Gå ur facket?

276.000kr på 46 år inom transport, 394.000kr brutto alltså.

Sparar man 225 kr per månad i 45 år har man med en rimlig avkastning (5% vilket är relativt lågt) runt 410k, vilket ändå är en okej årslön för många.

@Svaniis: Jag instämmer, dessutom så är facket närmast ett skämt, dom förhandlar fram ökningar om ett fåtal procentenheter, det är det bästa dom kan åstadkomma för sina medlemmar samtidigt som dom lyfter skyhöga ersättningar.

Ett hån är vad det är, hur man kan skaka hand på 2% ökning och hålla hålla god min måste bygga på en total avsaknad av självrespekt, yrkesheder, och integritet.

Jag förhandlar min lön direkt mot min arbetsgivare på egen hand avsevärt bättre, eftersom jag har ett värde för dem som vida överstiger vad facket anser att jag är värt för dem.

Mvh

Så om du anser att de är så inkompetenta, varför engagerar inte du dig i ditt lokala fackförbund för att få in kompetens?

Så nu får facket skit för att det "bara" blir ett par procent per år? Du kanske skulle fundera på om det faktiskt är motparten i diskussionen som ska skuldbeläggas? Vilka skyhöga ersättningar lyfter de förtroendevalda? Fackliga aktivas ersättning räknas inte ens med i F-kassan och dom har knappast några "skyhöga" ersättningar.

Vad är fel i den beräkning? Sjäkvklart måste man räkna med avkastning över 45 års tid. Om du sparar 225 kr i månaden är det i runda slängar så mycket pengar man sitter med efter 45 år, stora frågan är vad värdet på pengarna är då. Kan vi anta att man kan 5% i realavkastning över tid? Inte helt orimligt att man kan det faktiskt.

Räknar du inte med avkastning bör du bränna varenda spänn du får i lön nu och aldrig spara, för om 45 år har inflationen ätit upp värdet av dem ändå.

@Lorault:
Jag kände samma sak som du för några år sedan och gick ur facket.
Men betalar såklart a-kassa.
Kan med all säkerhet säga att det inte har påverkat min löneutveckling negativt en enda krona.
Kunde faktiskt inte varit nöjdare över min löneutveckling på detta företag.
(Källa är att kollegor med liknande erfarenhet och tjänst men fackmedlemmar har haft sämre löneutveckling än mig)

En av anledningarna att jag gick ur var även att jag inte fick hjälp eller svar på de frågor jag hade till facket angående lönestatistik och uppsägningstid.
Fick t.om felaktigt svar på uppsägningstid.

Men jag tror för din del att beslutet landar på vad du har för relation med facket.
Känner du att du använder förmånerna och aktivt får hjälp med din löneutveckling tror jag att avgiften betalar av sig.
Men det gjorde den inte för mig bara.

Jag visade just denna tråden för min tjej som jobbar som arbetsrättsjurist och central förhandlare på ett av sveriges större tjänstemannaförbund. Hon himlade med ögonen och bad mig hälsa att det är "deras morsor som kommer ringa och gråta ut när det skitit sig för sonen på jobbet"*. En arbetsrättsjurist kostar mellan 2500-5000 kr/timmen om man skulle behöva ta hjälp av en sådan. En genomsnittlig förhandling tar ca 10 timmar att genomföra om det inte är något konstigt. Är du medlem i ett fackförbund så driver de en felaktig uppsägning hela vägen till AD om det skulle behövas utan extra kostnad för medlemmen (och då pratar vi inga 10 timmar längre).

* Ja, det händer. Ofta.

Jag var på väg en gång att gå ur facket just för att jag inte gillar att dom är så hårt politiskt kopplade och att det blev mycket pengar sett över tid. Men efter att jag räknade på försäkringsrabatter och andra inkomstförsäkringar så var det inte lönt att gå ur. Jag hade förlorat pengar och trygghet som jag ville ha på att gå ur.
Så TS får helt enkelt räkna själv vad han tycker saker o ting är värda och sen vikta det mot vad han betalar i avgift.

Nja. En felaktig uppsägning kan hända vem som helst egentligen, inte bara slöfockar. Ibland har det ingenting med prestationen att göra alls. Har du oturen att råka ut för en felaktig uppsägning så har facket rätt att utverka skadestånd, det har du inte som privatperson. Bryter arbetsgivaren mot regelverket så kan du ha rätt att yrka på skadestånd, men den rätten måste utverkas av ett fackförbund eftersom en felaktig uppsägning är ett brott mot MBL som reglerar samarbetet mellan arbetsgivare och fack.

Intressant också att du nämner övertidsersättning, det är en ersättning som regleras i kollektivavtal, och för att ett sådant ska kunna finnas på arbetsplatsen så krävs det en facklig motpart för arbetsgivarorganisationen. Inga medlemmar - inget fack - inget kollektivavtal.

Arbetsmiljö är för övrigt reglerat i EU-lag numera och är inte längre en facklig fråga på samma sätt som det var förr. Du kan vara arbetsmiljöombud på jobbet utan att vara fackligt ansluten och som sådan företräder du samtliga anställda oavsett facklig tillhörighet. Men absolut, historiskt sett har det varit en viktig fråga.

Skulle ni säga att det är olika viktigt att vara medlem i ett fackförbund beroende på ens ålder? Enligt min uppfattning är man mer utsatt som ung och ny i arbetsvärlden. Har erfarenhet av en syster som behandlats oerhört felaktigt tillsammans med ett flertal unga okunniga kollegor på Volvo för ett par år sedan.

