Önskar argument för att köra Linux som desktop/arbetsstation

Roade mig med Manjaro + KDE Plasma 20.0.2 i går...

Fungerar väl bra (inga installationsproblem) men med hmmmm så in i h-vete många inställningsmöjligheter för själva desktopen/gui't rent ut sagt, smått galet, tror aldrig jag sett något liknande. Det är både kul och frustrerande samtidigt, ska nog få till det till slut. Verkar kunna bli situationer där det bli mismatch mellan valt Theme och ikoner också om man gör bort sig totalt, att vissa ikoner ballar ur. Jag gick lite bananas första gången, blev så knäppt att jag installerade om den men antar att det går att göra reset på hela KDE desktopen istället. Såg lite guider på Youtube där folk försöker få datorn att likna en Mac vilket ledde mig djupare in i avgrunden, varför i h-vete vill man att sin Linux dist ska likna en Mac frågar jag mig? (ok, smaken är som baken)

Hade också ett litet skumt fel att fonterna för ikonerna under System Settings -> Appearance fliken såg lite konstiga/fula ut men såg fina ut överallt annars. Kan bli galen på sådana meningslösa småsaker.

Det var den här videon nedan jag följde under första försöket men jag vet inte.... det blev inte bra till slut, kanske beroende på att han kör en äldre version som fungerar något lite annorlunda för vissa inställningar. Är också klart splittrad till den här Latte menyn han använder längst ner på skärmen, onödigt flashigt för mig, gillar nog egentligen en mera clean look, Latte doftar verkligen Mac. Verkar poppis att tweaka KDE till att bli som en Mac. Själva toppen med application meny bar överst är dock helt ok med drop down meny i översta vänstra hörnet, ganska komprimerat. Samma sak med bakgrundsbilder, jag tycker det är lätt distraherande med konstverk medan rymd, himmel och Himalaya är helt ok, en färg funkar också.
https://www.youtube.com/watch?v=uyz4-KZOzyI

Nu (försök nr 2 efter ominstallation) har jag lugnat ner mig lite och är nog snart rätt nöjd med utseendet. Qogir tror jag bestämt temat heter jag som jag provar nu (dark varianten) fast risk kanske att allting blir för mörkt beroende på bakgrund man väljer också.

Gnome verkar vara lite mera plug och play (lite mera begränsad med inställningsmöjligheter?) men KDE kan man tweaka in i det oändliga. Men det är ju roande att prova lite olika distar och desktops.

Är man intresserad av användargränssnitt etc så bör ju KDE vara kul att att greja med men jag antar att det finns andra liknande "desktop environments" med möjlighet till att få det att se ut lite hur som helst. Borde gå att använda i människa maskin interaktions kurser och liknande på Universitet. "Här har ni varsin clean installation av Linux + KDE, gör nu en desktop enligt eget tycke och smak samt motivera hur ni tänkte".

Inte riktigt med här, vad är problemet med VS Code ihop med dotnet core?

Att man behöver en IDE för att skapa boiler-plate är ett stort varningstecken på code-smell. Men lite svårt att se just det problemet i C#, fast fullt möjligt att det behövs för något ramverk.

Om du hade följt tråden längre bak så hade du sett vad jag irriterar mig på. Att den inte genererar namespaces baserat på projektets default namespace + katalogstruktur.

Behöver och behöver. Man kan ju köra "echo mycode > myfile.cs" om man vill också. Är man en självspäckare så kan man ju skriva allt sånt själv och hoppa över intellisense och liknande.

Vill man vara effektiv och skriva kod snabbt så kan man ju göra på andra sättet.

Död extention, men det är typ detta. Så länge man kan göra det utan mus:
https://marketplace.visualstudio.com/items?itemName=jchannon....

Hmmm, en sak är säker, min laptop är tystare med Manjaro - KDE Plasma vs Ubuntu - Gnome men det beror väl mest på att jag inte är så van att konfigurera allting ännu. Kan också vara så att power management / energy saving fungerar betydligt bättre out of the box på Manjaro vs Ubuntu?

VSCode projektet har ett enda mål: göra en lysande textredigerare för kod. Målet är INTE att designa ännu en IDE. Och redan idag skulle jag hävda att VSCode är en betydligt bättre textredigerare än den som kommer med Visual Studio, för att inte tala om hur brutalt tungrodd Visual Studio är nu för tiden med VSCode är långt mer lättviktig.

