Efter att ha använt diverse OS på minidatorer (dvs de på +500 kg) och mindre persondatorer från början av 80-talet (allt från Loxors ABC-80, ABC-800, ABC-806, Primal Data med OS/9 (6809-CPU), Apple Macintosh (original med två disketter, och framåt till mitten av 90-talet), Prime 750 med Primos, IBM PC (original och fram till 90-talet), Sun Sparc 430(?) (från SunOS till Solaris), HPUX på HP 9000, samt ett antal andra maskiner och OS. Fri tillgång till allt detta via jobb/skola gjorde att jag inte skaffade en egen dator, för de hade bättre prestanda än vad jag skälv hade råd till. Så varför?
Men 2000 hände det, när den första PC:n med 32 bitars CPU och klockfrekvens övert 1 GHz kom ut. Kan det varit AST? Den hade Windows-modem, så jag kunde bara använda MS Windows ME, som de kom installerad med, för att nå internet. Vilket fungerade ok.
Men jag hade stött på både Slackware och Debian samt RedHat tidigare via jobbet, så jag ville ju ha ett riktigt OS, inte MS Windows. Så jag laddade ned alla 20-25 floppyn för installation av RedHat via jobbets Sunet, vilket gick relativt snabbt. Tog hem och installerade, vilket inte gick lika snabbt att läsa och byta mellan dem. Men själva installationen var ganska problemlös. Stycka av en del av hårddisken från Windows ME och sedan installera RedHat på den fria partitionen.
Sedan konfigurera X11 manuellt och sedan köra igång. Fungerade klockrent, förutom windows-modemet, som inte fungerade alls. Så inget internet från RedHat. Men det var inte något problem, när jag skulle göra bankärenden var det ju bara att boota Windows ME. Men efter första körningen i MS Windows, så var det diskkrasch på RedHat.
Skit, bara att installera om allt, och försöka hitta anteckningarna för X11. Lite snabbare gick det ju, men ändå. En kväll för att komma tillbaka till hur det var innan.
Men när det efter två gånger till med samma sak, så tog jag bort Microsoft Windows ME, installerade RedHat på hela disken och skaffade mig ett ISDN-modem, som gav 2*64 kbps, förutom när någon ringde, då gick farten ned till 64 kbps, vilket fortfarande var snabbare än Windowsmodet.
Har inte använt MS Windows aktivt på någon av mina datorer sedan dess. På jobbet har jag inte ens MS Windows installerat.
Så, innan 2000, Slackware och något till på jobbet.
Efter 2000 RedHat tills jag upptäckte Debian, som hade en bättre pakethanterare (bättre och snabbare) som var integrerad med Internet. Man slapp "dependency hell" vid installation av paket, dvs lite som DLL-er på MS Windows. Provat RPM-distar senare, men de har alltid verkat så långsamma, jämfört med Debians dpkg.
Sedan kom Ubuntu och Mint, som jag provat några gånger. Mest installerat på kompisars och släktingars datorer, och på jobbet
Kuriosa, när föräldrarna skaffade dator så tröttnade jag snabbt på att åka dit och hjälpa dem med problem med MS Windows XP. Så jag installerade Ubuntu på den. Sedan var det bara småproblem, och mor uppdaterade själv maskinen när det kom uppdateringar. Hon uppgraderade själv några versioner av Ubuntu. Så det har bara varit bra. Enda sorgebarnet var skrivaren som vi köpte, som inte har några öppna drivrutiner för Linux. Det finns en gammal stängd från tillverkaren, men då måste man ha 32-bitars programbibliotek installerade. Ett riktigt problem vid uppgradering till ny version av Ubuntu.