Det är väl väldigt kopplat till din specifika situation om du ska gå ur facket eller inte. Ingen här kan ge dig ett välgrundat svar. Du får undersöka vad du förlorar på det och hur mycket pengar du sparar och sen väga det mot varandra.

Skickades från m.sweclockers.com

Det är just denna sak som är orsaken varför man behöver fackföreningar. En enad del av arbetsmarknaden är alltid bättre än en splittrad sådan där arbetsgivaren till hundra procent sitter och dikterar villkoren för arbetarna.

Detta känns lite som folk är bortskämda med de rättigheter och de säkerheter som faktiskt finns på svensk arbetsmarknad och därför sitter och spyr galla över facket som om de vore något ont.

Ursäkta? Så det är folks fel om man får en långvarig sjukdom? Är det kanske ens fel om man skadar sig på jobbet till den grad att man inte kan jobba? Är det ens fel om ett företag ser att det är enklare att exportera företaget än betala för ens jobb? Den där kommentaren är bara konstig eftersom det finns så många faktorer som man inte har någon kontroll över. Ska man få skylla sig själv då? A-Kassans funktion är inget skämt. Den finns för en orsak.. däremot kan man ha olika synpunkter på dess kriterier.

Vad du fått erfara borde räknas som anekdotisk bevisföring. Alltså att det antagligen gäller dig och inte en population i stort. För om facket var så värdelös åt majoriteten av arbetarna så hade inte fackföreningar som LO blomstrat. De hade framförallt inte haft över 1,5 miljoner medlemmar.

Håller jag iof med om. Om man personligen vill dra sig ur så har man nog sina orsaker.. att däremot sitta och baktala hela fackväsendet är bara kontraproduktivt dock.

Om du blir sjuk, sjukskriven. Du är borta 2 veckor. Tycker inte arbetsgivaren är bra. Hejhej!

Du blir gravid och väntar barn, arbetsgivaren sparkar dig med något svepskäl att det är arbetsbrist.

Du är invandrad till Sverige, har fått ett nytt bra jobb men arbetsgivaren har ett problem med att du är av annan etnicitet. Du får gå på grund av något annat påhittat skäl.

Vem ska driva dina frågor, du?

Får man dock inte göra enligt svensk lag. Har svårt att se att det ens skulle hålla i en arbetsmarknadsdomstol.

Problemet är att företag inte på egen hand bestämma om man fyller en tjänst eller inte och man ska framförallt inte få sparkas hur som helst. Uppsägningstider är något som företag generellt fuskar enormt mycket med och facken får jobba hårt varje dag för att motverka detta. Sedan har man en anställning så ska man självfallet förvänta sig den lön man lovats.

Korrekt men facket kan hjälpa en att driva det vidare till subventionerat pris. För om du står utanför facket så står du helt själv med att bevisa att företaget brutit mot LAS.

Och då får du acceptera att du slåss motvinds. För som ensam person har företagen all makt. Mot facket har de väldigt limiterad makt. Så om du känner dig benägen att förhandla själv.. go ahead. Däremot så är chansen hyfsat stor att du kommer att få motstånd.

Någonsin slagit dig att det är en förhandling? Utan facket hade du inte få någon ökning alls.

Det går dock åt båda hållen. Jag är bara där för att tjäna pengar, precis som företagets existens bygger på vinst. Frågan är vad som får dig att tro att någon skulle tro att företagen bryr sig? Du uttrycker dig rena självklarheter.

Om man nu inte slår sig ihop med sina arbetskamrater då, vilket är att rekommendera oavsett om man är med i facket eller ej.

Jag har specifikt uttryckt att antalet inte intresserar mig. Har inte påstått att en majoritet har problem med facket. Inte heller har jag påstått att facket är värdelöst.

Arbetskamrater är bara enstaka personer i grupp. Man kommer inte ha samma utgångspunkt som om man har facket i ryggen.

Hur vet du det? Talar du inte med dina kollegor?

Kan säga att om det händer mig så går jag till en annan arbetsgivare och är lite arg. Skulle vara helt bränd på arbetsmarknaden om jag börjar processa och driver fallet vidare, det är inget som ser meriterande ut vid framtida anställningar direkt. Är väldigt specifika fall som kanske handlar om någon skada som skett som man inte får upprättelse för som gör att man skall driva sådana saker.

Första: Han klarar gissningsvis av att förhandla sin lön och förmåner bättre själv. T.ex. är ju de 2% facket förhandlar om inte något jag skulle acceptera, jag förhandlar hellre själv och får mycket mer än så.
Andra: Klart man har möjlighet att hävda kollektivavtalet mot arbetsgivaren, men då indirekt eftersom anställningsavtalen oftast säger att övriga förmåner följer kollektivavtalet. Alltså har man avtalat om att följa kollektivavtalet.

@Xinpei: Jag förhandlar min egen lön till 100% tillsammans med min arbetsgivare, därför att jag är värdefull för dem. Facket har inte något ÖHT att göra med min löneökning.

Mvh

arbetsgivaren måste förvisso påvisa saklig grund för uppsägning pga arbetsbrist, men efteråt ligger bevisbördan på dig och facket att bevisa att allt inte gått rätt till. Nu kommer facket högst troligtvis sluta ta strid för dig eftersom dem vet att såvida du inte har helt glasklara uppenbara bevis är fallet omöjligt att ro i hamn.

Det är ytterst svårt att bevisa att arbetskraftsbrist är ett svepskäl för någonting annat.