2019 det sämsta året i mitt kapitel hitils!
Tja!
Vet knapt själv vart och hur jag ska skriva ut allt eller om jag äns vill förpesta era sinnen med något sånt här. Det är så att jag under 3 års tid har sjunkit lägre och lägre inom det sociala och ekonomiskt.
Jag kan väll starta lite kort att jag är 27 år och kommer från en väldigt stabil bakgrund, Jobbar som elektriker inom entrepenad och tjänar väldigt bra egentligen för att vara just 27år, Snittet ligger runy 650 - 700tusen kan vara mer beroende hur bra och hur mycket jobb jag lägger ner.
Jag vart tidigt i min jobb karriär tilldelad egna projekt som jag drev tillsammans med andra elektriker, Men jag var huvudpersonen i det hela. Hursom älska jag det och jah växte otroligt snabt som person och som kollega. Livet florera tjäna en massa pengar på våra ackord ect ect, Köpte min första lägenhet som 22 åring, Flyttade senare till en villa och nu till ett hus lite på sidan av med mark och tillhörande ladu länger som jag alltid har drömt om. Hitils kanske det låter helt suveränt?
Äger 2 kompisar som titulerar sig som jämthundar, Vi är alltid ute och spårar och jagar vilket är mitt största intresse just jakt.
För ca 3 år sedan började jag slinka in i en mindre depperation som jag som snubbe bara vifta bort och begravde mig själv i jobb och åtagande. För sånt här händer ju bara människor som bara tycker synd om sig själva och är lite mer själv upptagna "Min egna lilla lögn för mig själv"
Mitt jobb tog nu mer av mitt liv än vad jag nästan mäkta med kliver upp kl 04:20 sätter mig i bilen 04:40 åker till stockholm som ligger 14mil enkel resa. Jobbar till 16:30 åker hem är hemma runt 18:00 om jag har tur. Ut med hundarna för att rastas eller ut i skogen. Landar i soffan runt 21:00 med en panpizza eller snabbnudlar. Så rullar det på tills för 2 månader sedan jag var på jobbet och allt bara gick käpprättåthelvete rent ut sagt. Skulle bara sätta upp ett parilex uttag. Telefonen ringer jag svarar. När jag svarar ser jag att klockan var 10:00 "jag satt mig med uttaget runt 08:00" Jag fatta ingentig försöker att sansa mig svarar i telefonen, Det var min kusin som ringde och fråga hur det var. Det brast för mig bet så jäkla hårt i tungan för att inte han skulle höra att jag i praktiskt taget grät.
Jag släpper allt sätter mig i bilen ringer till min arbetsgivare och säger som det är. Jag mår helt enkelt inte bra. Jag måste hem.
Saken hör till att min arbetsgivare som kag har vigt en väldigt stor tid till och hjälpt i sjukt kämpiga peridioder då dom inte har haft tillräkligt med "Montörer" Så har man åkt runt och släckt bränder så att säga. Samtidigt jag har mitt att se efter.
Min arbetsgivare tog inte det här på allvar och tycker att jag är en lat person och inye vill jobba.
Vart sjukskriven omedelbart hos en läkare som skickade mina papper till företaget och jag postade ytterligare ett x till företaget.
Jag sjunker djupare inn i depperationen och nu sover jag hela dagarna. Tar inte hand om posten tvättar inga kläder dushar inte äter inte. Jag kräks varje morgon galla eller små stötar av blod. Ja jag skiter i allt som jag borde göra men har absolut noll energi att ge. Bara att kliva utanför dörren är en prestation. Har nu sovit i nästan 3 veckors tid och börjar mer och mer inse att jag måste göra en förändring. Annars kommer jag inte ta mig ur det här. Nu upptäcker jag att firman jag är anställd hos inye har betalat ut min lön.
Jag är fortfarande så pass "Sjuk" så jag skiter lite i det. Jag klarar mig tänker jag.
Fanns en liten sanning i det men jag klarar mig inte en månad till utan lön.
December slår inn och jag får panik jag har fan inga pengar kvar. Pappa hälsar på och jag försöker hålla en fasad men jag vart genomskådad sekunden då han klev inn. Jag säger halva sanningen. Säger att det har blivit fel på firman och dom kan bara göra en löne körning i månan och jag upptäckte felet försent för att dom ska kunna göra något.
Pappa sväljer inte direkt lögnen men säger att jag får låna pengar för att betala räkningar osv. Han ville inte lägga sig i då vi båda är hetlevrade personer och diskutera ekonomi brukar sluta i bråk så att säga.
December är slut jag lever inte alls. Vrider och vänder på 20kr som ja i bästa fall kan jag köpa en halv banan.
Innser att jag måste prata med min far. Men jag drar på det och han hinner ringa mig. Jag bryter ihop och berättar allt och lite till.
Lämnar ifrån mig bankid och post ja jo rubbet. Jag klädde av mig på riktigt.
Nu inser vi att företaget jag är anställd hos har delvis hålt inne min lön och har inte anmält mig till F-kassan. Och här sitter jag som ett spån och får ingenting att fungera i mitt huvud.
Det snurrar ganska rejält och det bara går snabbare och snabbare.
Det ända jag har där jag kan slappna av är jakten. Hade jag inte haft mina hundar hade jag nog inte levt idag.
Är och kommer förbli evigt tacksam för båda utav mina föräldrar som snappa upp missären från en idiotisk person som höll allt för sig själv.
Man brukar ju säga att man startar ett nytt kapitel efter det gångna året. Jo det kan inte vara mer än sant just hos mig. 2020 kommer bli ett bra år även om det kommer stöka ett tag framöver så har jag fått hjälp.
Om ni har orkat läst hela inlägget ursäktar jag om jag har hoppat runt lite och kanske har skapat lite förvirring i vissa ämnen. Är bara tvungen att dela med mig utav min erfarenhet. Mvh mvh