Att många gamla rävar hängt fast vid Emacs och Vim är just därför att dessa kan konfigureras till att effektivt hantera extremt komplicerade och smala användarfall, något som Visual Studio, Eclipse och liknande inte hanterar då de inte ens försöker (de riktar in sig på huvudfåran som i stor utsträckning jobbar med varianter av redan lösta problem). VSCode och möjligen även Atom (har inte använt Atom själv) är för mig en modern variant av Emacs och Vim i tankesätt.

Så självklart kan inte VSCode göra just den specifika detalj du frågar efter, det är just en specifik detalj och inte något som är självklart bara för att man redigerar C#. Sådana detaljer hanterar VSCode (precis som Emacs och Vim) via extensioner, så även det du frågar efter (finns flera extensioner som bl.a. gör just det du vill ha)
https://github.com/AdrianWilczynski/NamespaceAutocompletion/raw/master/img/example-full.gif

Två av Microsofts styrkor är hur väl de får till Intellisense samt hur duktiga det är att få till bra debugger-stöd med editorn. Grejen här med VSCode är ju att man lyckas göra ett ramverk som är tillräckligt kompetent och tillräckligt lätt att använda så VSCode har ett direkt lysande stöd för dessa två saker i en lång rad språk.

Visst, om man göra allt jobb i C# fungerar kanske Visual Studio (men har svårt att se hur VS Code skulle vara sämre om man kör dotnet-core), men jobbar man med flera språk är det väldigt smidigt att ändå kunna köra samma miljö (en annan stor fördel jag såg med Emacs, är först med VSCode man kunna fått något liknande i en "modern" miljö). Ovanpå det lyckas ju VSCode få till detta på Windows, MacOS och, det tråden handlar om, Linux!

Att man ovanpå det sedan kan sitta med sin bärbara körandes Windows/MacOS och över SSH utveckla, kompilera och debugga mot Linux-maskiner precis som om man satt "lokalt" är ju helt fantastiskt! Det är i.o.f.s. också ännu ett argument mot att köra Linux på skrivbordet. När alla "tunga lyft" enkelt kan köras på vilken datorn som helst, bara den går att nå över nätet, är det ju långt mindre viktigt att ha massor med hästkrafter lokalt. Den lokala maskinen ska i stället optimera för ergonomi och interaktiv användning (webbläsare, e-mail, VSCode själva editorn etc). Förhoppningsvis kommer vi se andra program ta efter, rendering (både video och ray-tracing) är ju andra exempel där man utan problem skulle kunna jobba på en bärbar bara de tunga bitarna körs i "molnet".

Manjaro ger mig lite dubbla intryck, kan uppleva den både som lightweight och "kladdig" samtidigt (hur knäppt det nu låter). Känns som den fungerar bra out of the box utan någon större tweakning alls. Verkar tex inte ta så mycket RAM i anspråk efter en grundinstallation, antar den har lite mindre tjänster (daemons kanske man måste säga på Unix språk) startade som default jämfört med tex Ubuntu vilket är trevligt, mindre footprint (tror min tar ca 500MB RAM efter reboot). (Men sedan startar man Firefox som tuggar RAM som ett hungrigt lejon...) KDE Plasma är dock lite speciellt i början, så exceptionellt med inställningsmöjligheter (om man vill), kan uppfattas lite hmmm "kladdigt", ett gytter av inställningsmöjligheter, trial and error med olika themes etc men har man väl fått till en setup man gillar kan man sluta pilla sedan (jag är rätt nöjd nu!).

Men ja, det känns som min laptop gillar Manjaro något lite bättre, lite tystare/lugnare, mera smooth, den är knäpptyst och fin oftare än vad jag kan minnas den var i Ubuntu. Möjligen har Manjaro lyckats bättre med power management, energy saving etc out of the box jämfört med Ubuntu. Tror även hjälpsamma program som tex cpupower är installerat som default vilket är nice (installation av cpupower betedde sig skumt för mig i senaste Ubuntu 20.04 LTS). Tittat en del på TLP och TLPUI (TLPUI gör TLP lite enklare att hantera) och det verkar också fungera bra, en del skojigt att tweaka. https://wiki.manjaro.org/index.php?title=Power_Management

