Utbildning (programmerare)

Matematik på högskola är ju inte heller riktigt samma sak som matematik i gymnasium, så erfarenheter från det ena behöver inte gälla det andra.

Mest menade jag dock åt andra hållet; att matematik inte kändes fantastiskt inspirerande på gymnasiet (det kan väl få ha tyckt?) behöver inte betyda att man ogillar det på högskolan (där det, för att återanvända en gammal floskel, mera handlar om förståelse än mekaniskt räknande av tjogtals av likadana uppgifter). Många brukar dessutom framgångsrikt experimentera med att räkna i grupp och liknande.
Och så mycket matematik är det ju inte.

Matematik på fritiden får nog anses ganska ovanligt även bland ingenjörsstudenter (om man bortser från att skillnaden mellan fritid och studietid kanske inte är så stor periodvis), så det behöver man nog inte heller ha dåligt samvete för.
Förmodligen är det "tillräckligt" mycket programmering i båda (en hel del brukar kunna gömma sig i "programutvecklingsmetodik", "operativsystem", "datorsystemteknik", "datastrukturer och algoritmer", "programspråk" och liknande), men vad som är bäst är som sagt svårt att säga. Dataingenjör verkar ju lite bredare (och det kan ju som sagt vara roligt att även se lite av hårdvarusidan (många blir kvar där) om man inte har gjort det förr). Och så är det ju det där med att många har en känsla för vad en ingenjör är (även om ingen vet riktigt vad de egentligen gör) medan "180 hp <trendigt namn>" kanske kräver lite mer presentation.

Jag läste "teknisk fysik och elektroteknik". Mycket just för att den var bred, så jag förespråkar nog sådant.
Det verkar ju också finnas en hel del överlapp mellan de där programmen (och säkert andra), så det är nog inte omöjligt att man kan tillgodoräkna sig kurser om man ändå väljer att byta senare och värre saker än att "förlora tid på att lära sig saker i onödan" kan man nog tänka sig.
Eventuellt kan det också finnas skillnader i undervisningsform (mycket fritt arbete eller mycket schemalagd tid); kanske kan man hitta scheman om man gräver lite bland studentsidorna.

Jag har skrivit om Sommarmatte i tidigare inlägg på forumet:

Jag skulle rekommendera att räkna materialet enligt ovan. Kör du fast så kan du exempelvis ställa frågor i mattetråden här på SweClockers, men se till att verkligen försöka själv först. Det är en viktig övning i sig att vara i "trim" vad gäller informationsintag, studievana, etc. Sitter man fast så är det ju dock också en övning att lära sig ställa ordentliga och tydliga frågor, och ta till sig av vad andra svarar.

Materialet i Sommarmatte bör knappt täcka första veckan i en inledande matematikkurs på en civilingenjörslinje, men det är som sagt viktigt att inte vara helt "nollad" från gymnasiet för att kunna hänga med från början. Att du har kommit så långt som att fråga redan nu här på forumet är ett gott tecken. Din största fiende är att börja "halka efter" — ser du till att hela tiden lägga ner tiden för hänga med i materialet (i kontrast till att försöka plugga in sju veckor under sista veckan) så kommer det säkert gå bra, men många chockas av hur mycket tid som behöver läggas ner, oavsett hur "lätt" man hade för matematik i grundskolan/gymnasiet — alla som går liknande utbildningar hade troligen rätt lätt för detta, men som Elgot nämnde så är det inte riktigt samma typ av "matematik" det handlar om, och mängden material och krav för att ens bli godkänd kan ligga markant över gymnasienivå.

Tillägg: Såg att du skrev att det gått sex år sedan du slutade gymnasiet — då är mitt tips om Sommarmatte tiofalt så viktigt. Börja köra materialet, och fråga som sagt om det körar ihop sig. Jag tror du kommer bli närapå paff över hur mycket vana man tappar på att inte aktivt räkna på ett år eller två, för att inte prata om sex år. Jag tycker du bör nå nivån att materialet i Sommarmatte, kurstyp A, är glasklart, vilket det blir med lite träning.