Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Håller alla tummar för att det ordnar sig för er! Känslosamt inlägg, känner med dig!

Du har rätt. Jag ber om ursäkt.

Ja det är väldigt trist, av den anledningen skulle jag aldrig vilja jobba på elektronikedjor. Har fått förfrågan men inte en chans.

Jag håller med till fullo.

Praktiserade på Elgiganten för en herrans massa år sedan.
Varje morgon stod butikschefen och läste upp vem som sålt mest föregående dag, framför allt vem som sålt flest tilläggsförsäkringar, den personen blev hyllad till skyarna, eftersom tilläggsförsäkringarna var rena guldgruvan för butiken. Han läste även upp vem som sålt minst och gav en mysko blick åt den personen.

Jag flyttade för ca 7 månader sen från en liten by till Göteborg.
Där hade jag mina barndomsvänner och urvalet om vad man kunde hitta på var obefintligt.
Så de jag är van vid är att man har hängt hos en polare o snackat skit.
Det blev väldigt mkt spela ihop eller se på film, så de är typ de intressena som jag har skaffat mig och genom de jag träffat några nya vänner.

Nu har jag dock flyttat till Göteborg, flyttade hit med tjejen jag var tillsammans med. Kände en person innan jag flyttade hit, en polare till min dåvarande sambo.
Vi gjorde dock slut 3 månader efter flytten.
Jag lärde känna 2st på jobbet medan de andra inte verkade så intresserade. Tycker stämningen är rätt elak överlag på jobbet där de oftast anses man ska tåla de.
spelar ibland med den ena online men jag behöver träffa fler personer. Och att finna fler på jobbet känner jag inte går då de som jag matchade med pratar jag redan med.
Så de jag gör nu är att arbetar och sen sätter mig vid datorn på övrig tid, vilket jag inte mår bra av o sitta vid för mkt, eller ser på tv serier.

jag behöver lära känna folk eller iaf träffa människor.
jag vet inte riktigt hur jag ska göra, känner mig helt lost. ska försöka träna lite för att få igång lite glädjeämnen i kroppen.

Jag vill göra aktiviter där jag lämnar hemmet i första hand. och lära känna folk hade inte varit fel heller.
Så att jag kan prata med någon eller så. Jag har inget emot att vara själv då jag behöver det.
Men när de jag redan umgås med här inte har tid så känns de tungt att sitta ensam i 10h per dag i typ en vecka.
På jobbet har vi en 15min rast så där hinner jag inte riktigt få mig en stor nog dos.

Var kan jag hitta aktiviteter? Finns de någon bra facebook grupp? var kan jag hitta volontär arbete som är kvällstid men inte för många kvällar i veckan?
Sida som har kvällskurser?

Jag känner mig så fast i tankesättet att jag upplever det som hopplöst just nu och mår inte bra av de.
Har alltid haft svårt för o ta mig in i en grupp. Jag är väldigt tystlåten i början och läser indirekt av läget. Därmed verkar jag väldigt blyg o tråkig.
Därför inbillar jag mig att de vore bäst om det är samma människor jag träffar ett par ggr.

Jag är kille, låga 30 år.

Jag är inte helt lycklig... Något som fattas i mitt liv är ett kompisgäng.

Jag har 1 kompis som man kan prata allt med, hon bor i en annan stad. Jag vill ha detdär stora kompisgänget som man kan hitta på saker med. Visst jag har en del kompisar (utsprida på olika orter..), men inte detdär gänget man kan träffa en kväll och gå ut på krogen eller liknande.. Jag är så avundsjuk när jag ser kompisgäng på bilder eller på stan..

Jag har försökt att träffa kompisar, men relationen bara glider isär av någon anledning.. Såg på Wedding Ringer förra helgen, och kände igen mig i den filmen.. Vilka tjejkompisar ska jag bjuda på mitt bröllop liksom? =/

Små i-landsproblem, men detta cirkular i mina tankar rätt så ofta..

/ små ledsen tjej på 25 år...

Jag var inte ens kompis med tjejerna i klassen på gymnasiet.. =/

Skickades från m.sweclockers.com

Mår också dåligt. Tittar jag inåt, på mitt eget liv är det en jäkla röra, med många starkt negativa inslag i min tillvaro numera. Tittar jag utåt istället, på kultur, samhälle och världssituation får jag nästan kalla kårar. Egoism, lättkränkthet, bad ass mentalitet, klankultur, ghettokultur och en allt starkare allmänuppfattning att man ska hävda sej själv - psykiskt som fysiskt, ljuga och förvanska för att nå dit man vill.
Alltså denna mentaliteten som gör att alla bara tänker på sitt eget skinn, begår landsförräderi, är ansvarslösa och låter landet gå i konkurs oavsett hur hög/låg position individen har i samhället, och att detta belönar sej medans good guys som inte vill spela med blir exkluderade.

Än har jag dock inte glömt dom gamla tiderna på 80-talet när jag uppfattade majoriteten människor som oskyldiga, vänliga, välmenande och när människor kunde titta varann i ögonen utan att konstiga stolthetstävlingar utbröt. Jag blir glad när jag tänker tillbaka på den tiden där människor gav varandra energi istället för den nya sjuka sarkastiska bad ass kulturen som bara mördar folksjälen och suger ut den kreativa energin.

Jag vet att tex Mona Sahlin sagt att Svenskar inte har någon kultur, men för mej är det just precis gammal vacker ofördärvad Svensk kultur jag nu saknar. Synd att man inte kunde resa tebax 50 år i tiden, och visa dom vilka äckliga mentaliteter som kommer prägla majoriteten människor i Sverige om dom inte håller i rodret ordentligt, så dom inte skulle låtit andra kulturer influera oss till denna grad det nu gjort.

Ja, det är nog det här som just nu gör mej mest "sur, ledsen och galen", och deppig.
Sverige hade varit en utopi idag om fler människor var som då, då det bara fanns ett fåtal fördärvade människor på den tiden och dom som ändå valde "den mörka vägen" blev outcasts för såna skitfasoner accepterades inte då av allmänheten, istället för som nu när sånt pack blivit mainstream och kuppar sej in till maktpositioner och bygger upp sin korrupta psykopatiska klan och eliminera alla i sin väg mot toppen. Att ha social kompetens efter dagens värderingar brukar klinga väl tillsammans psykopati.

Så blev man väckt av ungjävlarna ovanför idag igen. Blev väckt igår också och flera dagar senaste veckan. Nej, det blir till att ringa hyresvärden igen till veckan...

Jag har musik, skönhet, lira spel och golf... Har varit med i en kör på kvällen, men kan inte vara det längre då jag och sambon har hundar och min sambo jobbar kväll.. Och jag dag..

Vart ska man börja leta? På krogen? Dit går jag nästan aldrig, då jag tycker det känns meningslöst att gå dit själv.. =/
Nä, dom på jobbet har inte samma intresse som jag.. Dom är bara jobbkompisar om du förstår vad jag menar..