Hmmmm, inte vet jag, jag antar att det både är fördelar och nackdelar med rolling releases, att man alltid får det senaste men rent logiskt bör det ju kunna leda till problem ibland också. Vill man verkligen ha rolling releases
om man jobbar som utvecklare tex? (jag tvivlar) Så länge som man har sina viktiga filer på en separat partition så ska det väl gå att hantera en krasch eller ominstallation utan större problem även om det är jobbigt. Kan ju också vara skillnad på en hemdator jämfört med en arbetsdator. På en arbetsdator kanske inte rolling releases är optimalt, man prioriterar stabilitet och man behöver att ha koll på exakt vilken release som fungerar med vad men även det beroende på vad man sysslar med. Läst lite om KDE Neon som verkar ha en lite mera clean, stabil och avskalad approach från scratch jämfört med KDE Plasma, dock snurrar väl KDE Neon på Ubunto. Möjligen är KDE Neon en bra väg att gå om man inte vill ha rolling releases men ändå önskar köra KDE, en KDE approach med fokus på stabilitet? (vet ej)

Manjaro ska ju vara populärt som en mycket bra dist för spel om jag förstår det rätt och då kanske det underlättar att man har det senaste. Får snart roa mig med en CS:GO match eller två och se hur det känns.

Något som jag inte är helt vän med ännu är de olika sätt och alternativ som finns för att installera programvaror på, upplever det som lite rörigt men det ger sig nog snart. Det är inte det att det är svårt (google is your friend), mera lite luddigt ibland att veta vilken väg man ska (eller bör?) gå. Oftast fungerar det ju med Add/Remove Software (pamac-manager) och det går väl att komma åt det här Arch User Repository't även inifrån Add/Remove Software. Ibland när man googlar fram lite info för ett visst program blir man dock vägledd till terminal prompten istället (vilket också fungerar). Sedan finns ju snap, flatpak och appimage... Snap fungerade fint (åtminstone i Ubuntu men tror jag kört det i Manjaro också) men vad vinner man på att gå den vägen i stället för att gå via Add/Remove Software appen (pamach-manager)?

Jag är fortfarande lite splittrad till det enorma utbudet av distar som finns i Linux världen. Jo, det är kul att testa men smått rörigt samtidigt. När man läser om Linux på nätet och i olika forum blir det så sjukt mycket snack om olika distar hela tiden, folk har sina favoriter... känns som det tar en del fokus från hmmm Linux och själva användandet?

En fråga så att jag inte missförstår:

"Största skillnaden mellan AppImage, Snaps och Flatpacks och "vanlig installation" via distrons eget repository är att de två förstnämnda teknikerna funkar ungefär som UWP appar i gör i Windows, de är "sandboxade" från systemet i övrigt."

Menar du att applikationer som installeras genom AppImage, Snaps körs isolerade från övriga operativet i sin bubbla? Typ som Microsoft App-V, VMware Thinapp eller liknande teknologier?

@krigelkorren

Igen med referens till vad du skrev:
"Största skillnaden mellan AppImage, Snaps och Flatpacks och "vanlig installation" via distrons eget repository är att de två förstnämnda teknikerna funkar ungefär som UWP appar i gör i Windows, de är "sandboxade" från systemet i övrigt."

Min kommentar:
Jag ska försöka hinna läsa om detta ikväll. Men om du menar att det är så att applikationerna blir installerade samt körs på olika sätt i Linux beroende vilken pakethanterare man använder så är det ju oerhört intressant och en ganska stor grej kan jag tycka. I så fall är det viktigt att jag verkligen reder ut skillnaderna, annars har man ju noll koll. Då behöver jag reda ut fördel/nackdel med respektive pakethanterare och välja någon strategi, att helt random installera på olika sätt från guider på Google men inte egentligen veta vad man pysslar med blir väldigt hmmm "b".

Att pakethanterarna fungerarar och är utvecklade på lite olika sätt är självklart men om det även påverkar hur respektive applikation installeras och körs i operativet så är det ju en betydligt större fråga.

Jag ska försöka hinna läsa om detta ikväll. Men om du menar att det är så att applikationerna blir installerade samt körs på olika sätt i Linux beroende vilken pakethanterare man använder så är det ju oerhört intressant och en ganska stor grej kan jag tycka. I så fall är det viktigt att jag verkligen reder ut skillnaderna, annars har man ju noll koll. Då behöver jag reda ut fördel/nackdel med respektive pakethanterare och välja någon strategi, att helt random installera på olika sätt från guider på Google men inte egentligen veta vad man pysslar med blir väldigt hmmm "b".

Att pakethanterarna fungerarar och är utvecklade på lite olika sätt är självklart men om det även påverkar hur respektive applikationer installeras och körs i operativet så är det ju en betydligt större fråga.