivt väljer att sänka temperaturen?

Hej där! Är i Sydafrika igen. Hunnit vara här två veckor nu. I början av andra veckan (i måndags) så började jag vid lunchtid känna mig dålig. Feberfrossa, huvudvärk osv. Dagen efter stannade jag hemma, mådde jäkligt dåligt och låg i sängen nästan hela dagen och åt nästan ingenting för jag kunde knappt tvångsmata mig. Magen började vid detta lag bli lite orolig men tänkte inte mer på det. Natten mot onsdagen gick jag på toa åtta gånger. Jag vaknade mitt i natten av att magen värkte som bara den och jag kände mig skitnödig. Det rann lite ur arslet men inte mer än så och det kändes inte direkt bättre efter toabesöken. På onsdag eftermiddag försvann febern men magen gjorde fortfarande ont och rann fortfarande. Jag åt dåligt också för magen gjorde så ont så jag kände inte för att fylla den med mat. Igår torsdag gick jag på skolan. Fick en släng av huvudvärk igen men den gick över ganska snabbt. Magen fortfarande väldigt ond och toabesök stup i kvarten med små mängder rännskita. Mot torsdagkvällen fick jag tillbaka aptiten och lyckades äta mig mätt för en gångs skull, på ungefär en fjärdedel så mycket mat som jag vanligtvis äter. Idag har magen varit värre men jag har lyckats få i mig mer mat. Senaste tre timmarna har jag varit på toa sex gånger. Senaste två gångerna var det blandat brunt och rött på pappret, vet inte om det röda kom utifrån eller inifrån dock.

Har inte ätit någon märkvärdig mat. Den enda gången jag åt ute var i söndags då jag var på en bröloppsceremoni, åt kyckling, sallad, ris osv. Min värdfamilj har en vattenfiltreringsapparat i köket som dom dricker vatten ifrån. Dom fyller den visserligen med kranvatten men filtret ser stort och imponerande ut. Har bara druckit vatten därifrån, endast någon enstaka mun full med kranvatten. Drack dock kranvatten första veckan utan problem hos en annan värdfamilj inte allt för lång ifrån där jag bor nu.

Är det en vanlig turistdiarré eller kan det vara något annat? Jag menar, har varit ute och rest nu i sex och en halv månad utan magbesvär och förra gången jag var i Sydafrika fick jag inga magbesvär (dock en sjuhelvetes förkylning...).

Börjar bli trött på att magen ska värka hela tiden, att man ska behöva springa på toa stup i kvarten och att man inte kan äta riktigt.

Om de har drop in är det bara att åka dit. De är glada och tacksamma för alla som vill ge blod så de kommer se till att lösa det på det sätt som är smidigast och bäst för dig.

Låter som en tursitskita, men blodblandat skall alltid tas på allvar. Mest troligt har du bara torkat sönder dig med all rengöring efter besöken. Babywipes med mjukgörare (våtservetter) är toppen när man måste springa ofta på dass. Vätskeersättning kan vara bra.

Fortsätter du ha problem och fortsätter det vara "rött" bör du kolla upp det.

Hade en del blod i morse också. Har inte lika ont längre, gör för det mesta bara ont efter toabesöken numera och jag behöver inte springa på toa så fort jag stoppar i mig något. Tror jag väntar denna vecka ut också. Har det inte blivit bättre då så får jag nog överväga att gå till en läkare. Huvva, tanken att gå till en läkare i sydafrika skrämmer mig...